Gustaf Thomée, 1812–1867
Gustaf Thomée föddes i Stockholm den 18 december 1812 som son till den lundensiske universitetsämbetsmannen och skalden Gustaf Henric Thomée och Kristina Charlotta Hellström. Föräldrarna var ogifta. Fadern, som hade översatt Tacitus Annaler, avled tidigt, innan sonen hunnit fylla elva. Modern gifte sig senare med en präst. Thomée fick en god utbildning och skrev 1830 in sig vid Uppsala universitetet. Under studietiden debuterade han med diktsamlingen Lyriska reminiscenser (1834). Året därpå blev han klar med sin fil.kand. efter studier i bland annat teoretisk filosofi, fysik och estetik.
Thomée gick i sin fars fotspår vad gällde författande och översättningsarbete. Däremot satsade han inte på ämbetsmannabanan utan blev istället tidningsman. Han började arbeta på Stockholms Dagblad som sättare och korrekturläsare. Från 1845 blev han medarbetare på tidningens redaktion, där han bland annat skötte utrikesavdelningen. Thomée gifte sig med Christina Wennerström och paret fick en son och en dotter. Hustrun dog 1860 och Thomée gifte senare om sig med Anna Charlotta Asplund.
Som författare intresserade sig Thomée mest för historiska och geografiska ämnen och producerade en rad populärt hållna facklitterära publikationer, bland vilka kan nämnas resehandboken Sverige (1857, därefter i flera omarbetade upplagor), Konungariket Sveriges statistik i sammandrag (1859–1861) och Stockholmska promenader (1863). I en dödsruna över Thomée skriver C.H. Rydberg att hans Sverigebok är ”en verklig grufva af intressanta och nyttiga sakuppgifter”. Thomée var också en av medarbetarna bakom verket Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige (1858–1865). Han deltog i flera tidningar och kalendrar med kortare bidrag inom sina favoritämnen; exempelvis i folkkalendern Svea finns nio uppsatser med hans namn, behandlande samtidshistoria, äldre historia och geografi. Sannolikt författade han flera osignerade bidrag i tidskriften, där han under många år fungerade som ett slags andreredaktör.
Förutom det egna författandet utförde Thomée en mängd översättningar av framförallt vetenskapliga och populärvetenskapliga arbeten men också romaner och noveller. Främst översatte han från franska, engelska och tyska, ibland även från danska. Översättarbanan inleddes med den böhmiske vetenskapsmannens J.G. Sommers Naturmålningar ur speciela physiken i fyra band (1837–1838) Därefter följde tre decenniers intensivt översättningsarbete – sammantaget närmare femtio titlar, ofta digra volymer utgivna i flera delar.
En återkommande uppdragsgivare var Zacharias Hæggströms förlag, i vars serie Bibliothek i Populär naturkunnighet Thomée publicerade en rad facklitterära översättningar i vitt skilda ämnen: historiska verk av Alphonse de Lamartine, astrofysiska verk av namnkunniga tyska vetenskapsmän som Alexander von Humboldt, antropologiska eller geografiska arbeten av huvudsakligen franska författare, och en rad verk om mytologi och religionshistoria. Hans verksamhet som facklitterär översättare sammanföll med ett bredare genombrott för den naturvetenskapliga världsbilden i Sverige, och hans insatser bidrog både till att popularisera denna och att etablera en användbar svensk vokabulär på den frambrytande naturvetenskapens många områden. Samtidigt översatte han också mer kristet inriktade titlar, däribland Søren Kierkegaards Kärlekens gerningar. Några christliga betraktelser i form av tal (1862).
Man kan tala om ett folkbildande drag i Thomées översättargärning, något som går igen i vissa av hans skönlitterära översättningar, exempelvis i Charles Lambs Shakespeare-sagor. Shakespeare's dramatiska arbeten framställda i berättande form till läsning för alla åldrar (1851) eller den från engelska översatta populärutgåvan av Tusen och en natt (1854–1855). Thomée översatte också två omfattande verk av Charles Dickens, romaner av Wilkie Collins och följetonger för dagstidningar.
Thomées arbetsbelastning och arbetskapacitet var mycket stor. Han tycks ständigt ha arbetat. Men det alltför hektiska skrivandet undergrävde hans hälsa. Han negligerade sina fleråriga hjärtproblem, fortsatte i hög takt intill slutet och dog i princip på sin post: enligt en nekrolog i Stockholms Dagblad ska han ha avlidit kort efter avslutad arbetsdag, då han som vanligt suttit vid sitt skrivbord och arbetat på en översättning – det var den danske författaren Meïr Aron Goldschmidts Korpen. Thomée blev 54 år och gick bort den 16 juni 1867.
Stockholms Dagblad skriver vidare att Thomée hade ett namn ”såsom vår kanske mest lyckade och owädersägligen wår flitigaste öfwersättare. Hwad han inom denna gren af litteraturen medhunnit gränsar till det otroliga”. Arbetsförmågan var onekligen stor. C.H. Rydberg skriver att Thomée tillhörde ”våra skickligaste och utom all fråga vår flitigaste öfversättare” och att han hjälpte till att sprida nyttiga kunskaper. Den höga produktionen, menar Rydberg, skedde emellertid ibland på bekostnad av kvaliteten: ”Att alstren af ett med denna fart bedrivet skriftställeri icke kunna ega den fulländning i formen, som gör öfversättningsarbetet till en konst, hvilken akademien belönar med sina priser och fåtöljer, inses klarligen”. Men, fortsätter Rydberg, kritiken har ”dock alltid hållit honom räkning för den rika sakkunskap, som skyddade honom för de löjliga misstag, af hvilka den svenska öfversättningslitteraturen eljest öfverflödar”.
C.H. Rydberg slutade sin nekrolog i Svea med att konstatera att Thomée saknas av ”maka, barn och talrika vänner, af hvilka han var lika värderad för sin hederliga och redbara karakter, som han af dem var afhållen för sitt goda hjertelag och sitt glada, fryntliga väsen”.
Översättargärningen avslutades med den skotske upptäcksredanden John MacGregors En kanotfärd i Sverige, postumt utgiven 1868.