Nils Lovén, 1796–1858
Nils Lovén föddes den 18 juni 1796 som son till kyrkoherden Per Magnus Lovén och dennes hustru Clara, född Lidbeck. Fadern tillhörde en släkt som i generationer varit präster i Räng i trakten av Skanör. Lovéns morbror var estetikprofessorn Anders Lidbeck, också känd som botanist. Till honom tydde sig Lovén när han 1811 inledde sina studier vid universitetet i Lund. År 1817 promoverades han till magister och blev samma år amanuens vid universitetsbiblioteket. Studierna för Lidbeck och en grundlig inskolning i Schillers tankevärld väckte Lovéns stora intresse för litteratur och översättning. Hans möjligheter att försörja sig vid universitetet var mycket små och han gick därför i sina fäders spår och blev präst.
Under åren 1823–1830 var Lovén regementspastor vid Vendes regemente i Kristianstad, där hans intellektuella, organisatoriska och sociala begåvning kom till stor nytta. Han organiserade växelundervisning för soldatbarnen och umgicks i en krets av litterärt och liberalt intresserade personer, bland dem Fredrika Bremers gode vän Per Johan Böklin.
Under åren 1826–1830 publicerade han huvudsakligen lyriska tolkningar och egna dikter i Pehr Adam Wallmarks tidskrift Journalen i Stockholm. Hans litterära favorit var vid denna tid Thomas Moore. Den irländske poeten hade flera svenska beundrare som gärna ville översätta honom och Lovén bekymrade sig över konkurrensen i brev till Wallmark. År 1827 kunde han emellertid publicera sina första översättningar av Moore, dels ur Irish Melodies, dels ur Lalla Rokh, ur vilken den första romansen, Khorassans beslöjade profet, trycktes i Ystad. Han sände också Mooretolkningar till C.F. Dahlgrens tidskrift Kometen.
Vid slutet av 1820-talet medverkade Lovén till att förstärka den praktiska basen för den litterära verksamheten i Kristianstad genom att grunda boktryckeriet C. Schmidt & Co 1830. Lovén inhandlade själv tryckpress i Stockholm och köpte samtidigt typer (frakturstil) till Skånska Posten där han fick större möjligheter än han tidigare haft att utöva sin publicistiska verksamhet.
År 1831 utkom Dikter af Thomas Moore, 1833 Vitterhets-försök som bland annat innehöll den första ansatsen till Lusiaderne av Luis de Camões. År 1831 avancerade Lovén till kyrkoherde i Östra och Västra Vemmenhög, där han kom att bli verksam i 19 år och förutom översättandet framgångsrikt kämpade med de praktiska, organisatoriska och själavårdande krav som prostämbetet ställde på honom. När Lusiaderne slutligen trycktes 1839 hos Hierta i Stockholm innehöll översättningen de sex första av originalets tio sånger. Det portugisiska nationaleposet om Vasco da Gamas äventyrliga seglats till Indien omfattar 1 100 åttaradiga strofer på elvastavig stans. Hur Lovén lärt sig portugisiska vet man med säkerhet inte. Enligt en sägen skulle han gjort det av en sjöman. Hans översättning fick överlag ett positivt mottagande. Arbetet utökades senare med de avslutande fyra sångerna och trycktes i Lund 1852. Samma år belönades den med Svenska Akademiens stora pris. Ett par år dessförinnan hade Lovén lämnat Vemmenhög för Äspö och därmed kommit närmare Lund, universitetet och biblioteket.
Översättningen utsattes dock också för kritik vilken framför allt gällde versbehandlingen. Den hade som en kritiker uttryckte det ”mycket Skåne i språket och framförallt stavelsevikten”. Inte minst de trestaviga versfötterna ställde till problem.
Det senare blev än tydligare i Lovéns sista och största insats, översättningen av Dantes La divina comedia som är den första fullständiga till svenska. För att underlätta detta arbete bosatte han sig med sin familj i Lund.
Dantes storverk hade översatts i delar tidigare; mest nämnvärt hade Carl Wilhelm Böttiger 1845–1851 publicerat några sånger i form av disputationer, men stannat vid detta. Lovéns tolkning utkom i tre delar 1856–1857. Varje del är försedd med kommentarer ur Dantelitteraturen och översättningar till andra språk. Det är inte svårt att se att inspiratören och förebilden varit den gode vännen Carl August Hagberg.
Lovén har genomgående återgett Dantes rimflätade terziner, elva-eller tiostaviga. Rimtvånget och metern har emellertid här liksom i Lusiaderne emellanåt lett till en och annan onaturlig ordföljd och rytmisk otymplighet, stundom orsakad av den sydskånska accenten. De rimmade danteska terzinerna är naturligtvis mycket svåra att överflytta till svenska. Den idag etablerade översättningen av Ingvar Björkeson (1983) är, förmodligen därför, orimmad.
Lovéns omfattande översättningsarbeten har i stor utsträckning fallit i glömska. Desto mer ihågkommen är han för sin epokgörande skildring Folklifvet i Skytts härad i Skåne, som efter tillkomsten 1847 utkommit i en rad upplagor och utgör en ovärderlig källa till kunskap om bondelivet i Skåne före enskiftets genomförande.
I sitt privatliv var Lovén en hårt prövad man. Han gifte sig första gången i Stockholm med sin kusin Hedvig Emilia Lovén som dog redan 1838. Inget av deras gemensamma barn nådde vuxen ålder. År 1840 ingick han nytt äktenskap med Julie Skytte, prästdotter från Ingelstad, och fick med henne flera barn. Efter att under svåra yttre omständigheter ha färdigställt Dante Alighieris gudomliga komedi återvände Lovén till Äspö och slutade sitt liv kort därefter, den 10 februari 1858, i Östra Klagstrop, Trelleborgs kommun.