Svenskt översättarlexikon

Sven Rune Mantling föddes i Brännkyrka den 17 mars 1927. Hans mor hette Rut Magnhild Sofia Pettersson och tycks ha haft en enkel bakgrund i södra Stockholm. Fadern är okänd. Gossen växte upp i flerfamiljshus i Enskede villastad tillsammans med modern och hennes föräldrar. År 1949 bytte han namn till Mantling. Att döma av hans litterära produktion hade han erfarenhet av hästar, men också goda historiska kunskaper.

År 1950 gifte sig Sven Rune Mantling med Göta Ingeborg Göransson. Två år senare fick paret en son. Familjen fortsatte att bo i Enskede. Vid sidan av sin mycket ymniga litterära produktion som författare och översättare av äventyrsberättelser i västernmiljö var Mantling verksam vid Siemens-Elema i Solna som reklamchef och ansvarig för deras trycksaksproduktion.

Mantling debuterade som författare under pseudonymen Wyatt C. Bannister i veckotidningen Lektyr med följetongen Hämnaren från Texas (1952). Pseudonymen skulle han återkommande använda i tidningen fram till 1970, liksom även i pocketserien Topp Wild West och den första romanen i Longhorn-serien. Som Bannister bidrog Mantling nästan årligen i Lektyr med en västernföljetong i romanformat fram till Främling i Texas (1966). Wyatt C. Bannister fick också spela rollen som västernspecialist i ett fyrtiotal mer historiskt-dokumentära artiklar som trycktes i Lektyr 1955−1968. Andra pseudonymer som Mantling återkommande gjorde bruk av var Rune Mant, Adam Adams, Wayne Badger, Clay Hammond, S. Runo och Stewart Rogers. De många olika pseudonymerna hjälpte Lektyr att upprätthålla ett sken av variation, såväl mellan som inom nummer – i en och samma tidning kunde det förekomma upp till tre olika texter av Mantling. De amerikanskklingande namnen gav också högre trovärdighet till genren.

Ett sätt för Mantling att upprätthålla sin höga publiceringstakt var genom återbruk av texter. Mest påfallande är att flertalet följetonger i Lektyr senare gavs ut i romanform. Av de 45 romaner av Mantling som gavs ut i pocketserierna Longhorn, Mustang och Topp var endast 18 helt nya texter. Återutgivningen maskerades ofta genom byte av titel och i vissa fall av författarpseudonym. Ett exempel är den nämnda följetongen Hämnaren från Texas, som Bonniers gav ut 1954 som ungdomsbok under pseudonymen Eric Manson och med den nya titeln Hämndens lag. Det var inte heller ovanligt att någon av Mantlings många noveller i expanderad form utvecklades till en följetong eller roman, ibland med bevarad titel. Återbruket till trots var produktionen mycket hög: sammanlagt skrev Mantling omkring 230 noveller och ett fyrtiotal romaner och därtill minst 42 artiklar, huvudsakligen för Lektyr men också för veckotidningen Levande Livet. I något enstaka fall ska han ha skrivit tillsammans med Gunnar Erik Jansson. Bland hans återkommande hjältar fanns svenskättlingen John Bjorkman.

Vid sidan av det egna författandet står Mantling som översättare från engelskan av ett hundratal romaner, alla utgivna av mindre förlag med anknytning till Civiltryckeriet i Köping. Förlagsnamnen Regal och Trots förefaller utbytbara då de ofta blandas i de numrerade serier av kioskböcker man gav ut, och kopplingar tycks även ha funnits till Lindfors förlag. Hela 80 av Mantlings översättningar ingår i den pocketserie som från början gick under namnet Topp Deckare, längre fram Topp Wild West. Mantling står också som översättare av de sex böckerna i den klassiske amerikanske västernförfattaren Max Brands kortlivade serie med samma namn, samt tolv böcker i västernbokserien Longhorn. Han avslutade 1982 sin översättarkarriär med atlantflygaren Charles A. Lindberghs självbiografi Ett liv.

Studiet av Mantling som översättare försvåras av den bristande tillgången på originaltexter att jämföra med. Det har dock varit fruktbart att jämföra hans arbeten med alternativa svenska översättningar av vissa verk, vilket låtit sig göras för 13 olika romaner. En första slutsats är att Mantlings översättningar, till skillnad från många av de större förlagens, i regel var oavkortade.

Såväl Mantlings egna texter som hans översättningar karakteriseras av en rikedom på ovanliga ord och ett överraskande bildspråk. Mantlings språkbruk täcker in ett rikhaltigt material av slanguttryck med ursprung i huvudstadsregionen till mer högtravande, ofta lite ålderdomliga uttryck som annars är mycket ovanliga i den genre han höll sig till. Slanguttrycken används flitigast i dialoger, gärna mellan mer hårdföra figurer som laglösa och kofösare, och har ofta koppling till rusdrycker, skjutvapen och hästar. I den egna romanen Blodspengar (1968) låter Mantling den lokale tidningsmannen framstå som sitt alter ego när det gäller förhållandet till orden:

Men David Picket älskade ord, avgudade dem, och ju konstigare de var, desto bättre tyckte han om dem. Ordet, sa han, gavs människan av Gud, och det var en gåva som var viktigare än livet, glöm aldrig det, min flicka; med ord kan man bilda stater och störta dem!

En genomgång av Mantlings egna texter och översättningar ger cirka 470 ord och kortare uttryck som är ovanliga inom den aktuella genren och som kan sägas vara karakteristiska för honom som skribent. Huvuddelen av dessa ord har kunnat beläggas i antingen Svenska Akademiens Ordbok eller i Benjamin Thoréns Svenskt slanglexikon, medan 153 ord inte har gått att belägga.

