Svenskt översättarlexikon

Så här ville en tidning presentera henne 1921:

Om jag nu frågar er, mina kära läsare, hvilken af våra svenska skalder, som lefver mest intensivt på Svenska Folkets läppar, så svarar ni mig antagligen Bellman eller Fröding eller Heidenstam eller någonting i den där vägen.  – Misstag! – säger jag. – Det är Anita Wollter!

Detta var apropå att hennes sångtexter sjöngs land och rike runt i Ernst Rolfs revyer. För det mesta använde hon emellertid pseudonymen S.S. Wilson, och enstaka schlagrar kom ut under namnet Alexander.

Hon föddes den 30 juni 1887 som Annie Alexandra Elisabeth och växte upp i Ystad. Hennes föräldrar var järnvägskassören Olof Gottfrid Wollter och dennes hustru Hilda Charlotta (född Lundgren). Det fanns nog inte planer på någon högre utbildning, men i det borgerliga hemmet uppmuntrades dottern att odla kvinnliga dygder som att spela piano, läsa poesi och lära sig språk – vilket hon kom att få stor nytta av i sitt yrkesliv.

En språkresa till England finansierade hon genom att skriva resebrev, men hennes största ambition var att bli poet. Hon hade fått dikter publicerade i flera tidskrifter när hennes liv tog en avgörande vändning 1911, då hon mötte den karismatiske kapellmästaren Björn ”Nalle” Halldén. Trots en åldersskillnad på 25 år blev de ett par. När han bad henne om hjälp med en sång som Ernst Rolf ville ha översatt blev resultatet – ”Åh, i morgon kväll” (1917) – en sådan framgång att hon omgående fick fast anställning hos revydirektören. De blev herr och  fru Halldén 1923, fortsatte att arbeta för Rolf och samarbetade också i översättandet av en lång rad operetter under mellankrigstiden. Bland dem kan nämnas Emmerich Kálmáns Cirkusprinsessan (Stora Teatern i Göteborg 1926), Franz Lehárs Paganini (Vasateatern i Stockholm 1926) och Paul Abrahams Viktorias husar (Odeonteatern i Stockholm 1931). Maken avled 1935. Själv gick hon bort 35 år senare, den 25 mars 1970.

Hos Ernst Rolf blev det Anita Halldéns återkommande uppdrag att skriva sångtext till revyernas exotiska tablåer – sångnummer som ”Honolulu”, ”Nang-Ping”, ”Valencia”, ”Lilla Lola Lo från Hawaji” och ”Lilla Ti-Ti från Tahiti”. Allra mest uppskattade dock Rolf att uttolka hennes sentimentala texter, däribland ”Allt beror på dig” (1928, i orig. av R. Henderson – B.G. DeSylva & Lew Brown):

I can be lonely out in a crowd.
I can be humble, I can be proud.
It all depends on you.
I can save money, or spend it
go right on living, or end it
you’re to blame, honey, for all I do.

 

Jag kan bli barnslig, sorglös och trygg,
jag kan bli bitter, ensam och stygg,
men allt beror på dig.
Leva mitt liv eller ta det,
säg bara hur du vill ha det,
svara mig bara ja eller nej.

Många revynummer byggde på utländska sånger, ofta i mycket fri översättning. Som en i den första generationen svenska schlageröversättare var Halldén med om att utveckla det slags halvöversättning som är typisk för populärmusik, där någon del, till exempel refrängens texthake, kan låta som en översättning men den svenska texten i övrigt är fritt omarbetad eller nyskriven. Det lär ha varit hennes egen idé att den amerikanska sången ”Alice Blue Gown”, som handlar om en rätt ordinär klänning, skulle användas för en praktfull 1700-talstablå, ”I min blommiga blå krinolin”, i Rolf-revyn 1924. Hennes svenska text ”Dock-Lisa” (den som börjar ”Lillan ska sova”) följer rätt troget sin danska förlaga ”Sov dukke Lise”, men i andra fall kan man tycka att de svenska texterna är något skarpare än originalen: den klassiska ”Bättre och bättre dag för dag” har exempelvis komiska poänger som saknas i förlagan ”I’m getting better every day” (fast några av skämten kan vara Karl-Ewerts, som delar på upphovsmannaskapet). Detsamma gäller revyvisan ”Såpbubblor”, där Halldén har tagit de luftiga klichéerna i källsången ”I’m forever blowing bubbles” och gett dem en mer konkret lyrisk prägel.

