Carl Bovallius, 1849–1907
Carl Erik Alexander Bovallius gjorde sig känd som naturvetenskapsman och författare av reseskildringar. Han föddes i Stockholm den 8 november 1849, undervisades först i hemmet, senare vid Maria elementarskola och Stockholms gymnasium. Efter studentexamen 1868 följde studier vid Uppsala universitet, avslutade med en doktorsdisputation 1875 och en långvarig docentur i zoologi. Med åren blev Bovallius en internationellt erkänd naturvetenskapsman och genomförde ett stort antal expeditioner och zoologiska studieresor i Norden, Sydamerika och Karibien. Han avled den 8 november 1907 i Georgetown, Brittiska Guyana.
Genom sina för tiden ovanliga kunskaper i spanska kom Carl Bovallius också att verka som introduktör av spansk dramatik i Sverige. Sammanlagt översatte han ett trettiotal pjäser under åren 1894−1897, varav hälften från spanska och resten från engelska och norska. Verksamheten sammanfaller med att Bovallius var hemma i Stockholm mellan två utlandsvistelser och verkade som inspektor för biologiska museet på Djurgården.
Nästan samtliga Bovallius översättningar består av otryckta pjäsmanus som han levererade till de stora Stockholmsscenerna. Ofta var det fråga om så kallade ”auktoriserade” översättningar, vilket torde betyda att Bovallius eller den uppdragsgivande scenen hade sett till att få upphovsmännens godkännande. Främst i Bovallius verkförteckning stod den spanska samtidsdramatikens förgrundsfigur José Echegaray. Av honom översatte Bovallius elva dramer och tragedier, varav flera blev uppförda på Dramatiska teatern, något som kan ha haft betydelse för beslutet att tilldela Echegaray Nobelpriset i litteratur 1904.
I recensioner av uppsättningar av dessa pjäser blir det tydligt att de svenska kritikerna ofta saknade en nyanserad bild av den spanska källkulturen. Exempelvis är det knappt en enda recension av uppsättningarna av Echegarays pjäser som låter bli att kontrastera ”det spanska lynnet” mot ”nordbons” eller att nämna Cervantes. Så till exempel i Svenska Dagbladets (16/11 1896) recension av Offrad framställs Echegaray som ”en själsfrände till Don Quijotes mästare”, och även om skribenten är förtjust i uppsättningen efterlyser han ändå någonting mer ”typiskt spanskt”, det vill säga en ”egendomlig blandning af idealitet och pessimism, som ej känner annat än en tragisk lösning af konflikterna”.
Bland övriga dramatiker som Bovallius översatte återfinns Alfred de Musset, Johan Lie och Arthur Wing Pinero. Bovallius blev utnämnd till riddare av den portugisiska Jakobs Svärdsorden för sina vetenskapliga, litterära och artistiska förtjänster. Hans insatser som översättare är relativt begränsade men ändå anmärkningsvärda som exempel på det uppvaknande svenska intresset för sydeuropeisk skönlitteratur under slutet av 1800-talet och på den allmänna utvidgningen av den svenska översättningslitteraturens uppfångstområde vid samma tid.