Paul Enoksson, 1923–2015
Paul Enok Enoksson föddes 8 februari 1923 i Kyrkoköpinge som son till predikanten Enok Johansson och Emma Jönsson. Efter studentexamen i Malmö 1941 började Enoksson studera till läkare, inledde en bana som medicinare och blev till sist docent i oftalmiatrik i Göteborg 1964. Enoksson arbetade senare som ögonläkare runt om i Sverige och från 1967 som överläkare och ögonkirurg vid Södersjukhuset i Stockholm. Han avslutade sin karriär vid den neurooftalmologiska och orbitakirurgiska sektionen på Akademiska sjukhuset i Uppsala, där han stannade fram till pensioneringen 1988. Han använde tidigt den då nya tekniken datortomografin och arbetade också som konsult vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
År 1946 gifte sig Paul Enoksson med Marianne Jungner; paret fick sex barn. I Stockholm inledde han studier i italienska för Giacomo Oreglia vid Italienska kulturinstitutet, efter att ha blivit inspirerad av T.S. Eliot och fått lust att läsa Dante i original. Enoksson hade ett starkt intresse för den italienska renässansen och han påbörjade, på uppmaning av Oreglia, sin översättargärning 1974 med Solstaten från 1602 av Tommaso Campanella, utgiven på Oreglias förlag Italica.
Paul Enokssons första översättning följdes sedan av 1700-talsverket Om brott och straff av Cesare Beccaria. I en fotnot i boken omtalar Enoksson att han översatt från den femte italienska utgåvan från 1766 och att uppgiften varit ”svårbemästrad” och att ”hindren skulle ha tett sig oöverstigliga” om han inte fått ”generöst och juridiskt sakkunnig hjälp”. En mindre krävande uppgift var möjligtvis översättningen av Oreglias egen bok Tommaso Campanella: liv, verk & samtid (1984) som gjordes i samarbete med Ingrid Weström. Samma år utkom Tankar av renässanshistorikern Francesco Guicciardini, även denna försedd med noter av Enoksson. I kommande översättningar skulle Enoksson få hjälp av sonen Björn. Dessa Paul Enokssons tidiga översättningar är minutiöst noggranna, vilket dock inte innebär att han helt avhåller sig från att dela upp långa perioder i kortare meningar eller att anpassa språket till en lättförståelig svenska.
Efter Enokssons pensionering inleddes nästa fas i hans översättargärning, med ett långt samarbete med Atlantis och dess klassikerserie under åren 1991–2015. Det blev en lång rad imponerande verk från italienska, alla äldre betydande klassiker, av vilka några kan nämnas: år 1991 utkom Breven om solfläckarna av Galileo Galilei som följdes Askonsdagsmåltiden av Giordano Bruno, Galileis Kopernikanska brev och Giambattista Vicos Självbiografi. Enoksson kom därtill att ägna sig åt Machiavelli och på så sätt göra en stor insats för att överföra den betydelsefulle politiske tänkarens verk till svenska: Republiken, Florentinsk historia, Fursten, Convivio och Brev. Med anledning av den sistnämnda brevutgåvan beskrevs Enokssons översättningsgärning av Lars-Håkan Svensson på följande sätt: ”Det är en kulturgärning av format som förtjänar långt större uppmärksamhet än den har fått. Enoksson är för 1500-talets Florens vad Jan Stolpe är för 400-talets Athen” (Sydsvenska Dagbladet 21/3 2014). För sin översättning av Boccaccios Decamerone (den första fullständiga utgåvan sedan 1800-talet) lovordades Enoksson i pressen, bland andra av Lars Lönnroth som menade att översättningen var ett ”stordåd” och hans dittills ”största översättarbragd” (Svenska Dagbladet 27/11 2007).
Paul Enoksson drevs i sina översättningar av viljan att skriva på en modern och begriplig svenska utan att banalisera eller trivialisera. Han dolde aldrig att han ofta behövt hjälp med att ta sig igenom de ofta snåriga italienska texterna och vände sig förutom till sin son bland andra till läkarkollegan Luigi Pellettieri för uppmuntran och ovärderlig hjälp. Som ett exempel jämförs här ett välkänt stycke ur Machiavellis Fursten:
När stater som har förvärvats så som jag sagt är vana att leva under egna lagar och i frihet, finns det tre sätt att behålla dem: det första är att förstöra dem, det andra att bege sig dit och bosätta sig där och det tredje att låta dem leva under sina lagar, beskatta dem och tillsätta en regering med få medlemmar, som håller staten vänligt sinnad mot dig. Eftersom fursten har tillsatt den, vet en sådan regering att den inte kan bestå utan hans vänskap och makt och gör allt för att ha honom kvar. En stad som är van att leva i frihet är lättare att bevara med hjälp av invånarna än på något annat sätt.
Quando quelli stati che s’acquistano, come è detto, sono consueti a vivere con le loro legge et in libertà, a volerli tenere, ci sono tre modi: el primo, ruinarle; l’altro, andarvi ad abitare personalmente; el terzo, lasciarle vivere con le sua legge, traendone una pensione e creandovi drento uno stato di pochi che te le conservino amiche. Perché, sendo quello stato creato da quello principe, sa che non può stare sanza l’amicizia e potenzia sua, et ha a fare tutto per mantenerlo. E più facilmente si tiene una città usa a vivere libera con il mezzo de’ sua cittadini, che in alcuno altro modo, volendola preservare.
Enoksson belönades med flera utmärkelser för sin översättargärning. Redan 1977 blev han Cavaliere i l'Ordine al Merito della Repubblica Italiana, det vill säga italienska republikens förtjänstorden, 1985 tilldelades han Il Fiorino d’Oro, ett kulturpris från staden Florens, 1993 fick han Letterstedtska priset för sin Galileiöversättning om solfläckarna och 1995 Einar Hansens översättarpris. År 2007 tilldelades han Kungliga priset av Svenska Akademien och samma år utsågs han av italienska staten till Commendatore i l'Ordine della Stella della Solidarietà Italiana.
Enoksson karaktäriserades ofta som en modern renässansman, med sitt stora intresse för såväl naturvetenskapen som för humanistiska ämnen. Hans klassiska humanistiska bildning har av hans förläggare Peter Luthersson och Kjell Peterson på Atlantis beskrivits som lika stor som hans ödmjukhet inför livet och hans vänlighet inför medmänniskor; enligt dem kunde Enoksson själv någon gång säga att översättandet gav honom perspektiv på och lindring för sorger som hade drabbat honom. I eftermälet uttryckte kritikern Jonas Thente på sin bokblogg på Dagens Nyheter 27/7 2015: ”Paul Enokssons gärning var pedagogisk, litterär och arkitektonisk – i det han byggde broar mellan oss och världen, mellan vår tid och andra tider”.
Paul Enoksson gick bort den 27 februari 2015 i Brottby, Vallentuna.