Svenskt översättarlexikon

Harriet Alfons föddes i Uppsala den 9 maj 1923 som den yngsta av tre döttrar till Ragnar och Gabrielle Josephson. Hon var sex år när familjen flyttade till Lund, där fadern fått en professur i konsthistoria. Harriet tog studenten vid Katedralskolan. Redan då hade hon träffat sin blivande make, Sven Alfons, som var faderns elev i konsthistoria. Paret fick senare en dotter, den blivande översättaren Rebecca Alsberg. Tjugo år gammal tog Harriet fil.kand. med litteraturhistoria som huvudämne samt engelska och religionshistoria.

I februari 1944 flyttade Harriet Alfons till Stockholm för att påbörja sin första tjänst på ett bokförlag, Natur och Kultur. Förläggaren Johan Hansson hade på besök i USA blivit inspirerad av antologier med barnlitteratur och ville starta en svensk motsvarighet. Serien döptes till Min skattkammare och Harriet Alfons utsågs till redaktionssekreterare. Enligt en senare intervju för Svenska Dagbladet  (8/12 2007) var dock varken hon eller redaktören Annie Löfstedt särskilt erfarna eller intresserade av barnlitteratur; de ”umgicks i 40-talets litterära värld med Ivar Harrie, Hjalmar Gullberg och de andra”. Redaktionens intellektuella, mer vuxna intressen märktes på så vis att antologierna innehöll bidrag från författare som Bo Bergman, Gustaf Fröding, Anatole France, Lev Tolstoj och Walt Whitman. Under denna tid förmedlade Harriet Alfons det uppdrag som skulle bli början på Britt G. Hallqvists lysande översättarbana: ”Hon var prästfru i Alingsås och hade ingen kontakt med den litterära världen”, förklarade Alfons i en intervju för tidskriften Opsis Kalopsis.

Från 1947 arbetade hon med barnböcker på Albert Bonniers förlag, därefter som redaktör på Forum, tills hon 1955 kom till Saga barn- och ungdomsböcker, underställt Svensk läraretidnings förlag. ”Saga var dammigt som sjutton. Jag efterträdde mer eller mindre Signe Wranér som var född med Saga och en enorm chauvinist”, uppgav hon senare. På Saga var Harriet Alfons förläggare och skötte utgivningen med stor framgång under 18 år.

År 1973 ville Natur och Kultur inleda en ny omgång av Min skattkammare och Alfons erbjöds platsen som ansvarig för projektet. Det blev en nystart även för henne personligen och Min nya skattkammare blev en succé. År 1983 fick Harriet Alfons Expressens pris Heffaklumpen för sina insatser inom barnlitteraturen. Hon blev kvar som förläggare på Natur och Kultur fram till sin pensionering. Därefter fortsatte hon med antologiutgivning under eget imprint på Berghs bokförlag tillsammans med Margot Henrikson som varit hennes medarbetare på Natur och Kultur.

Redan 1945 hade Natur och Kultur givit Harriet Alfons i uppdrag att tillsammans med Börje Söderlund översätta barnboken Rikke i världskarusellen av Lenore Lönborg. Arbetet med Min skattkammare var krävande och det dröjde ända till 1957 innan det blev tid för nästa översättning. Som förläggare på Saga översatte Alfons mest barnlitteratur, bland annat Rumer Goddens Dockan som var en fe (1957), Anne Parrish Dockmans äventyr (1961) och Eve Titus Anatole och katten (1962), alla återskapade med lätt och tonsäker röst. År 1959 kom den första vuxenboken, en kriminalroman av Caesar Smith. Därefter tog översättandet fart på allvar, jämsides med det intensiva arbetet på Saga. Huvudsakliga uppdragsgivare under 1960-talet var Bonniers och Forum. På 1970-talet tillkom främst Alba och Trevi. Allt som allt skulle hon översätta nästan ett hundratal titlar, från bilderböcker till Nobelpristagare.

God skönlitteratur var det som intresserade Harriet Alfons mest, och hon gav sig snart i kast med romaner av Bernard Malamud, John Updike och André Brink. Kvinnliga författare låg henne varmt om hjärtat. Särskilt Mary McCarthy och den senare Nobelpristagaren Doris Lessing intresserade henne genom deras engagemang i tidens stora frågor. Ett tjugotal översättningar – bland annat de uppmärksammade Lessingböckerna − gjordes i samarbete med den goda vännen Jadwiga P. Westrup, kåsör och översättare. McCarthys Gruppen (1964) blev en av decenniets mest omtalade böcker,. Författarens debutroman ‒ och jag skall säga dig vem du är (originaltitel The Company She Keeps) kom på svenska tre år senare och väckte en livlig debatt med sin bitska skildring av New Yorks intellektuella kretsar. Lessings novellsamlingar En man och två kvinnor (1965) och Vanan att älska (1966) tog upp förhållandet mellan man och kvinna på ett nytt sätt, och Katter (1968) var en av översättarnas favoritböcker. Eftersom Jadwiga P. Westrup bodde i Skåne skedde diskussionen om översättningsfrågor brevledes och ord och uttryck nagelfors med humor och engagemang.

Under 1970-talet tillkom en annan typ av böcker: psykologi, främst om ungdomar och förhållandet mellan föräldrar och tonåringar. Bland annat översatte Alfons reformpedagogen A.S. Neills Fria barn ‒ lyckliga människor (1972) och Haim G. Ginotts Föräldrar och tonåringar (1970). En bok om transaktionell analys av Thomas Harris, Jag är okay, du är okay (1976), blev en storsäljare.

Harriet Alfons översatte Virginia Woolfs Ögonblick av liv (1977) och Flush. Historien om en hund (1982), liksom en del andra verk av äldre kvinnliga anglosaxiska författarskap som Rebecca West och Edith Wharton. Hon översatte nästan uteslutande från engelska; ett undantag var William Heinesens Berättelser från Thorshavn (1977), från danska.

Harriet Alfons insatser skedde till stor del utan att hon fick någon större uppmärksamhet för det, om man undantar kortfattade omdömen i stil med ”lyhört försvenskad”, ”elegant tolkning” eller ”munter översättning”. Om Doris Lessings Katter skrev Aftonbladet: ”Därtill visar sig Lessing kunna berätta alldeles chosefritt, rakt och rörligt, på en prosa som bevarat all sin friskhet i Harriet Alfons och Jadwiga P. Westrups översättning.”

Harriet Alfons blev en kulturpersonlighet, inte bara genom sin verksamhet som barnboksförläggare (skämtsamt kallades hon ibland Fru Saga) och översättare utan också genom sitt konstintresse. Det tog sig bland annat uttryck i goda val av illustratörer, men också i två översättningar: Broby-Johansens Liv i konsten (1990) och David Sweetmans Paul Gauguin. En konstnärs liv (1996). Även författarliv intresserade henne, och hon översatte bland annat Brenda Maddox bok Nora (1989) om Nora och James Joyce.

Harriet Alfons har sagt att det var ren lust som drev henne att sitta på kvällar, söndagar och semestrar och knacka på skrivmaskinen − senare, med visst motstånd, också på de första ordbehandlarna. Hon ägde ett slags gehör och en språklig fingertoppskänsla som gjorde att hon hade lätt att "finna tonen", som hon brukade säga.

Harriet Alfons avled den 23 juni 2015.