Karl Fägersten, 1880–1974
Karl Daniel Fägersten föddes den 23 juli 1880 i Enköping som tredje barnet i en syskonskara om fem. Han var son till kofferdikaptenen Karl Fägersten och dennes hustru Maria, född Molander. Modern, som tidigt blivit föräldralös, hade vuxit upp i Stockholm hos sin farbror Olof, som var kusin till den berömde teaterregissören Harald Molander. Karl Fägersten växte upp i Enköping. Senare studerade han tyska, grekiska, latin och historia i Uppsala.
Med siktet inställt på en doktorstitel i tyska avreste Fägersten 1910 till Heidelberg men tvingades på grund av en snöstorm att ta in på ett sämre hotell i Berlin. Där träffade han norskan Sigrid Haugerud som var på väg till Wien för att avsluta sina sångstudier. I mötets förlängning blev han inte doktor och hon inte operasångare; istället reste de hem till Sverige och gifte sig, och på våren 1911 föddes deras första barn, en son. Senare föddes ytterligare en son och två döttrar. Till en början levde paret i Örnsköldsvik, senare i Stockholm.
Karl Fägersten blev läroverksadjunkt och undervisade i tyska, grekiska och historia. Han anställdes så småningom vid Östra Real. Familjen hade det ganska knapert och flyttade ständigt runt på Östermalm, där fastighetsägarna ibland kunde erbjuda gratis hyra i några månader för att få folk att flytta in i nybyggda bostäder. Till saken hörde att husfadern utvecklade sig i tämligen excentrisk riktning och hade svårt att hantera pengar; bland annat satsade han stort på en misslyckad uppfinning som medförde stora kostnader: knarrfria skolbänkar.
Fägerstens översättargärning, som inleddes i slutet av 1920-talet, pekar egentligen i en rakt motsatt riktning och präglas snarare av en tydlig medvetenhet om det hårdare politiska klimatet i Europa. Han var tidigt på det klara med vad som närmade sig nere på kontinenten; han hade vänner i Tyskland och hjälpte dem ekonomiskt när de hamnade i trångmål. Också den yngste sonens vänskap med Gerard Bonnier bidrog till att uppmärksamma honom på judarnas allt svårare situation. Han blev med åren lidelsefull antinazist. Då malmbåtarna under kriget stävade mot tyska hamnar på Ålands hav stod Karl Fägersten bokstavligen och hytte med näven åt dem ute på familjens skärgårdsö.
Fägerstens urval har en mycket enhetlig prägel och det är uppenbart att han själv var den drivande kraften bakom översättningarna. Flera av författarna var av judisk börd, vänsterorienterade eller pacifister. Många av verken förbjöds i Tyskland efter nazisternas maktövertagande. Ett flertal översattes direkt från författarnas manuskript, enligt försättsbladen. Sannolikt upprätthöll Fägersten själv kontakten med flera av författarna.
Det mest framträdande namnet i verkförteckningen var den internationella storsäljaren Lion Feuchtwanger, av vilken Fägersten 1927−1945 översatte nio titlar för sin vanligaste uppdragsgivare Skoglunds bokförlag. Feuchtwanger skrev mycket omfångsrika romaner, ofta med en tydligt antinazistisk tematik, med skildringar från Nazityskland eller av den europeiska antisemitismens historia. Översättningarna fick stor uppmärksamhet också i svensk press och gjorde att Fägerstens namn kom att förknippas med Feuchtwanger. I en recension av Jerusalems undergång (Svenska Dagbladet, 2/10 1932) fick han följande kollegiala klapp på axeln av Märta Lindqvist:
Karl Fägersten har åter lyckats bemästra Feuchtwangers väldiga vokabulär och uttrycka boken på levande, modern svenska med kraftig must och originalitet i ordvalet. Varje ny Feuchtwanger på svenska betyder en ny bragd av den skickliga översättaren.
Några av översättningarna gjordes för finlandssvenska Schildts förlag, dock med Stockholm som utgivningsort. Hit hörde översättardebuten, den tysk-franska pacifisten René Schickeles omfattande roman Maria Capponi (1928), men också Franz Werfels Studentjubileet (1931). Bland andra författare märks den fransk-tyska, judiskättade Adrienne Thomas och den österrikiske litteraturvetaren Ernst Alker, som var uttalad antinazist och flykting i Sverige. Av honom översatte Fägersten Modern tysk litteratur (1948). En annan typisk titel var den österrikiske filmregissören och författaren Joseph Delmonts Ett folk i bojor (1930; originaltitel Juden in Ketten) som togs upp på de tyska nazisternas listor över förbjudna böcker.
Ett utstickande verk var Conrad Ferdinand Meyers historiska berättelse Gustaf Adolfs page (1932), som utgavs i Ringförlagets serie Dikt och prosa, vilken i övrigt samlade översättningar av Zweig, Huxley och Proust, utförda av blivande svenska författarstorheter som Karin Boye, Johannes Edfelt respektive Gunnar Ekelöf.
I början av fyrtiotalet flyttade familjen Fägersten till en våning vid Lill-Jansplan. Efter att Fägersten blivit änkling 1954 flyttade han till en mindre lägenhet vid Teknologgatan, där han fortsatte sin något excentriska livsföring och tyckte om att hålla litterär salong för bekanta och barnbarn, för vilka han läste Goethe och Heine och grät av rörelse. Karl Fägersten avled den 17 september 1974.