Anita Halldéns särmärke som sångtextförfattare var det hantverkssäkra lyriska anslaget. Hennes sångtexter utmärks av teknisk och språklig säkerhet – de låter ofta naturliga i rytm och ton, har osökta rim och sällan tilltrasslad ordföljd. Bättre än de flesta kunde hon hantera allvarliga, känslofulla eller romantiska teman. Till stilen hörde förvisso också ett smått formellt, högstämt tonläge. Det passade utmärkt för tyska sånger, till exempel den ödesmättade ”Schöner Gigolo” (”Vackre gigolo”) och den sentimentala krigsschlagern ”Es geht alles vorüber, es geht alles vorbei” (”När allting är över och allt är förbi”), men det kunde resultera i märkbar stiltransponering i mötet med slängigt amerikanska tonfall, som när hon formulerar Cole Porters ”I’ve got you under my skin” som ”Dig tillhör hela mitt jag” eller ”The glory of love” som ”Det är kärlekens charm”:

You’ve got to give a little, take a little,
And let your poor heart break a little.
That’s the story of, that’s the glory of love.
You’ve got to laugh a little, cry a little,
Until the clouds roll by a little.
That’s the story of, that’s the glory of love.
     (Billy Hill 1936)

 

Ty lite månskensglitter, smek och kvitter
och oron som i hjärtat sitter
håller kärleken och förälskelsen varm.
Åt hjärtats tysta gåta vill man gråta.
Man älskar och man vill förlåta.
Det är kärlekens och förälskelsens charm.
     (S.S. Wilson 1936)

Med sina vackra ord och många konsonanter liknar detta mer en svensk revykuplett, något som dock kom att bidra till populariteten hos svenska grammofonartister som Sven-Olof Sandberg, Margareta Kjellberg och Zarah Leander, vilka alla sjöng in texten på skiva 1936.

I arkiven återfinns cirka 460 sångtexter av S.S. Wilson i nottryck, sånghäften och inspelningar. Större delen av produktionen var översättningar, de flesta från engelska, men också många från tyska och några från danska, franska och italienska. Till de mest sjungna av hennes svenska originaltexter hör  ”Köp hjärtan” och ”Trolljazz”, till Jules Sylvains musik. När Disneyfilmen Pinocchio kom till Sverige 1941 gjordes en översättning för den svenska dubbningen av ljudbandet, men musikförlaget Reuter & Reuter fick rättighet till separat notutgivning och lät då Halldén översätta sångerna för schlagermarknaden. Det var hennes text som Bengt Feldreich använde när han 1960 gjorde speakertexten till tv-programmet ”Kalle Anka och hans vänner önskar God jul” och märkte att Benjamin Syrsa behövde sjunga några rader. Den årliga innötningen har hjälpt till att göra S.S. Wilsons text ”Ser du stjärnan i det blå” till en svensk julsångsklassiker.

Efter makens död bosatte sig Anita Halldén i parets sommarstuga i Långedrag utanför Göteborg och levde ganska tillbakadraget på de ofta magra inkomster som hennes produktion genererade – även om Stim-utbetalningarna blev allt större med åren. Översättaruppdragen åt teatrar och musikförlag var också många. På 1940-talet och 1950-talet nyöversatte eller bearbetade hon operettexter för Stora teatern i Göteborg, bland dem Läderlappen (1940), Fågelhandlaren (1946), Operabalen (1955) och Zigenarbaronen (1958) samt operor för samma scen, däribland Albert Herring (1951), Nürnbergerdockan (1954) och Rigoletto (1956).

I en tv-intervju om sin karriär från slutet av 1950-talet sade Halldén: ”Jag har levt ett underbart, lyckligt liv”, men hennes efterlämnade dagböcker vittnar också om mörka tankar – under titeln Två solröda segel dramatiserades de av Anders Elghorn för radio 1996 och teater 1998.

Flera av Anita Halldéns schlagertexter kan förvisso kallas banala, men de låter sällan konstlade eller oäkta. När hon skriver om gränslös kärlek eller avgrundsdjup saknad kan det hända att texterna är mer självbiografiska än man tror. Samma år som maken dog översatte hon den franska sången ”J’ai perdu ma jeunesse” (Ted Grouya & Georges Martine–Louis Poterat & Henri Lapointe 1935), vilken Ulla Billquist sjöng in på skiva som ”Ge mig ungdomen åter”:

Il faudrait que renaisse
La foi des anciens jours.
Ah! Rends-moi ma jeunesse
Et rends-moi mon amour.
J’ai perdu ma jeunesse
En perdant ton amour.
Pour chasser ma détresse
Il faudrait ton retour.

 

Du gick bort och mitt hjärta
är så ensamt och trist
i sin hopplösa smärta
och sin tomhet och brist.
Hör du ej hur jag gråter.
Kom tillbaka min vän.
Ge mig ungdomen åter.
Ge mig lyckan igen.

Anita Halldén gick bort den 25 mars 1970.