Maj Frisch, 1918–1980
Maj (Majken) Elisabet Frisch föddes den 15 maj 1918 i Kungälv som dotter till handlare och glasblåsare Helge Öberg och dennes hustru Hildur, utbildad handarbetslärare men också den som drev familjens butiker. När Maj var i femårsåldern flyttade familjen till Göteborg. Där kom hon senare att bedriva universitetsstudier i svenska, litteraturhistoria, engelska och filosofi. Längre fram läste hon ryska och italienska i Stockholm; studierna avslutades med en fil.kand.
På senhösten 1945 gifte hon sig med Paul Frisch, en motståndsman från Norge som hade flytt till Sverige. Deras förlovningstid hade varit dramatisk: samma dag som paret skulle ta ut lysning blev Paul gripen för spioneri och illegal underrättelseverksamhet. Han dömdes till tre års fängelse, men efter att han suttit i ett och ett halvt år tog kriget slut och alla politiska fångar och motståndsmän från olika länder släpptes snabbt. Efter fängelsevistelsen utvisades Paul Frisch, och paret bodde ett år i Köpenhamn. De levde också en period i Tyskland, där de arbetade som tolkar för den amerikanska underrättelsetjänsten. År 1948 flyttade familjen till Forsa folkhögskola utanför Hudiksvall. Maj Frisch undervisade i flera olika ämnen och bedrev därtill en aktiv teaterverksamhet på skolan som regissör, skådespelare och dramatiker. Paret Frisch fick två barn: dottern Tove och sonen Finn.
År 1963 flyttade familjen till Vendelsö utanför Stockholm. Vid sidan av arbetet som lärare påbörjade Maj Frisch nu sin översättargärning. Det första uppdraget var ett samarbete med maken: romanen I dag, Herre! (1965) av den amerikanske författaren Richard Wright. Tillsammans gjorde paret ett flertal översättningar, huvudsakligen från engelska eller tyska. Ensam och tillsammans med andra översatte Maj Frisch drygt åttio titlar från engelska till svenska. Övriga källspråk var danska (ett tjugotal), norska (cirka tio) och tyska (cirka tio). Ett stort antal av dessa arbeten har kommit ut i flera senare upplagor. Ett exempel är Penelope Leachs föräldrahandbok Barn. De första fem åren (1978), ett standardverk i sin genre.
Många av Maj Frischs tidigaste översättningar ingick i Rabén & Sjögrens skriftserie Tema, som innehöll såväl fack- som skönlitteratur. För serien översatte hon på kort tid skönlitterära klassiker som Mark Twains Huckleberry Finns äventyr (1965) och Charles Dickens David Copperfield (1965) men också Jawaharlal Nehrus Glimtar ur världshistorien (1965) och Stokely Carmichaels och Charles V. Hamiltons Black power (1967). Hon översatte även flitigt för de många serier som gavs ut av Bonnierägda Aldus, för Natur och Kulturs Tempusserie och för skriftserier på Wahlström & Widstrand. Att ge ut facklitterära titlar i billiga serier var vanligt under dessa år. Efterfrågan på god, modern facklitteratur växte och behovet möttes av förlagen. I detta var en skicklig och tillförlitlig översättare som Maj Frisch en viktig kugge, om det så gällde böcker om rasism, jämlikhet, krigföring, miljöförstöring, nationalekonomi, afrikansk historia eller rysk litteratur. Vissa av översättningarna ägde en tillförlitlighet som gjorde att de användes som undervisningsmaterial i årtionden efteråt.
De växlande ämnesområdena ställde alla sina stilistiska krav, men Maj Frisch var en mångsidig stilist och problemlösare. Facktexternas specialtermer hanterade hon utan svårighet; i de fall det inte fanns någon svensk motsvarighet till ett fackuttryck lät hon ofta originalet stå kvar men lade till en förklaring. Oavsett ämne eller språk hade hon ett mycket precist uttryck. När det var lämpligt använde hon gärna korta meningar, vilket gjorde texterna tydliga trots den ibland invecklade terminologin.
Två framträdande ämnesområden i Frischs produktion var psykologi och samhällsvetenskap i bred mening, liksom medicin och pedagogik. I psykologiämnet blir hennes skicklighet som stilist extra tydlig. Flera av dessa verk innehåller resonerande facktexter som varvas med intervjuer på talspråk, och hon lyckas då växla mellan de olika stilnivåerna utan att någon av texttyperna blir lidande.
Många av de författare som Frisch översatte är stora namn inom sina fält. I listan finns verk av konstnären William Morris samt historikerna Isaac Deutscher och Ernst Nolte – den sistnämndes klassiska De fascistiska rörelserna utkom på svenska 1968. Detta var också en genombrottstid för sociologin, och Frisch översatte flera viktiga titlar, däribland Thomas Bottomores Klass och elit (1966). En del av det facklitterära urvalet var tydligt tidspräglat, såsom Neil Postmans Lära för att överleva. Angrepp på en förlegad undervisning – förslag till en revolution! (1973).
I många av fackböckerna samarbetade Maj Frisch med andra översättare, och ibland skedde en fackgranskning av en expert på det aktuella området. I exempelvis sociologen Amitai Etzionis Moderna organisationer (sex upplagor 1966–1973) utförde hon översättningen tillsammans med Lill-Inger Eriksson, medan fackgranskningen sköttes av sociologiprofessor Joachim Israel. Bland andra översättare som Frisch samarbetade med kan nämnas Claës Gripenberg, Sven Vahlne och Jan Stolpe.
Även skönlitteratur ingick i Maj Frischs repertoar och då främst brittiska och amerikanska romaner. Här arbetade hon vanligen ensam. Från norska översatte hon flera titlar av Amalie Skram för Gidlunds förlag. Också här märks Frischs skicklighet att hantera olika stilnivåer. I Skrams roman Constance Ring (1979) förekommer dialog med talspråksstavning som ”om ja for så … kunde ja ju inte vänta mej”, sida vid sida med ett moderniserat språk utan arkaiseringar i de berättande partierna. Frisch översatte också flera detektivromaner av John Dickson Carr. Även dessa är dialogtäta, men här har hon frångått talspråksstavningen. Vad gäller skönlitteratur för barn låg Maj Frisch bakom svenska versioner av H.C. Andersens och bröderna Grimms sagor. Från engelska översatte hon Charles Kingsleys Havsbarnen (1979), en tidig föregångare till våra dagars fantasylitteratur.
På hösten 1970 flyttade makarna Frisch från Vendelsö till Mariedamm i Askersunds kommun, där de fortsatte att översätta tillsammans i ett gemensamt arbetsrum. År 1973 erhöll Maj Frisch Sveriges författarfonds premium till personer för belöning av litterär förtjänst. Hon avled den 19 augusti 1980 i Lerbäcks församling, Örebro län.