Det var en hjärtefråga för Svensk läraretidnings förlag att språket i Saga-böckerna skulle vara uppdaterat till samtidens språkbruk och att barnen skulle kunna läsa dem obehindrat. Det gällde inte minst klassikerna och sagosamlingarna, som oftare än andra titlar återutgavs i decennier. De behövde därför uppdateras löpande.

MED ÅSA WARNQVIST SOM CICERON

EN BOKFILM OM
BARNBIBLIOTEKET SAGA

Alla barns
bibliotek

EN BOKFILM
I DIKTENS MUSEUM

TUSEN OCH EN UTGÅVA

ATT ÖVERSÄTTA EN BRANDSLÄCKNING

STORSÄLJAREN ROBINSON KRUSE

SAGA NUMMER ETT: SVENSKA FOLKSAGOR

BARNBIBLIOTEKET SAGA

DET BÖRJADE MED JULTOMTEN

FOLKSKOLANS FRAMVÄXT

INLEDNING

Utgåvor ur Sagabiblioteket: nummer 5, 7 och 8.Tusen och en utgåva
1
Signe Wranér, dotter till Henrik Wranér och själv tidig medarbetare vid förlaget samt chef efter Amanda Hammarlunds bortgång 1935, beskriver i sin memoarbok I Sagas tjänst (1966) det grundliga arbetet med att uppdatera Saga-volymerna för nya generationers barnläsare. Hon tar sin fars bearbetning av Robinson Kruse som exempel: ”somliga Saga-band har jag nog plöjt igenom många gånger. Robinson t.ex. har jag läst 64 gånger och skrivit om den 6 gånger. Språket förändras åtskilligt på sex decennier.” Även om formuleringen ”skrivit om” är en överdrift i det här fallet, reviderades boken språkligt vid totalt minst nio tillfällen, även av andra än Signe Wranér.Signe Wranér (1892–1968) vid en utställning arrangerad i samband med Svenska Läraretidningens förlagsaktiebolags 50-årsjubileum. Fotografiet, från Svenska Dagbladet, 14 augusti 1946, har vi lånat från Wikipedia.2LÄS BÖCKER
UR BARNBIBLIOTEKET
SAGA HOS LB.se
Det fria förhållningssättet till källtexterna ligger långt ifrån dagens översättningspraxis, men var vedertaget på många förlag vid tiden. Det tar sig uttryck i att många av Saga-utgåvorna inte marknadsfördes som översättningar. I undertitlar förekommer en stor variation beskrivningar för att ringa in de aktuella fallen. Vissa titlar kunde till exempel beskrivas som ”bearbetad” eller ”fritt berättad” efter en viss bok, andra som ”förkortad översättning”.”Berättade för”, ”Bearbetning för Sveriges barn”, ”Berättade för ungdom”, ”Fritt berättad efter” – varianterna var många på titelsidorna till Sagabibliotekets utgåvor.3
Det är inte bara stavningsreformer och liknande som föranleder språkliga genomgångar. Förlaget tycks ha gjort en översyn av manuset i stort sett varje gång det skulle återges, vilket i vissa fall kunde vara med bara några års mellanrum. Ibland är texten oförändrad, men ofta har det gjorts mindre, språkliga redigeringar, och ibland större omarbetningar. Många av de tidiga klassikerna kortades också ner väsentligt när de återutgavs under de senare decennierna, och i sagosamlingarna togs successivt fler och fler sagor bort. Parallellt med utvecklingen blev Svensk läraretidnings förlag pionjärer inom lättläst- och börja läsa-utgivningen, med Saga-titlar som var tydligt anpassade för barn som skulle lära sig läsa. Som helhet är utgivningen i Barnbiblioteket Saga därför på många sätt ett intressant exempel på hur synen på de svenska barnläsarna och deras läsförmågor förändras mellan 1899 och 1970.Onkel Toms stuga – 1900 och 1957.4
De många bearbetningarna och återutgivningarna gör att det i dagsläget är omöjligt att säga hur omfattande utgivningen i Barnbiblioteket Saga faktiskt var. De numrerade Saga-volymerna uppgår till minst 578, men om alla utgåvor där någon form av förändring har skett skulle räknas med rör det sig om minst det dubbla. Alla dessa utgåvor vittnar tillsammans om ett genuint och långvarigt engagemang i en litteratur anpassad för alla Sveriges barn.Sagas bokklubb (ur Jorden runt på 80 dagar (1961), samt några olika utgåvor från Sagabiblioteket.LÄS STEFAN MÄHLQVIST OM BARNBIBLIOTEKET SAGA HOS SVENSKT ÖVERSÄTTARLEXIKON5