Gösta Rybrant, 1904–1967
Gösta Rybrant (eg. Gösta Jonsson) var violinist, journalist, författare till underhållningstexter för radio, revy och skivor och vår mest kände översättare av populär musikdramatik. Mest känd är han som översättare till en av de största teatersuccéerna i Sverige, My Fair Lady. Rybrant föddes den 20 januari 1904 i Norrköping och var verksam i Stockholm. Redan som femtonåring började han arbeta som musiker med att ackompanjera stumfilm, vilket bör ha gett honom tidiga insikter i musiken som dramatiskt verkningsmedel. Han utbildade sig till violinist på Musikaliska Akademien och framträdde som solist och orkestermusiker innan skrivandet tog över. Den musikaliska skolningen hade han stor glädje av i sitt kommande översättningsarbete: han kunde till exempel läsa och sjunga direkt från noterna.
Gösta Rybrant försörjde sig från och med mitten av 1930-talet som skribent i underhållningsbranschen och för de nya medier som växt fram under 1900-talets första decennier. Han skrev för radion och medverkade från 1940 till sin död med kåserier i Aftonbladet under signaturen Flips. Han författade också detektivromaner, filmmanus och schlagertexter.
Rybrant översatte 37 musikteaterverk mellan 1940 och 1966, bland annat operan The Turn of the Screw av Benjamin Britten och några operetter. Hans främsta insats blev dock som översättare av amerikansk musical comedy, en genre som till slutet av 1950-talet benämndes operett i Sverige. Det gäller klassiker inom genren som Jerome Kerns Show Boat (Teaterbåten, översatt 1942), Cole Porters Kiss Me, Kate (översatt 1951) och Frank Loessers Guys and Dolls (Änglar på Broadway, översatt 1953). Till skillnad från wieneroperettens romantiska sentimentalitet byggde Broadwaymusikalen med sitt jazzigare idiom i hög grad på humor, en stundtals satirisk kvickhet och virtuosa rim. Detta passade Rybrant som var skolad i den svenska revytraditionen och hade talang för att hitta fyndiga lösningar. Ett exempel på sådana komiska sånger är Porters ”Brush up your Shakespeare” från Kiss Me, Kate, ”Snacka med Shakespeare” i Rybrants tolkning. De översatta musikalnumren spelades ofta in på skiva och nådde också genom populära radio- och tv-program många fler än de som besökte teatrarna, inte minst sedan Melodiradion startats i början av 1960-talet.
Den svenska genrebeteckningen ”musikal” slog igenom med lanseringen av My Fair Lady, som i svensk version med Jarl Kulle och Ulla Sallert blev en stor succé på Oscarsteatern i Stockholm (766 föreställningar). Denna och andra amerikanska succéer importerades av teaterförläggaren Lars Schmidt som samarbetade med Rybrant i två decennier. My Fair Lady (1956) av Fredric Loewe (musik) och Alan Jay Lerner (sångtexter) byggde på George Bernard Shaws pjäs Pygmalion. Uppgiften att översätta Lerners texter tycktes till att börja med omöjlig för Rybrant, enligt vad Schmidt berättar i sina memoarer Mitt livs teater (1995). Ett exempel på svårighetsgraden är duetten ”The rain in Spain stays mainly in the plain”. Texten bygger på en uttalsövning där hjältinnan Eliza av professor Higgins ska lära sig att tala överklassengelska i stället för cockney. Detta ska återges på svenska med hänsyn till den musikaliska uppbyggnaden, en stavelse per ton, och till rytm och betoning och rim. Dessutom är sången central i den musikdramatiska uppbyggnaden, här bemästrar hjältinnan för första gången korrekt uttal och sången blir ett glädjeutbrott. Rybrant löste uttalsfrågan genom att bygga på stockholmsdialektens svårighet att skilja på uttalet av e och ä, det vill säga rev och räv. Ytterligare en svårighet är att musiken är en spansk paso doble. Sången fick heta ”Den spanska räven rev en annan räv”, en välkänd fras för snart sagt alla svenskar som nått någorlunda mogen ålder åren kring 1960. Man kan också beundra Rybrants självklara och lediga svenska i översättningen av ”It is just on the street where you live” som på svenska helt enkelt blev ”Det är bara i dina kvarter”.
Rybrant lär ha varit den förste som översatte My Fair Lady till ett annat språk. Andra översättningar av hans hand, till exempel West Side Story, kom självklart att åldras och ersättas av nya. Men översättningen av Ladyn stod sig i 45 år och större omarbetningar gjordes först på 2000-talet, dock med Rybrants översättning som självklar bas.
Rybrant gick bort den 16 augusti 1967.