Brita af Geijerstam, 1902–2003

Foto: Cato Lein

Brita af Geijerstam föddes som Brita Gemmel den 20 mars 1902 i Klippan i Skåne. Hon växte upp i Stockholm från sex års ålder, först i en lägenhet vid Tegnérlunden, senare i en villa på Lidingö. I skolan lärde hon sig tyska, engelska och franska. Hon tog pianolektioner och gick under flera år och lärde sig spela fiol. Men det var dans som fångade henne. Hon gick i dansskola från tio års ålder. Efter studier i England fortsatte hon sin dansutbildning vid Jaques Dalcroze-institutet i Genève under tre år. Där ingick hon i en grupp elever som turnerade med uppvisningar i bland annat England och Skandinavien.

Hennes förste make var Ragnar af Geijerstam (1901–1946). Några år efter hans död gifte hon om sig med hans kusin, Bengt af Geijerstam. Ragnar af Geijerstam blev ett par år efter giftermålet disponent på ett bruk i Bergslagen, men när han bestämde sig för att byta bana och ägna sig åt att skriva och översätta flyttade paret till Stockholm. Där startade Brita af Geijerstam 1934 en dansskola för barn som hon kom att leda i nära fyra decennier. Så småningom flyttade hon undervisningen till Danshögskolan där hon fortsatte som lärare till 75 års ålder. Hon avled sedan 101 år gammal den 9 september 2003 i Bromma.

Från en vän i England fick Brita af Geijerstam i födelsedagspresent A.A. Milnes barnbok Winnie-the-Pooh, som utkommit 1926. Vännen var övertygad om att hon skulle bli förtjust, och det blev hon. Hon började översätta boken för att kunna läsa den för äldste sonen. När hon var klar med översättningen visade hon den för Georg Svensson på Natur och Kultur som uppmuntrade henne att gå till Albert Bonniers förlag. Där övertygade hon Tor Bonnier om att Winnie-the-Pooh skulle bli en klassiker och boken gavs ut 1930. Tre år senare utkom Nalle Puhs hörna.

Brita af Geijerstams svenska version av Milnes böcker utgör en fin blandning av trohet mot originalets berättarton och översättarens egen röst, som i underfundighet inte står Milnes efter. Berättelserna om björnen med mycket liten hjärna har getts ut i minst tjugo upplagor på svenska men har så småningom också utkommit i en mängd varianter, till exempel som böcker omfattande enstaka kapitel eller som bilderböcker. Brita af Geijerstams översättning har självklart också använts för citat i böcker som Tao, enligt Puh. Den berömda födelsedagshälsningen ”Hätila ragulpr på fåtskliaben”, nedskriven av Uggla till I-or på ett paket från Puh, har för övrigt fått ge namn åt ett manifest för konkret poesi av Öyvind Fahlström, tryckt i tidskriften Odyssé (3/4 1954).

I senare utgåvor av böckerna om Nalle Puh har översättningarna reviderats, inte alltid med fullständig konsekvens. Ordet någonting som alltid skrivs så i 1930 års utgåva förkortas vid revisionen ibland till ”nånting”, ibland inte. I likhet med många andra böcker utgivna före 1940-talet ändras plurala verbformer till singularis och ”skall” förenklas till ”ska”. En iögonfallande ändring är att ”dom” som används i replikerna i förstautgåvan, i senare upplagor ändrats till ”de”. Också i ett par av Nalle Puhs många verser och visor har det gjorts vissa ändringar. I några fall har en bättre grammatikalisk pregnans eftersträvats vid revisionen, och några på 1930-talet förbisedda meningar eller satser från det engelska originalet har förts in.

Att verserna och visorna var svåra att försvenska har Brita af Geijerstam vittnat om. Men resultatet blev gott:

Det är konstigt det där med min honungsburk,
för jag vet, att jag hade en honungsslurk,
för den stod i en burk – det stod skrivet på
        min HÅNING.

En stor, kolossal full burk, vad jag minns
fast jag nu inte vet precis var den finns.
Nej, jag vet inte alls var den nu blivit å.
        Min HÅNING.

I original låter texten så här:

It’s very, very funny,
’Cos I know I had some honey;
’Cos it had a label on,
       Saying HUNNY.
A goloptious full-up pot too,
And I don’t know where it’s got to,
No, I don’t know where it’s gone –
        Well, it’s funny.

Brita af Geijerstam skrev drygt tjugofem egna barnböcker, däribland visböcker, och flera diktsamlingar. Debuten skedde med Hagaprinsessornas visor (1940). Mot slutet av sitt liv fick hon också två volymer lyrik för vuxna utgivna, Vad är kärlek (1999) och Nära (2002). Utöver den egna produktionen översatte hon också allt från Aisopos fabler och Hans och Greta till gamla rim och ramsor och ett par barnböcker från danska. Bland hennes översättningar kan nämnas barnböckerna Po-Po och drakarna (1947) av C.S. Forester och En typisk hemmadrake (1988) av Kenneth Grahame. Vid sidan om barnböcker översatte hon också ett par böcker om balett. Mellan 1939 och 1943 försvenskade hon dessutom en handfull detektivromaner från engelska, bland annat fyra av Ngaio Marsh.

När det gällde översättning menade Brita af Geijerstam att det i likhet med musik och dans är en fråga om rytm och inlevelse. Hon betonade också vikten av självständighet gentemot originalet.

Brita af Geijerstam fick Svenska Akademiens översättningspris 1992 och blev hedersdoktor vid Stockholms universitet 2001.