Sigfrid Nyberg, 1829–1885
Sigfrid Nyberg föddes den 16 april 1829 i Stavby utanför Uppsala. I Uppsala hade han sannolikt också sin skolgång och studiegång. Han verkade en tid som språklärare i Stockholm innan han 1856 blev telegrafkommissarie i Göteborg. Från denna tid var han medarbetare i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, bland annat som följetongsredaktör och teaterrecensent. Han var god vän med Viktor Rydberg, som arbetade för tidningen vid samma tid. Tjänsten som telegrafkommissarie förde senare Nyberg till Landskrona 1874.
Nyberg uppfattades som en djupt originell figur. Han älskade att berätta mer eller mindre påhittade eskapader ur sitt liv; bland annat påstod han att han rest mycket utomlands som barn och ung man och att han var född ”Vicomte d’Aubry”. För att stödja sanningsenligheten i dessa skrönor kunde han bryta på franska. En gång när han berättade en spännande episod ur sitt liv menade en åhörare att han kände igen historien från en tysk författare, varpå Nyberg replikerade: ”Javisst, han fick historien av mig!”
Som författare debuterade Nyberg 1859, då den driftige Göteborgsförläggaren Oscar Lamm började publicera reselektyr och gav ut en svit ”originalskizzer” av Sigfrid Nyberg under titeln Jernvägs- och ångbåtslektyr. Ledarskribenten på Göteborgs-Posten, Axel Krook, översatte vid samma tid för ett liknande utgivningsprojekt i staden. Som följetongsredaktör stod Nyberg i ständig kontakt med inflödet av utländska verk, och som författare hade han en utvecklad förmåga att suga åt sig intryck utifrån, inte minst från USA. Han var förmodligen den förste svensk som skrev indianböcker. Bilder från nordamerikanska gräsöknarne (1863) tycks vara byggd på J.F. Coopers The Prairie (1827), och i Svenskarne i Minnisota (1863) har han förmodligen använt sig av färsk nyhetsinformation, bland annat om Siouxupproret som rapporterades till Sverige i brev från Minnesota i april 1862. Boken handlar om en svensk familj som emigrerat till USA med Bishop Hill-sekten och som senare dras in i våldsamheter men räddas av en kristen indian – ett tema som senare skulle återkomma i Edward S. Ellis välkända böcker om Hjortfot. Skattgräfvaren. Romantisk berättelse från Sanct Barthelemy (1866) är ytterligare en av Nybergs egna produktioner och visar på hans flyhänthet när det gällde att snabbt komma med nya berättelser från olika delar av världen.
Nybergs översättargärning var till stor del kopplad till hans tjänst som följetongsredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. I den rollen fick han översätta en stor mängd verk från 1850-talets slut och framåt, något han fortsatte med också då han bosatt sig i Landskrona. Av de romaner och berättelser Nyberg översatte för tidningen var det långt ifrån alla som senare publicerades i bokformat.
Urvalet bestod till stor del äventyrslitteratur. Ofta var det franska eller tyska författare som, i likhet med Nyberg själv, skrev om amerikanska miljöer. En sådan var Balduin Möllhausen, av vilken Nyberg översatte flera omfångsrika romaner med titlar som Halfindianen. Berättelse från Nordamerika (1862). Nyberg översatte också flera verk av den tyske författaren och upptäcktsresanden Friedrich Gerstäcker. Andra återkommande motiv var dramatiska händelser i historien eller det samtida Europa som det italienska frihetskriget.
Urvalet i Nybergs översättningsproduktion var sällan överraskande och bestod till stor del av tidens namnkunniga följetongsförfattare som Edward Bulwer Lytton, Charles Dickens, Alexandre Dumas d.ä., Mór Jókai, George Sand och andra. Mot slutet av 1870-talet började nya litterära tendenser tävla om utrymmet, och Nyberg översatte då bland annat flera sociala tidsskildringar av Gregor Samarow (pseudonym för den tyske diplomaten och skriftställaren Oscar Meding).
Sigfrid Nyberg avled i Landskrona den 27 januari 1885.