Översättarcentrum
I december 1978 beslutade Översättarsektionen i Sveriges Författarförbundet om att inrätta en centrumbildning för svenska översättare, och i mars året därpå hölls konstituerande möte för Översättarcentrum (ÖC). Ordförande var Helga Backhoff-Malmquist och ledamöter var Marie Louise ”Malou” Höjer, Lars Krumlinde, Mikael Mörling och Lars Gustav Hellström. Av dessa var den sistnämnde den främste tillskyndaren för att ÖC skulle grundas. Under 1960- och 1970-talet hade andra kreativa yrkesgrupper gått samman i centrumbildningar, så som Konstnärscentrum och Författarcentrum, vilka arbetade framgångsrikt med intressefrågor och uppdragsförmedling. ÖC:s grundare såg möjligheten att med hjälp av statliga bidrag lyfta fram översättarnas betydelse och öka deras inflytande. Redan från början fanns även tanken om ÖC som arbets- och kontaktförmedling, samt idén om en medlemstidskrift.
Med ett startstöd på 40 000 kronor från Statens kulturråd kunde ÖC inleda sin verksamhet. Till det kom att Författarförbundet skänkte en samling fackböcker och uppslagsverk, vilka skulle bli stommen i ÖC:s referensbibliotek. Inom ett år kunde man inrätta en halvtidstjänst som innehades av översättaren Marianne Linder fram till 1984, då hon gick i pension. Dessförinnan hade frivilliga översättare anlitats i tvåtimmarspass à 100 kronor.
Hans-Jacob Nilsson, som engagerade sig i ÖC i mitten av 1980-talet och senare var styrelseordförande, berättar att ÖC:s arbetsförmedlande ambitioner tyvärr inte gick att förverkliga, eftersom det visade sig att förlagen saknade det behovet; de hade redan sina etablerade och informella kontakter med översättare. Istället blev det så småningom de mindre, oberoende förlagen som kom att nyttja ÖC:s uppdragsförmedling. I början låg centrets fokus främst på införskaffande av olika speciallexikon som inte fanns att tillgå på andra bibliotek. Efter några år på Östermalm flyttade kansliet till delade lokaler med Författarcentrum på Slupskjulsvägen på Skeppsholmen. Dit kunde medlemmarna ringa och ställa termfrågor, vilka besvarades av kontoristen Bo Ekström, som kom till ÖC 1981 och stannade i 16 år. I en minnesruna över Ekström skriver Thomas Grundberg:
Ringde man till ÖC onsdagar mellan 11 och 15 kunde man vara säker på att få hjälp med besvärliga termfrågor. Till sin hjälp hade Bosse ÖC:s stora referensbibliotek som han kunde på sina fem fingrar och hade varit med om att köpa in och katalogisera.
Hans-Jacob Nilsson beskriver lokalen på Slupskjulsvägen som en glasad skrubb på tio kvadratmeter, där man trots allt lyckades ha styrelsemöten. På frågan om var den tidens medlemsmöten hölls svarar Hans-Jacob Nilsson att det faktiskt inte var så många, eftersom verksamheten under flera år på 1980- och 1990-talet gick på sparlåga. Utöver det digra referensbiblioteket på kansliet hade man dock fortbildningskurser på Lunnevads folkhögskola för medlemmar i Översättarsektionen i Författarförbundet och ÖC, den första i början av 1990-talet. Både Grundberg och senare styrelseordföranden Nilsson beskriver ÖC som ”slumrande” fram till dess att Jimmy Hofsö kom in i bilden 1995.
Jimmy Hofsö började sitt engagemang inom ÖC som ideellt arbetande medlem men blev inom några år projektledare och ordförande. Hanna Axén, som anställdes som kanslist 1998 och senare blev kanslichef och ordförande, karaktäriserar honom som en idéspruta. ÖC:s ekonomiska resurser var mycket begränsade när Hofsö 1997 bestämde sig för att söka pengar från Stiftelsen framtidens kultur för Språk över gränserna, ett pilotprojekt för att introducera litterär översättning i gymnasieskolor. Ansökan beviljades och Hofsö blev drivande för skolprojektet, som pågick fram till år 2000. Antalet projekt ökade och organisationens anslag mångdubblades. Snart kunde den arbetsförmedlande verksamheten återupptas, bland annat med hjälp av ett internt datorregister med medlemmarnas språkkombinationer och ämnesområden. Vidare fick ÖC ansvar för provöversättning av immigrantlitteratur, vilket sköttes av kanslisten Lotta Riad. Våren 1999 gick flyttlasset från skrubben på Skeppsholmen till rymligare lokaler på Södermannagatan i Stockholm.
Axén beskriver utvecklingen som att ÖC gick ”från en medlemsorganisation till en branschorganisation”. I medlemstidskriften Med andra ord från 1999 skriver Jimmy Hofsö:
När Översättarcentrum bildades var ett av huvudmålen att förmedla uppdrag från förlag till översättare. Jag vet inte hur det gick till i början, men när jag blev medlem i slutet på 80-talet förmedlades mig veterligen inga jobb alls. Då föreföll det också vara lite skamligt att stå utan uppdrag, som om man inte var bra nog, som att man inte dög. I dag, tio år senare, vet vi att det kan hända den bäste av oss.
Parallellt med ÖC:s verksamhet i Stockholm hade nätverket Översättarna i Sydsverige varit aktivt sedan 1985 och gett ut tidskriften Med andra ord sedan 1993. Idén om en tidskrift om litterär översättning hade kommit från översättarna Ann och Örjan Björkhem och sedan genomförts av Thomas Grundberg som redaktör. ÖC hade publicerat medlemsbladet ÖC-nytt sedan 1986, men Med andra ord var mer av en ”riktig” tidskrift i jämförelse. År 1998 blev Med andra ord också ÖC:s medlemstidskrift och hade då 213 prenumeranter. Tidskriften bytte format från A4 till kvadratisk och blev helt textbaserad när Niklas Darke år 2000 tog över redaktörskapet efter Thomas Grundberg. Under Lisa Mossfeldt Scheltdorfs tid som redaktör (2001−2005) fick tidskriften alltmer karaktären av en kulturtidskrift, något som kom att befästas ytterligare under Viktoria Jäderling. År 2013 utsågs den till Årets kulturtidskrift med motiveringen:
Med översättningen som utgångspunkt lyckas redaktionen för Med andra ord med konststycket att få vad som kan tyckas vara en angelägenhet endast för de närmast sörjande att kännas oumbärlig. I tunna och till synes anspråkslösa nummer avhandlas såväl bruket av skiljetecken som metaforer och med språk- och tolkningsfrågor i centrum görs ett antal djupdykningar i intressanta internationella författarskap.
Under åren 1997–2002 upphörde gradvis personalunionen mellan Översättarsektionens och ÖC:s styrelser, tills man nådde en situation med en representant i vardera styrelsen. Det skedde en förnyelse också inom organisationen som exempelvis innebar att man delade upp rollen som ordförande och verksamhetsledare.
År 2016 hade Översättarcentrum knappt 350 medlemmar. Medlemskraven var något lägre än Översättarsektionens, som tillämpar tvåbokskrav och kvalitetsgranskning, medan ÖC:s krav är en översatt bok utgiven på etablerat förlag.