Mantling behärskar hela den hippologiska terminologin och har ett rikt språk för att beskriva olika hästars egenskaper, bland annat när det gäller deras behåring och färgteckning. Han har även ett rikt förråd av nedsättande ord för riktigt dåliga ök, såsom ”höpåse”, ”kråkskrämma” eller ”sågbock”. Benämningen ”veritabelt hundbröd” avslöjar direkt att det är Mantling som är översättaren: begreppet avspeglar det tidigare förfarandet att tillverka hundkex av hästkadaver. Ett av hans favorituttryck är att ”lägga kapson på” i betydelsen hindra eller hålla tillbaka. Uttrycket har knappast någon motsvarighet i originalen och är troligen Mantlings helt egna påfund.

Ett annat ord med starkt personlig prägel är adjektivet ”stakarakt” i betydelsen ’linjärt’ eller i ’rak linje’. I Max Brands Dråparen (1974) blir exempelvis which Western man could resist the sight of a woman that can ride ’straight up and hell bent’? i Mantlings tolkning ”vilken västernbo kan motstå åsynen av en kvinna som kan rida ’rakt på och stakarakt mot helvetet’?”. Uttrycket ”vänta ett spass” eller mindre frekvent bara ett ”pass” används återkommande i betydelsen ’en stund’. Så blir till exempel Wait a minute till ”Vänta ett spass bara” i Max Brands Bakhållet (1976). Minnen och inre bilder ses enligt Mantlings språkbruk på ”andens retina” eller mindre frekvent ”minnets retina”. En mening i nyss nämnda roman lyder hos Mantling: “I våra drömmar brukar våra tankar på andens retina rita upp de ansikten vi tänker på”. Andra ord som kännetecknar Mantlings översättningar är ”maruffel” i betydelsen lymmel eller råskinn, ”nixum” istället för nej, ”veritabel” istället för sann eller äkta, ”ryggbastet” istället för ryggen och ”stor ost” i betydelsen pamp eller boss.

När det kommer till att benämna den sprit som serverades på saloonerna excellerar Mantling i ett varierat språkbruk. Här förekommer således inte bara whisky utan också hojtarolja, hoppahögt, kamelpiss, råttwhisky, rävgift, sponken, sprattelsoppa, sprattelvatten eller svinwhisky. En sup kan kallas dragnagel, dram, jamare, magborstare, magkippare eller pilleknarkare. Mantlings översättningar saknar inte heller ord för att beskriva effekterna av alkoholintaget, vilket framgår av dessa rader: ”Det är klart jag är full! sa hon. På örat. Knall. Pin i galoscherna. Det är klart att jag är asknall!”, ur Skjut först – fråga sen (1965).

Mantlings översättningar kännetecknas av ett rikt bildspråk med mängder av liknelser. Man måste ofta fråga sig om en viss liknelse verkligen ingår i den aktuella originaltexten eller har skapats av översättaren. När mördaren Mahoney i James D. Chaffins roman Jagad (1976) upptäcker att två män som han ogillar ligger sanslösa i snön, struntar han blankt i deras öde: ”Det sket han i så tunt att dom kunde gurgla sej i det!” Formuleringen är troligen Mantlings. När bråkmakaren Buck i Max Brands Dråparen säger att han tänker ”ta och kicka några nya skrynklor i ryggraden på kräket” är formuleringen däremot direkt översatt från originalets I’m goin’ to kick some new wrinkles into his spinal column.

Mantling fann ugnsluckor särskilt användbara i sina liknelser. En biffstek kan vara stor som en ugnslucka, fläsket kan skäras i skivor lika tjocka som ugnsluckor, olika företeelser kan vara lika heta eller svarta som ugnsluckor. Ett fint exempel återfinns i Nelson Nyes Tumme med döden (1965): ”Vestibulen var lika svart som ett upplag med ugnsluckor”.

Västernböckerna vimlar av uttryck för att beskriva olika mäns skicklighet med skjutvapnen. Ett av de mer fantasifulla är Mantlings karakterisering av Grave Creek Charley som ”brutit mot varenda paragraf i lagboken” i Nelson Nyes roman I morgon död (1966): ”Han kunde träffa prickarna i en killes deliriumfantasier med kulorna i sin revolver”. En alternativ svensk översättare – Bonniers förlagssignatur Håkan Bergstedt − nöjer sig med att Charley kunde ”skjuta knapparna ur skjortan” på en man. Översättarens fingeravtryck märks också i mängden kulor som avfyras, som i Trög på hanen (1971), där en hotfull person förklarar att han kommer att ”fylla dej med så mycket bly att dom kommer att kunna göra ett kyrktak av dej!”

Mantling passade väl in i rollen som översättare av västernromaner. Att han var ordentligt insatt i den amerikanska Västerns historia framgår av de artiklar han publicerade i Lektyr. Hästar och vapen var områden som han behärskade och även naturskildringarna tyder på en stor förtrogenhet med ämnet. Mantlings språkintresse bidrar starkt till hans texters underhållningsvärde. Det känns ofta förbluffande lämpligt att gamla kofösare och surdegar snackar söderslang. Översättarens ovanliga förmåga att dosera mängden slanguttryck efter originaltexternas grundton gör att mer påfallande stilbrott undviks och helhetsintrycket bevaras.

S. Rune Mantling avled den 25 december 1987.