Josef Almqvist, 1898–1975
Josef Natanael Almqvist föddes den 29 oktober 1898 i Ljusdal som det fjärde barnet i en syskonskara om sju hos hemmansägaren och pastorn i Svenska Missionsförbundet Jonas August Almqvist och dennes hustru Märta Engla, född Asplund. Fadern, känd som författare av andliga sånger, avled innan Josef hunnit fylla fem år. Sonen hamnade därefter på fosterhem hos arrendatorn Lars Gustafsson i Munktorp utanför Köping. Josef Almqvist hade sin skolgång i Köping och tog studentexamen i Uppsala. Därefter levde han på nytt samman med modern, nu i huvudstaden, där han läste naturvetenskapliga ämnen och matematik vid Stockholms högskola. Josef Almqvist gifte sig, oklart när, med Greta Norén.
Sitt yrkesverksamma liv inledde Almqvist som amanuens vid Riksförsäkringsanstalten (1918–1932), varefter han var verksam vid försäkringsbolaget Fylgia (1932–1935) och en tid vid Medéns förlag. Almqvist kom alltmer att verka som skribent och redaktör; bland annat var han lexikograf, redaktör för Svenskt husmoderslexikon (1949–1953) och diverse handböcker. Från början av 1930-talet var han verksam som författare av fackböcker, främst i ämnet matematik, och han var senare aktiv inom de svenska fackförfattarnas organisation Minerva. Almqvist recenserade populärvetenskapliga böcker i Aftonbladet och konstruerade korsord.
Som översättare arbetade Almqvist främst med böcker för unga, spänningslitteratur och humor − en av hans första översättningar var Jerome K. Jeromes klassiker Tre män i en båt (1938). Några av sina första översättningar gjorde han för missionsförbundaren J.A. Lindblads förlag i Uppsala, däribland två böcker i Elisabeth Bortons flickboksserie om Pollyanna. Almqvist översatte också en del facklitteratur, mest nämnvärd Lancelot Hogbens flera gånger omtryckta Matematik för miljoner. Populär framställning för självstudium (1938; översatt med Lennart Björk).
Från början av 1940-talet fram till och med 1959 översatte Almqvist exklusivt för B. Wahlströms förlag, som till övervägande del gav ut genrebunden populärlitteratur för barn. Sammanlagt översatte Almqvist ett sjuttiotal titlar för förlaget, de allra flesta från engelska. Många ingick i långserier, såsom hans nio översättningar av W.E. Johns Bigglesböcker, tre titlar i samme författares Kingserie och tre i Carolyn Keenes Kittyserie. Almqvist tog sig an Roy Rockwoods böcker om djungelpojken Bomba, som var en förenklad Tarzanepigon. En gemensam nämnare för detta urval var den övertydliga distinktionen i språkbruket mellan svart och vitt, ont och gott. Almqvist översatte också några av dansken Niels Meyns djurbiografier i en serie där förlaget även beställde titlar av svenska författare. Varje bok var ägnat ett bestämt djur: en elefant eller en iller som kunde prata och tänka men som i övrigt levde ett normalt djurliv.
För vuxna översatte Almqvist, oftast för B. Wahlström, olika serier med populärlitteratur. Här återfanns flera spänningsromaner med välkända författare som Arthur Conan Doyle och Max Pemberton, samt Rex Stouts böcker om den flegmatiske, orkidéodlande och öldrickande Nero Wolf som sällan lämnar sitt hem utan istället skickar sin hjälpreda Archie Goodwin på olika undersökningsuppdrag, vilka återberättas med en slängig jargong som Almqvist lyckades återskapa med viss charm. Till det kom västernböcker, romantik och historiska romaner, ibland av välkända författare som Vicki Baum och W. Somerset Maugham. Nämnas bör också SF-romaner av H.G. Wells och John Steinbecks förstlingsverk Blod och guld (1959; original Cup of Gold).
Almqvist tycks ha varit genuint intresserad av populärlitteraturen som företeelse. Åren 1937–1940 svarade han för en serie radioprogram med titeln Från Gåtebo herrgård. Med en alludering till ramberättelsen i C.J.L. Almqvists Törnrosens bok utspann sig här en serie samtal i form av intellektuella lekar eller tankenötter. Samtalen utkom även i bokform 1938. I ett kapitel diskuterar sällskapet värdet av detektivromaner, och författaren tycks mena att de främst tjänar ett intellektuellt ändamål. En serie som Leslie Charteris Helgonet fördöms dock, då den sägs saluföra en primitiv moral och en bild av samhället som maktlöst och myndigheter som enfaldiga. Ur översättarsynpunkt är det intressant att Almqvist här menar att ett konstnärligt alltför avancerat språkbruk kan inverka störande på läsningen av en spänningsroman och på den intellektuella utmaning som läsaren ställs inför.
I en längre artikel 1953 ställer Almqvist frågan om detektivromanen kommer att ”slås ut av science fiction” och beklagar att motiven börjar bli slitna inom deckargenren på grund av överproduktion och slarv. I en tävling, i vilken man skulle finna en svensk beteckning för science fiction, vann Almqvist första pris med förslaget ”teknodikt”, men varken det eller andra förslag som ”faktasi” kom att anammas.
Almqvist upphörde med sin översättarverksamhet omkring 1960, sannolikt på grund av de omfattande redaktörsuppdrag han tog på sig. Vid 75 års ålder begick han debut som skönlitterär författare med sagoromanen Jan i det gåtfulla landet (1973). Här diskuteras i allegorins form aktuella världsproblem och tillståndet på vår hotade planet, Sveriges motsvarighet Nordanlandet framställs som en idealisk stat där företag visserligen mår bäst av frihet, dock inte utan statlig insyn i verksamheten. Romanen ter sig som ett slags litterärt testamente, en plaidoyer för samarbete och samförstånd.
Josef Almqvist avled den 1 april 1975. Vännen Ebbe Linde skriver i sin nekrolog över Almqvist, att hans sista, oavslutade bok skulle haft titeln Konsten att leva.