Per Kellberg, 1919–1980
Per Viktor Kellberg föddes i Stockholm den 14 september 1919 som son till juristen och regeringsrådet Erik Kellberg och dennes hustru Märta, född Hummel. I syskonskaran fanns ytterligare två bröder och en syster. Familjen var högborgerlig, men Per Kellbergs dragning låg åt det bohemiska och han kom med tiden att revoltera mot omgivningens förväntningar. Efter studentexamen läste han en kortare tid vid Stockholms högskola men utan att ta någon examen. På föräldrarnas inrådan gick han istället till sjöss – förhoppningen var att han kunde bli sjökapten. Men Per Kellberg kom tillbaka med grundmurade författardrömmar och debuterade efter en tid med romanen Blindbock (1943).
Två år senare gifte han sig med Anna-Märta Frykholm, som tidigare varit gift med författaren Sid Roland Rommerud. Hustrun var kontorist och umgicks i bohemkretsarna i Klara, där paret träffats. De fick 1945 en dotter – den blivande journalisten Christina Kellberg – och 1954 sonen Love Kellberg, som skulle bli översättare och redaktör. Parets ekonomi var svårt ansträngd, och när de vräktes från sin bostad 1950 flyttade de till Väddö, där Per Kellberg bott med sina föräldrar på somrarna som barn.
Kellberg försörjde sig som frilansande skribent. Han skrev litteraturkritik för Expressen, kåserier för Dagens Nyheter och var ett återkommande namn i Norrtelje Tidning, Skogsindustriarbetaren och Turistföreningens årsbok. Han anlitades ofta som lektör av Bonniers, som var huvudsaklig förläggare åt både författaren och översättaren Kellberg. Han skrev med åren ett tiotal egna verk, flertalet för unga läsare och gärna med maritima, äventyrliga teman.
Per Kellberg hade börjat översätta då det egna författandet och artikelskrivandet inte gav tillräckligt säkra inkomster. De första översättningarna gjordes för Tiden strax efter krigsslutet; mest nämnvärd är Karl Riises säkert överförda vittensskildring Bland levande lik. Tre år i koncentrationsläger (1945).
Vid mitten av 1950-talet återkom Kellberg som översättare, då huvudsakligen av äventyrslitteratur för pojkar, även här gärna med maritima inslag. En återkommande författare var amerikanen Eric Leyland, vars hjälte, den heroiske Flame, upplevde äventyr i Biggles anda.
Till Kellbergs mer uppmärksammade insatser hör de Tintinalbum han översatte då Bonniers Juniorböcker skulle storlansera den belgiske privatdetektiven i Sverige 1960. Enligt Björn Wahlberg, som beskrivit denna återintroduktion, var det förlagets man i Paris, översättaren C.G. Bjurström, som tipsat redaktionen om seriens begynnande internationella framgångar och betryggat de svenska förläggarna om att serien höll en tillräckligt hög kvalitet för att avvärja kritik från misstänksamma svenska pedagoger.
Nylanseringen togs emot överraskande väl av kritikerna. Enligt Wahlberg var översättaren visserligen ”inte bländande” på franska, ”men hans syster var lärare i Franska skolan i Stockholm och hon läste igenom hans manus”. Kellberg sneglade också på de engelska översättningarna, vilket förklarar varför originalets professeur Tryphon Tournesol har en svensk motsvarighet vid namn professor Karl Kalkyl – döpt efter den engelske professor Cuthberg Calculus. Wahlberg beskriver Kellbergs stil som ”väldigt fri” men lyckad och underhållande. Till hans tydligaste personliga avtryck hör formuleringen ”Bomber och granater” i munnen på den storsvärande kapten Haddock. Hos Kellberg förekommer också den berömda ”kalasmusten” istället för whisky, något som ofta har förklarats med tidens moraliserande inställning till serier. Wahlberg påpekar dock att det inte finns några särskilda tecken på självcensur eller liknande påverkan via recensioner, insändare eller brev till förlaget. Den något förvirrande men originella dryckesbenämningen kan lika gärna ha varit ett utslag av översättarens inspirationsrus.
Bonniers satsning på Tintin föll inte väl ut och lades snart ner − enligt Wahlberg var tiden ännu inte mogen. Kellberg fortsatte med översättandet och var särskilt produktiv under 1960-talet. Sammanlagt låg han bakom ett sextiotal översättningar, däribland flera i Anthony Buckeridges Jenningsserie, Johanna Spyris första bok om Heidi (1968) och två böcker i Ian Flemmings barnserie om Chitty-chitty-bang-bang.
Per Kellberg avled den 18 juli 1980.