Jan Wahlén, 1929–2016
Folke Jan-Carl (Jan) Wahlén föddes i Trollhättan den 30 oktober 1929 som yngsta barn hos lektor Nils Johan Wahlén och dennes hustru Märta, teckningslärarinna och född Bergström. Hans två äldre syskon skulle båda bli journalister. Familjen var bosatt i Vänersborg, Huskvarna och Lidköping. Som ung mönstrade Wahlén på som skeppsgosse på en bananbåt till Ecuador, vilket säkert vidgade vyerna för den blivande översättaren.
Jan Wahlén tog 1949 studenten från Skara högre allmänna läroverk (Katedralskolan). Därefter följde språkstudier i Uppsala, Göteborg och Paris; han läste latin, romanska språk och engelska och avslutade studierna som fil.mag. 1955. I Uppsala blev han nära vän med den blivande författaren, skribenten och översättaren Caj Lundgren. Efter examen flyttade Wahlén till Haparanda och sedan till Stockholm. Han gifte sig 1961 med socionomen Gunilla Östberg. Paret fick tre barn. Familjen var från 1966 bosatt i Vallentuna med ett sommartorp utanför Åtvidaberg. Jan Wahlén lämnade efterhand läraryrket för att bli förlagsredaktör på Bonnier och Forum med särskild inriktning mot facklitteratur. Senare var han redaktör på Statistiska centralbyrån. Från början av 1980-talet försörjde han sig på heltid som översättare.
Jan Wahléns översättarbana hade inletts redan i slutet av 1950-talet med ett par kioskdeckare för Wennerbergs förlag i Malmö. Det var emellertid som översättare av facklitteratur han skulle göra sina största insatser; i nästan fyra årtionden från 1960-talets mitt var Jan Wahlén en mycket aktiv och uppskattad facköversättare inom de mest olikartade ämnesområden. Bland de viktigaste uppdragsgivarna fanns inledningsvis Aldus/Bonnier, senare också Prisma och Brombergs. Sammanlagt översatte Wahlén mer än åttio titlar, huvudsakligen från engelska men också från franska, norska och danska.
Wahléns särskilda specialitet var populära framställningar på det naturvetenskapliga området, inte minst fysik och astronomi, i böcker som Nigel Calders flera gånger utgivna Einsteins universum (1979). Särskilt nämnvärd är Douglas Hofstadters populära Gödel, Escher, Bach (1985), ett verkligt styrkeprov med häftiga stilistiska och genremässiga blandningar och en avancerad teknisk vokabulär som måste göras begriplig för ovana läsare. I en understreckare om boken i Svenska Dagbladet (5/11 1985) ägnade Lars Gustafsson stort utrymme åt Wahléns insats. Gustafsson beskrev översättarens utmaning på följande sätt:
Denna bok är lika full av vitsar, hemliga dubbelbetydelser och lömska självreferenser som någonsin Gunnar Ekelöfs ”En Mölna-elegi”, och en översättare måste rimligtvis hela tiden känna sig som hunden som tappade osten i vattnet för att han försökte bita efter den speglade månen. Till detta kommer långa raden av neologismer och autolektiska uppfinningar som Hofstadter håller sig med, inte minst i dialogerna.
Gustafsson finner visserligen Wahlén en aning ”valhänt” när det kommer till ”logisk och metalogisk terminologi”, men hans slutsats blir ändå starkt berömmande:
Vad Jan Wahlén har åstadkommit är, för att sammanfatta, ganska beundransvärt, och jag vet ingen svensk översättare som kunde ha gjort det bättre.
Hofstadter behärskade i viss mån svenska, och i ett särskilt förord till den svenska upplaga gav han Wahlén beröm för hans noggranna och känsliga översättning, i synnerhet för de varierade rösterna i verkets dialoger.
De mest namnkunniga bland de facklitterära författarna i Wahléns verkförteckning verkade annars på det humanistiska eller samhällsvetenskapliga området. Här återfanns bland andra John Berger, Noam Chomsky, Thor Heyerdahl, Henri Troyat och Barbara W. Tuchman, av vilken Wahlén översatte flera titlar, däribland den populära Det stolta tornet. Världen före första världkriget (1983). Han låg också bakom översättningen av Tor Nørretranders storsäljare Märk världen. En bok om vetenskap och intuition (1993).
Från andra halvan av 1970-talet fick Wahlén ta hand om allt fler skönlitterära verk. Bland de mer uppmärksammade översättningarna fanns Claire Etcherellis Elise eller det riktiga livet (1975), Bruce Chatwins Vad gör jag här? (1989) och John Updikes Pulitzerprisbelönade Haren vilar (1992). För Atlantis klassikerserie översatte Wahlén W. Somerset Maughams Månen och silverslanten (1990). Förlaget gav också ut hans nyöversättning av George Orwells Djurens gård (1983), vilken ersatte Nils Holmbergs version Djurfarmen från 1946. En annan nämnvärd titel var Art Spiegelmans grafiska roman Maus (1987).
Språkintresserad och nyfiken lärde sig Jan Wahlén efter pensioneringen både finska och ryska på egen hand. Fyllda 75 började han studera antik grekiska på Stockholms universitet.
Jan Wahlén avled den 21 juni 2016.