Företal till första boken (Spero me secutum in libellis meis tale temperatmentum,) I, 47 Läkare nyss, likbärare nu är Diaulus. Vad mera? (Nuper erat medicus, nune est vispillo Diaulus:) ; I. 73 Ingen i staden det fanns som ville röra din hustru (Nullus in urbe fuit tota qui tangere vellet) ; II, 20 Dikter har Paulus köpt. Nu läser han upp dem som sina (Carmina Paulus emit, recitat sua carmina Paulus) ; II, 21 Kyssar ger du en del, åt andra räcker du handen (Basia das aliis, aliis das, Postume, dextram.) ; II, 25 (Aldrig du ger det jag ber om, men alltid du lovar mig, Galla. (Das numquam, semper promittis, Galla, roganti.) ; II, 38 Quid mihi reddat ager quaeris, Line, Nomentanus?) ; III, 52 Tvåhundratusen hade du gett för din villa, men elden (Empta domus fuerat tibi, Tongiliane, ducentis) ; IV, 32 Att det må synas än, i sin nektars fängelse slutet (Et latet et lucet Phaethontide condita gutta,) ; IV, 41 Varför virar du ull om din hals, när du ska deklamera? (Quid recitaturus circumdas vellera collo?) ; IX, 5 Du vill ha Priscus till man. Jag beundrar din klokhet, o Paula. (Nubere vis Prisco; non miror, Paula: sapisti.)
Parallelltext latin-svenska