Tommy Schinkler, 1938–1994
Under kiosklitteraturens sista tid var Tommy Schinkler ansvarig för B. Wahlströms utgivning av underhållningslitteratur för en tänkt manlig läsekrets. Han var också en oerhört produktiv författare och översättare: under de knappt trettio år han verkade på området utkom han med över 100 egna romaner och mer än 200 översättningar.
Tommy Schinkler var stockholmare av gammal vallonsläkt, vilket var skälet till att han som sin huvudsakliga pseudonym valde ”Tom Dutchman”. Han föddes den 9 juni 1938. Efter studier och värnplikt stannade han kvar i det militära och ingick i den svenska FN-bataljon som 1960–1964 sattes in i Kongo. Därefter gick han på Journalistinstitutet i Stockholm (efter 1967 Journalisthögskolan) och blev reporter för Länstidningen Södertälje. Samtidigt började han vid mitten av 1960-talet översätta för B. Wahlströms pocketserier. Efter några år blev han redaktör vid förlaget och från mitten av 1970-talet chef för den del av såväl kioskpocketutgivningen som bokhandelsutgivningen som var riktad till manliga läsare. En kollega beskriver honom som ”en begåvad kille som levde rätt hårt och omgav sig med kompisar och inte minst damer av något tveksamt slag”. Andra nämner hans stora intresse för Stockholms historia och vapen.
Under eget namn skrev Schinkler den historiska släktkrönikan om Stockholmsfamiljen Jerneman, som kom att omfatta 15 romaner. I pocketserien De överlevande skrev han två framtidsskildringar från ett Stockholm i ruiner efter ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Han skrev också tre kriminalromaner i B. Wahlströms originalpocketserie Brottsplats Sverige och ett halvdussin thrillers, exempelvis Storslam i Sibirien (1984) som var inspirerad av en resa med författarkollegan Kjell E. Genberg på Transsibiriska järnvägen. Men merparten av författarskapet utgjordes av vilda västern-romaner, där Schinkler som Tom Dutchman skrev dels 25 böcker om hjältarna Mack och Joe, dels samtliga 58 romaner i serien om Joe Montana. Med största sannolikhet skrev Schinkler dessutom ytterligare verk under andra pseudonymer. Kjell E. Genberg har berättat att Schinkler ibland blev tvungen att snabbskriva böcker när översättningar blivit försenade och en lucka i någon pocketserie måste fyllas. I Schinklers romaner och översättningar anar man en ständig påverkan från tidspress och rastlöshet. Romanerna är enkla actionäventyr, i allt väsentligt utan försök till personteckning, om än med initierade miljöbeskrivningar, främst i Jernemanserien där Stockholmskunnandet lyser igenom.
I enlighet med den redigeringslathund för B. Wahlströms populärpocket som hade upprättats av Karl-Rune Östlund var Schinkler som översättare ovillig att låta andra författare få behålla för mycket miljöteckning i sina böcker. Hans översättningar framstår inte sällan som nästan absurt fria. De gånger det handlar om böcker med högre litterär kvalitet blir resultatet ofta katastrofalt. Exempelvis i Schinklers översättning av Richard Mathesons Spindeln (1978; orig. The Shrinking Man) finns elementära och obegripliga missar, en genomgående trivialisering av författarens stil och bildspråk och en rad helt avgörande omskrivningar. Jämför exempelvis nedanstående utdrag:
Then he thought: If nature existed on endless levels, so also might intelligence. He might not have to be alone.
Men så tänkte han: om Naturen existerar i oändlighet så måste också jag kunna göra det. Jag är ju en del av den.
Schinkler har också slagit samman och kortat ned vissa kapitel eller fullständigt skrivit om textpartier. Här ett exempel:
That was when he recognized the cloth.
It was part of Louise’s slip, an old one that she’d torn up and thrown into the rag box. He picked up a corner of it and fingered its softness, a strange, yearning pain in his chest and stomach that was not hunger.
”Lou.” He whispered it, staring at the cloth that had once rested against her warm, fragrant flesh.
Angrily he flung away the cloth edge, his face a hardened mask. He kicked at it.
Detta blir på svenska:
Det var då han fick syn på toffeln.
Det var en av Lous gamla avlagda tofflor. Som kasserats och slängts ovanpå säcken där hon envisades att förvara gammal lump. Scott blev av någon anledning tvärilsken […].
För säkerhets skull har också bokens slut ändrats: den svenska utgåvan är försedd med en sex rader lång epilog till originalets (felöversatta) slut.
Att Schinkler ofta förkortade många verk som han översatte gäller inte bara kioskpocketserierna utan också otaliga böcker som utkommit i inbunden form. Men i kioskpocketsammanhang har förkortningarna vanligen gjorts av rent ekonomiska och produktionstekniska skäl: eftersom titlarna i en serie ofta samtrycktes fanns behov av att ge dem samma sidantal. I sådana serier finns många exempel på att skickliga och samvetsgranna översättare (förkortningsuppgiften föll oftast på översättarna) har skurit bort sidointriger, bipersoner, rekapituleringar eller långa dialoger och ändå lyckats bevara böckers tonläge, berättelse och innebörd. Schinklers version av Spindeln är ett exempel på motsatsen: här har en roman skrivits om och trivialiserats fullständigt, synbarligen i syfte att förvandla en komplex psykologisk berättelse till en enkel spänningshistoria.
Tommy Schinkler gick bort den 4 december 1994 och ligger begraven på Skogskyrkogården i Stockholm.