Svenskt översättarlexikon

Helfrid Ingegerd Granlund föddes i Klara församling i Stockholm den 24 april 1903 som enda barn till Torbjörn Andreas Granlund och Johanna Karolina Magdalena Hagdahl-Wallis. Båda föräldrarna var folkskollärare, en yrkesbana som dottern med tiden skulle följa. Inom familjen fanns förebilder även för hennes litterära verksamhet: fadern hade givit ut ett par egna skrifter och översättningar, farfadern var den produktive översättaren Johannes Granlund och morfadern var den välbekante läkaren och kokboksförfattaren Carl Emil Hagdahl.

Granlund växte upp på Norrmalm i en våning ”som tusentals andra trerummare som beboddes av borgerliga familjer i lägre inkomstklass”, enligt memoarboken På den tiden (1959). Hon hade sin skolgång vid Åhlinska skolan, från vars latingymnasium hon gick ut 1922 med goda betyg och en stark motvilja för disciplinkrav, ögontjäneri och kristendomsindoktrinering i skolan.

Granlund hade redan 1921 företagit en fyra månader lång resa i Frankrike och Tyskland och vistades även 1923 en längre tid i Frankrike, ett land som hon skulle återkomma till. Vistelserna gav goda förutsättningar för de språkstudier som följde i Uppsala. Som student närde Granlund skådespelardrömmar och grundade – tillsammans med bland andra Karin Boye – Uppsalastudenternas teaterförening. Senare skulle hon översätta några mindre teaterstycken. Med tiden blev hon dock tvungen att söka sig till den borgerliga yrkesbanan. Studierna i Uppsala avslutades 1929 med en filosofie ämbetsexamen i ämnena ”romerska språk”, slaviska språk, tyska och engelska. Granlund arbetade som lärare, först i Uppsala och från hösten 1934 i Stockholm.

År 1931 hade hon gift sig med Karl-Gustaf Wolrath. Äktenskap förblev barnlöst, och paret skilde sig senare. År 1939 dömdes maken för förskingring av hyresmedel efter att ha genomgått sinnesundersökning – brottet ska ha föregåtts av en längre tids ekonomiska svårigheter och isolering.

Ungefär samtidigt blev Granlund fullt auktoriserad lärare och kunde inleda en framstående karriär som skolledare. Åren 1943–1957 var hon rikskänd som rektor för Nya Elementarskolan för flickor i Stockholm – med det stående medieepitetet ”stridbar”, då hon ofta väckte uppmärksamhet för sina progressiva, ibland kontroversiella idéer. Under 1940- och 1950-talen skulle Granlund framträda som flitig debattör, särskilt i frågor som rörde undervisning, kristendomens ställning i skolan, sexualupplysning och agan. Hon uttryckte sig starkt kritiskt mot ”kristendomshyckleriet” i skolan (med morgonbön och omfattande kristendomsundervisning). Efterhand blev Granlunds engagemang bredare och något mindre kontroversiellt. Hon var en populär kåsör, medverkade återkommande i radio och senare TV och reste runt i landet som föreläsare om allt från tonårsproblem till litterära ämnen. Granlund skrev själv flera diktsamlingar och ungdomsböcker. Hon umgicks med några av Klarabohemeriets centralgestalter, särskilt Nils Ferlin och Carl-Emil Englund, med vilken hon hade ett långvarigt förhållande.

Ingegerd Granlund lämnade också avtryck inom den alltmer organiserade fackliga rörelsen bland svenska författare och översättare. Under lång tid (1954–1967) var hon styrelseledamot i Sveriges författareförening, och när Elsa Thulin lämnade posten som ordförande för Svenska översättarförbundet kallades Granlund in som hennes ersättare (1959–1969), trots att hon då inte var medlem i förbundet. Enligt en minnesruna av vännen och kollegan Jan Gehlin var det Granlund som kom att leda ”det stora arbetet under 60-talet då äntligen kritiker, motparter och statsmakter […] började förstå översättarens viktiga kulturella roll”. Som debattör visade Granlund ett starkt engagemang för de litterära upphovsmännens ekonomiska situation och försörjningsmöjligheter. Vid sidan av detta var hon medgrundare och senare ordförande (1962–1972) i Nils Ferlin-sällskapet samt ledamot (1958–1972) av Bibliotekstjänsts granskningsnämnd.

Debuten som översättare skedde 1945 med baklängesboken 100 ultra-short-stories av den danske författaren Diderik Skelet (pseudonym för Hans Ditlev), utgiven på Arne Häggqvists lilla förlag Ars. Under 1950-talet följde titlar av William Saroyan och Stephen Crane. Under en resa till Rumänien 1955 upptäckte Granlund författaren Zaharia Stancu, av vilken hon översatte den uppmärksammade Djävulens plogfåra (1957), som kom att tryckas om flera gånger. Senare följde ytterligare några titlar av rumänska författare.

År 1961 utkom Granlunds frejdiga tolkning av Voltaires Candide. Texten översattes för Sohlmans klassikerbibliotek, vilket på presentationsfliken stoltserar med att man anlitat   en ”elit av översättare” – de som nämns är Karin Alin, Hjalmar Dahl, Jan Gehlin, Nils Holmberg, Cilla Johnson och Margareta Ångström. Översättningen är präglad av Granlunds uppsluppna humör med flera utrop i stil med ”Jojomensan!” och med en naturlighet i användningen av kraftuttrycken. Granlund torde visserligen inte haft som ambition att lägga sig särskilt nära originalets satsfogning utan åstadkom snarare en syntaktiskt förenklad version av Voltaires pikareskroman, vilket hade fördelen att texten vann något i lätthet och tillgänglighet. Översättarens eget muntra, drastiska humör tycks passa väl med originalets anda. Jämför exempelvis nedanstående scen, i vilken Candide skäller på baronen, med hur två efterföljare har hanterat samma stycke:

Maître fou, lui dit Candide, je t’ai réchappé des galères, j’ai payé ta rançon, j’ai payé celle de ta sœur; elle lavait ici des écuelles, elle est laide, j’ai la bonté d’en faire ma femme; et tu prétends encore t’y opposer! je te retuerais si j’en croyais ma colère.

 

– Din ärkenarr! utropade Candide. Jag har räddat dig från galärerna, jag har betalat lösen för dig och lösen för din syster. Här stod hon och diskade som en annan köksa. Och ful är hon. När jag nu av rena hyggligheten vill ta henne till hustru, börjar du orera och sätter dig på dina höga hästar. Jag skulle kunna slå ihjäl dig en gång till, så ursinnig är jag.

– Ingegerd Granlund, 1961

 

– O din dåre! utbrast Candide. Jag har räddat dig från galärerna och jag har betalat lösensumman både för dig och för din syster. Hon är bara en diskerska här, och ful är hon, och när gag är hygglig nog att ändå vilja göra henne till min hustru envisas du att sätta sig på tvären! Jag skulle kunna döda dig igen om jag bara trodde att min vrede orkade med det.

– Olof Nordberg, 1976

 

– Din dåre, sa Candide till honom, jag har befriat dig från galärskeppet, jag har betalat lösen för både dig och din syster. Hon arbetade som köksa, hon är anskrämlig, jag har godheten att ta henne till maka, och likväl sätter du dig upp mot det! Om jag bara lyssnade till min ilska skulle jag döda dig igen.

– Marie Berthelius, 2017

Ingegerd Granlund mottog Sveriges Författarfonds premium för år 1960 och år 1974 (5 000 respektive 10 000 kronor). Hon avled den 15 augusti 1978 och ville enligt testamentet inte bli begravd enligt Svenska kyrkans begravningsordning.