Om Svenskt översättarlexikon
Världens författare kommer till oss via översättningar och genom enskilda översättares arbete. I Svenskt översättarlexikon blir översättarna – de som har skapat halva den svenska nationallitteraturen – synliga med biografi, porträtt och verkförteckning. Lexikonet utvidgas kontinuerligt med nya artiklar och är fortfarande under utveckling. I första omgången presenteras avlidna svenska och finlandssvenska översättare.
Den nya databasen har utvecklats på Södertörns högskolebibliotek under medverkan av litteraturvetare, språkhistoriker, översättare och kritiker. Eftersom översättarna är en yrkeskår som av tradition har arbetat i skymundan är artiklarna i Svenskt översättarlexikon ofta resultat av omfattande grundforskning.
Eufemiavisorna
De medeltida Eufemiavisorna, skrivna på knittelvers, tillhör den litteratur som brukar betecknas "riddarromaner". De tre dikterna är – möjligen i konkurrens med helgonlegenderna – Sveriges äldsta egentliga fiktionslitteratur. Den spreds av och vände sig till samhällets yppersta elit. När dessa spännande och romantiska berättelser spreds över Europa i olika handskrifter på olika språk var begrepp som original och översättning ännu inte definierade. De svenska ”vändningarna” av Eufemiavisorna kan utifrån vår tids synsätt kallas omgestaltningar eller parafraser.
Mathilda Drangel, 1847–1931
Mathilda Drangel var en mycket produktiv översättare, i första hand av engelsk underhållningslitteratur. Hennes viktigaste insats var som översättare av ett tjugotal böcker av Jack London, ett arbete hon dock också fick motta en hel del kritik för. I Svenska Dagbladet skrev Ernst Klein: ”Denne våldsamt maskuline författare ligger säkert inte för en dam att återge”. Drangel stod även för de svenska utgåvorna av franska romaner av bland andra Guy de Maupassant och Émile Zola.
Schlageröversättning
Översättning av texter till schlager och populärmusik hör till de områden där de friaste översättningsstrategierna praktiseras. Som för all sångbar översättning gäller att måltexten vanligen inte kan vara särskilt ordagrann om den ska sjungas till den föreliggande källsångens musik.