Carl Charlier, 1862–1934

Oljemålning av Henning Malmström.

Den blivande astronomen Carl Vilhelm Ludvig Charlier föddes i Östersund den 1 april 1862 som son till inspektör Emmerich Emanuel Charlier och dennes hustru Aurora Kristina, född Hollstein. Han läste vid Östersunds högre allmänna läroverk (Wargentinskolan) och avlade studentexamen 1880. Året därpå skrev Charlier in sig vid Uppsala universitet, där han blev fil. doktor 1887. Han studerade astronomi också i Ryssland, Tyskland och Danmark. Charlier utnämndes till professor i astronomi i Lund 1897 och skulle i flera årtionden verka där som föreståndare för observatoriet. Med tiden fick han ett stort antal utmärkelser som forskningsledare och som forskare blev han internationellt uppmärksammad genom insatser inom bland annat teoretisk astronomi, teoretisk optik och statistisk tillämpning inom astronomin. För det allmänna deltog han i flera riksdagsutredningar. Carl Charlier gifte sig 1897 med Siri Dotorea Leissner.

Charliers insats som översättare är kopplad till namnet Isaac Newton. Med anledning av 200-årsminnet av Newtons död 1927 hade riksdagen beslutat att finansiera en översättning av Newtons Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica, som dessförinnan aldrig hade översatts till svenska. Arbetet skulle utföras Charlier. Vad riksdagen kunde ha för intresse i detta förblir något oklart med tanke på att Newton vetenskapligt sett redan var förpassad till de historiska föregångarna. Översättningen uppfattades allmänt snarare som en hyllning till Newton som den moderna naturvetenskapens vägröjare. Liksom flera andra svenska astronomer vid denna tid var Charlier mycket intresserad av astronomins historia; bland annat hade han medverkat vid utgrävningarna av Tycho Brahes observatorier på Ven, och om Newton hade han författat flera skrifter och uppmärksammat den brittiske naturvetarens religiösa och apokalyptiska skrifter. Detta monumentalhistoriska intresse, möjligen också den pensionerade Charliers personliga kontakter efter hans många riksdagsutredningar, utgör förmodligen den viktigaste förklaringen till översättningens tillkomst, medan dess vetenskapliga betydelse alltså var helt begränsad. Men Charliers kollega Ansgar Roth angav ytterligare ett tänkbart motiv till översättningen i en recension i Svenska Dagbladet (21/3 1927):

De som nu för tiden kunna studera det latinska originalet äro icke många, särskilt ej bland de yngre naturforskarna. Och översättningar till främmande språk bli lätt missvisande. I definitioner och axiom är ordens valör av största vikt.

Charlier var själv inne på något liknande då han i förordet gjorde en kort översikt över tidigare översättningar till andra europeiska språk och exempelvis kritiserade Andrew Mottes engelska översättning från 1729 för vilseledande latiniseringar (falska vänner). För sin översättning mottog Charlier 1932 det Letterstedtska priset för översättningar.

Newtons text är ökänd för sin sällsynt invecklade stil, med utdragna logiska trådar som sträcks ut på ett sätt som inte sällan blir påfrestande för syntax och begriplighet. Följande mening kan tjäna som exempel på både Newtons stil och Charliers noggranna tillvägagångssätt:

Om ett kärl hänger vid en lång tråd och oupphörligt snurras runt till dess tråden av torsionen nästan blir styv, och kärlet sedan fylles med vatten och hålles i vila tillsammans med vattnet, och om det därpå av någon plötslig kraft sätts i snurrning åt motsatt håll, och får fortsätta en tid med denna rörelse, medan tråden vindas upp, så skall vattnets yta från början vara plan, såsom den var innan kärlet sattes i rörelse, men sedan kärlet, genom en kraft som småningom verkar på vattnet, åstadkommit, att även vattnet märkbart kommer att snurra, avlägsnar det sig så småningom från mitten och stiger upp vid kärlets väggar, antagande en konkav form (såsom jag själv genom experiment har funnit), och allt eftersom rörelsen ökas, stiger det upp mer och mer, till dess det, fullgörande svängningarna på samma tider som kärlet, vilar relativt i detta.