Hedvig Indebetou, 1844–1933
Översättaren och författaren av barnböcker Hedvig Indebetou var dotter till bruksägaren Carl Gustaf Indebetou och hans hustru Dorothea Almgren. Släkten Indebetou hade invandrat till Sverige från holländska Flandern i mitten av 1600-talet; hennes släktgren hade på 1760-talet bosatt sig i Östra Vingåkers socken efter att ha förvärvat Forssa bruk och egendomen Beckershof i närheten av Katrineholm. Hedvigs far, som från 1823 drev Forssa bruk i kompanjonskap med sin bror, var under flera perioder riksdagsledamot och engagerad i hypoteksrörelsen.
Hedvig Indebetou föddes den 1 april 1844 som yngst i en syskonskara på fem. Av de fyra döttrarna blev hon den enda som inte gifte sig. Redan som femtonåring lämnade hon 1859 den sörmländska uppväxtmiljön för att bosätta sig hos sin morbror, sidenfabrikören Knut Almgren, i det kvarter på Södermalm i Stockholm där hans framgångsrika rörelse hade sitt säte. Hon blev väl omhändertagen, och av brevväxling mellan hennes far och morbrodern framgår att hon fortfarande 1865 bodde under Almgrens uppsikt.
Hedvig Indebetou försörjde sig 1867–1877 som privatlärarinna och blev efterhand en allt flitigare medarbetare i tidens rika flora av tidskrifter för barn. Från 1869 syns hennes signatur ”–ster” i C.A. Wetterberghs (pseud. Onkel Adam) barntidning Linnea. Den anspråkslösa signaturen anspelar på att hon som faster och moster skrev för sina syskonbarn. Från starten 1892 och ända in på 1920-talet var Indebetou en trogen medarbetare i Stina Quints Folkskolans barntidning. Hennes sagor och berättelser publicerades också i andra periodiska skrifter som Lekkamraten, Jultomten, Julklappen, Snöflingan, Sveriges ungdom och Hvitsippan.
Hedvig Indebetou sammanställde även ett antal egna böcker för barn. Ofta blandades dikt och prosa, liksom vardagsnära skildringar med fantastiska inslag som talande dockor. I den illustrerade samlingen Ängsblommor. Sagor och skildringar för barn och ungdom (1884) gör hon omdiktningar av undersagor, växter kan tala, toalettsaker får liv och ljuskällor som det elektriska ljuset diskuteras. Den illustrerade sagosamlingen Fåglalåt (1896) utgavs av Bonniers under Hedvig Indebetous fullständiga namn.
Parallellt med eget författande för de yngre åldrarna började Hedvig Indebetou att översätta barn- och ungdomsböcker, främst från det engelska språkområdet. Den första belagda översättningen härrör från 1883 och bär titeln När pappa kommer hem. En historia om Trip Trap Trull. Som översättare fick hon alltid sitt fullständiga namn utskrivet på titelbladet, medan signaturen var kopplad till hennes egna barnberättelser. Sammanlagt skulle hon översätta ett trettiotal verk för barn- och ungdom.
Några av översättningarna ingick i Adolf Johnsons serie Ungdomens bibliotek, bland annat två titlar av de amerikanska systrarna Susan och Anna Bartlett Warner (här under den förras pseudonym Elizabeth Wetherell) och sjöberättelser av Frederick Marryat. Ibland – som i fallet med Lucy Peacocks allegoriska saga Sex prinsessors äfventyr på resa till Dygdens tempel (1898) – stod översättaren också för en bearbetning av materialet. En mer profilerad serie startade förlaget med Flickornas bibliotek, för vilket Indebetou översatte Cecil Darbys Theodoras ungdom (1906).
En annan, mer omfattande skriftserie var Bonniers Läsning för ungdom af utmärkta engelska författare, till vilken Indebetou lämnade bidrag i form av ett par översättningar av Kate Douglas Wiggin; i synnerhet berättelserna om Rebecka från Solbäcken var populära. Till de mer namnkunniga författarna i verkförteckningen hör också Louisa May Alcott och Bret Harte. När det inte var fråga om litteratur för barn och ungdom kom översättningarna ofta ut i följetongsbibliotek.
År 1911 såldes det gamla fädernebruket Forssa till Holmens bruk i Norrköping. Därmed var alla kontakter med den sörmländska barndomsmiljön brutna. De sista somrarna tillbringade Hedvig Indebetou i Mariefred, som omväxling till vindskuporna på Målargatan i centrala Stockholm. När hon fyllde 80 år beskrevs Indebetou i Folkskolans barntidning som en ”veteran bland sagodiktare”. Att hon även var översättare tycks inte ha varit intressant i sammanhanget. Hennes insats som översättare av anglosaxiska flick- och ungdomsböcker är på så vis ganska typisk. Hon ingick i ett tämligen anonymt kollektiv kvinnliga aktörer på det barnlitterära fältet. De texter som hon översatte hade inte sällan en didaktisk eller religiös tendens. Men själv verkar hon mest ha varit hågad att berätta fantasifulla sagor med rötter i skogarna och sjöarna kring det sörmländska barndomsbruket.
Hedvig Indebetou dog den 25 april 1933.