Svenskt översättarlexikon

Jonas Jonsson Stadling föddes på Östgården i Lockåsen, Myssjö socken i Jämtland den 12 november 1847. Föräldrarna Jöns Jönsson och Hedvig Stadling var enkla bönder. Som barn fick han samma namn som fadern − först i samband med ett flyttningsbetygs ordnande i Stockholm ett tjugotal år senare uppstod namnet Jonas Jonsson, närmast genom ett misstag. Senare lade han även till moderns flicknamn.

De tidiga barnaåren deltog Stadling i drängsysslor vid torpen, som tonåring arbetade han i skogen eller som flottare. Väckelserörelsen kom till Jämtland på 1860-talet och Stadling blev baptist och döpt i Storsjön 1864. Driven av bildningshunger och med starka barndomsminnen av övervåld mot försvarslösa och av en utbredd misär, förvållad av dryckenskap, gick han de tjugo milen till Sundsvall för att där delta i en missionskurs. Stadling anslöt sig senare till Betelseminariet i Stockholm (numera Equmeniakyrkan), där han längre fram skulle verka som lärare. Efter studentexamen i huvudstaden skrev han 1875 in sig vid Uppsala universitet för att läsa filosofi för Pontus Wikner.

Eftersom Stadling var bekännande baptist kunde han inte bli lärare utan fortsatte sina bildningssträvanden med utbildning i Genève, där han hamnade i egenskap av handledare åt en student. Vistelsen i Schweiz resulterade senare i tiotalet artiklar i Wecko-posten under 1878. Efteråt studerade Stadling teologi, hebreiska och engelsk litteratur vid Baptist Theological Institution, Brighton Grove i Manchester.

När han kom tillbaka till Sverige började Stadling som skribent, dels i Wecko-posten med dess ambitiösa undertitel: Tidning för befrämjande af Gudsfruktan, nykterhet, religionsfrihet och sann upplysning, dels som författare för det förlag han grundat tillsammans med söndagsskolläraren August Palm. Stadlings tidigaste alster var polemiska eller hade inslag av uppbyggelseläsning och gavs ibland ut under pseudonymen Christianus Laicus. Under dessa år tillkom också de första översättningarna, däribland Hunt Morgans Elvira eller Evangelii makt. Berättelse från den nya väckelsen i Spanien (1877) och John Bunyans Kristens resa (1878).

Under studietiden i Stockholm och Uppsala hade Stadling börjat framträda som predikant och föreläsare. En av de första föreläsningarna hade rubriken ”Samvetsfrihetens inflytande på samhällslifvet och religionen”. Föreläsningarna hölls snart runtom i hela Sverige, något som Stadling fortsatte med fram till mitten av 1920-talet − totalt blev det flera hundra stycken.

I det växande svenska baptistsamfundet deltog Stadling som sekreterare vid de nationella konferenserna, och i samband med utgivningen av Psalmisten. Gamla och nya kristliga sånger för gemensam och enskild uppbyggelse (1880) översatte han flera psalmer av bland andra Isaac Watts, Gerhard Tersteegen, Mary A. Bachelor, Dorothy Ann Thrupp och Jane Crewdson Fox och fick också plats i boken för några egna texter, till vilka musiken lånades in från exempelvis Haydn. Psalmisten var baptisternas första egna sångbok och blev mycket populär och långlivad.

År 1878 gifte sig Stadling med den kände baptistpionjärens Anders Wibergs styvdotter Anna Lovisa Eklöf – för övrigt ett av de tidigaste civiläktenskapen i Sverige. Svärmodern Caroline Lindemuth kom från Philadelphia, och dit gick färden för de nygifta. Platsen var central för American Baptist Publication Society som gav ut så kallade traktater: små skrifter som praktiserande kristna stack i handen på nya följare. Stadling företog resor genom USA och skrev hem om sina upplevelser i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och i Wecko-posten. Hans bok Genom den stora vestern. Reseskildringar (1883) blev uppmärksammad, bland annat för beskrivningen av mormonismen i Utah. I Nordamerika kom Stadling i kontakt med Philip Augustus Nordell, en emigrerad svensk som utbildat sig i det nya landet och som nu publicerade verk på engelska. Stadling gjorde två översättningar till svenska av Nordells arbeten.

Efter hemkomsten väntade organisatoriska konflikter i baptistförsamlingen i Stockholm, och efter Anders Wibergs död 1887 kom Stadling omsider att begära utträde ur Svenska Baptistsamfundet 1893. Han tog uppdrag från engelska Religious Tract Society som i ekumenisk anda lät översätta och sprida skrifter i stora upplagor runtom i världen. På så vis lämnade han ett inte oviktigt bidrag till den frigörelse från auktoritetstro och de kvardröjande resterna av statskyrkans tankemonopol som väckelserörelsen arbetade för.

År 1890 hade Stadling knutits till Aftonbladet. Ett viktigt tema för hans engagemang som föreläsare och skriftställare under 1890-talet − bland annat i en serie uppmärksammade artiklar för den amerikanska tidskriften The Century − var hungersnöden i Ryssland, som han blivit vittne till under sina resor i landet 1892–1893. I samband med detta engagemang kom Stadling i kontakt med Lev Tolstoj och blev nu en av de mer framträdande förmedlarna av dennes idéer i Sverige. Under pseudonymen Pravdoljubov (’sanningsälskaren’) gav han ut Leo Tolstoy, den slaviske fantasten, en bok som − till följd av Tolstojs konflikter med makthavare och statskyrka − förbjöds i Finland, som ingick i det ryska imperiet. Stadling översatte också Tolstoj i essäsamlingen Religionen och moralen med flere uppsatser (1896). Ryska hade han lärt sig genom tyska läroböcker och sedan genom flera resor i landet. I Tolstoyana. Studier och minnen (1906) skildrar Stadling Tolstojs liv och redogör för hans filosofi. August Strindberg citerade flitigt ur boken i sin artikel om ”Tolstoj och den lärda överklassen” i Social-Demokraten 1910.

Stadling sökte också kontakt med Anton Tjechov för en översättning av berättelsen ”Bönderna”, men Albert Bonniers förlag hann före och fick ut sin översättning av Elin Schosty med Musjikerna med flera berättelser (1897).

S.A. Andrées försök att nå Nordpolen med ballong från Spetsbergen dokumenterades i skrift och med fotografier av Stadling − både det första försöket 1896 och avfärden 1897. Under eftersökningsexpeditionen i Sibirien 1898 reste Stadling och hans två medhjälpare mer än trehundra mil kring floderna Lena och Jenisej. Förutom boken Genom Sibirien på spaning efter Andrée (1901) hämtade Stadling under resan också underlag till en bok om shamanismen, till vilken professorn och sedermera ärkebiskopen Nathan Söderblom skrev förord. Vid ett föredrag för Religionsvetenskapliga Sällskapet 1914 föredrog Stadling några ”shamanistiska dikter” i översättning, av allt att döma från jakutiska. Stadling medger dock i sin bok att det varit ”hardt när omöjligt” att återge ”originalets egendomliga stämning”.

Jonas Jonsson Stadling egna verk översattes till flera språk. Han lämnade efter sig en summarisk självbiografi i form av Minnen vid slutet av vägen (1930) och avled den 11 maj 1935 i Stockholm.