Gösta Gideon Molin, 1887–1955
Gustaf (Gösta) Gideon Molin föddes den 7 februari i Byarums socken söder om Jönköping som yngst av fyra syskon hos hemmansägare Carl Molin och dennes hustru Johanna, född Andersson. Han gick i småskola och folkskola i Vaggeryd. Efter att modern avlidit år 1900 skötte han under några år hushållet åt sin far och sin äldre bror, som skulle ta över det lilla hemmanet. År 1903 kunde Molin börja läsa vid Jönköpings högre allmänna läroverk (Per Brahe), där han avlade mogenhetsexamen på helklassisk linje 1908. Samma år flyttade han till Uppsala för universitetsstudier. Molin blev fil.kand. 1916 med inriktning på latin, romanska språk och teoretisk filosofi; enligt en uppgift ska han också ha gjort ett försök för samma nivå i sinologi.
Under studieåren utgav Molin på Wahlström och Widstrand diktsamlingen Lättsinne och tungsinne (1913), i vars blandning av ironi och högstämdhet det fanns tydliga spår av Heinrich Heine. Samlingen avslutades också med några översättningar av den tyske skalden samt av ytterligare några poeter, däribland Baudelaire. Arbetet med Heine mynnade ut i ett band av Heines Dikter i urval 1917 med ett andra band två år senare.
Heinrich Heine var sannolikt den utländske poet som översattes oftast till svenska under halvseklet runt första världskriget. Hans diktning var dessutom välkänd i original, inte minst genom tonsättningar, och detta påverkade mottagandet av varje ny Heineöversättning. I en recension av Molins urval i Svenska Dagbladet (4/12 1917) beskrev Ane Randel hur originalet ständigt gjorde sig påmint som ett korrektur under läsningen av översättningen, och han poängterar att Heine torde vara en av de mest svåröversatta av poeter just därför att ”originaldikterna äro så allbekanta, att krafven på trohet ställas mycket höga både i fråga om verbalöfversättning och rytm”.
I recensionerna av Molins urval märks en viss leda vid de ändlösa nytolkningarna av Heine, som nog blev offer för en och annan dilettant. Ändå fick Molins Heineöversättningar beröm, nästan motvilligt, från många skribenter. Samlingen blev på flera håll utförligt recenserad; skribenterna var gärna detaljfokuserade och felsökande, men också initierade. Ane Randel kunde förvisso inte låta bli att kommentera en del avvikelser i semantik och versmått, men han måste ändå medge att Molins översättning var en smärre prestation och kallade den för ”sällsynt artistisk”, ”en Heineantologi, som ställer alla föregående i djup skugga”. Liknande var litteraturhistorikern Gösta Montelins recension i Aftonbladet (12/1 1918). Montelin framhöll Molins förmåga att fånga de ”måleriska, ja pikanta dragen hos Heine”. Som exempel på det senare anför han ett utdrag ur ”Pomare” som återges nedan i original, i Molins översättning och i Malte Perssons översättning från 2016:
Majestät in jedem Schritte,
Jede Beugung Huld und Gnade,
Eine Fürstin jeder Zoll
Von der Hüfte bis zur Wade −
Varje nick är nåd och ynnest,
varje steg är majestät,
varje tum är en furstinnas
ifrån höften ner till knät.
− Molin
Varje steg är majestätiskt,
varje nådig nick ger löften,
en furstinna överallt
ifrån vaden upp till höften.
− Persson
Då Molin var klar i Uppsala flyttade han till Stockholm för att verka som reporter vid Dagens Nyheter, vid utrikesavdelningen på Nordiska Presscentralen och därefter ett par år som redaktör och översättare vid Svenska Andelsförlaget. Molin var mycket produktiv under dessa år, samtidigt som han lämnade poesin för prosan. Han introducerade Heinrich Mann i Sverige med tre romaner och översatte ett par verk av den bästsäljande tysk-judiske författaren Jakob Wassermann. Andra nämnvärda översättningar var den österrikiske pacifisten Andreas Latzkos populära Människor i kriget (1918) och Eduard Mörikes Mozart på resa till Prag (1919) – en version som står sig väl i en jämförelse med K.-G. Walls nyöversättning från 1955. Molin översatte också enstaka romaner av Knut Hamsun, Alfred de Musset och H.G. Wells. Som framgår var dock huvudriktningen mot den tyskspråkiga litteraturen.
Gösta Gideon Molin hade 1919 gift sig med Thekla Elsa Karin Lundbohm, som han möjligen hade träffat i Uppsala, där hon studerat. Paret fick en son samma år. De bosatte sig i Sjömarken nära Borås, där Molin utförde många av sina översättningar. Då Andelsförlaget efterhand gick upp i Natur och Kultur tycks han emellertid ha ställts utanför verksamheten. Molin översatte några titlar för andra förlag i början 1920-talet men tog samtidigt upp studierna igen, nu vid Göteborgs högskola, där han blev klar med en ämbetsexamen 1921. Under en stor del av 1920-talet verkade han som extralärare och vikarierande adjunkt vid sitt gamla läroverk i Jönköping. Från 1929 var han adjunkt i latin och franska vid Uppsala högre allmänna läroverk (Katedralskolan), där han stannade kvar till pensioneringen 1953. I Uppsala var Molin en ihärdig och uppskattad personhistoriker och låg bakom ett flertal matrikelverk, mest nämnvärt ett omfattande arbete om studenter vid Smålands nation i Uppsala från 1500-talet och framåt.
På 1930-talet utkom han med ytterligare några översättningar, nu för Tidens förlag, bland annat de första två delarna av den danske författaren Kaj Beckers romanserie om Kai Gøtsche, Vårt dagliga bröd (1934) och Världen väntar (1936).
Gösta Gideon Molin avled den 22 juli 1955 och ligger begravd i Smålands nationsgrav på Gamla kyrkogården i Uppsala.