MED TOM HEDLUND SOM CICERON

300 ÅR SVENSKSPRÅKIG
LITTERATUR I FINLAND

Röster
i öster

”Rannsakningen öfvergick nu till den vigtigaste delen af anklagelsen, nemligen Blåkullafärderne. Under loppet af frågorna fylldes salen efterhand ända till trängsel af de många inkallade vittnena, till största delen qvinnor och barn, och på allas ansigten lästes de vexlande intrycken af fasa, afsky och spänd nyfikenhet. Det var just sådana vidunderliga, på fullt allvar af i öfrigt kloke och ansedde män hållna rannsakningar, som verksamt bidrogo att bland menigheten stärka och utbreda tron på trolldomens fruktansvärda verklighet.

Fråga. Om det är sannt, att hon om påsknätterna, och äfven deremellan, farit till Blåkulla, tjenat djäfvulen och till samma stora synd förfört små oskyldiga barn, samt huru dermed tillgått. – Svar. Det har hon aldrig gjort. Allt hvad menniskor därom säga är idel skrock och sqvaller. Hon kunde taga Gud till vittne derpå. – Förmanades ytterligare att godvilligt bekänna och gaf derpå enahanda svar.”

ETT KUNSKAPSRUM
I DIKTENS MUSEUM

JOHAN LUDVIG RUNEBERG
FÄLTSKÄRNS BERÄTTELSER (1853–1867)

PROSA

POESI

FÖRFATTARE

EN HISTORIK

1853: FÄLTSKÄRNS BERÄTTELSER1936: KATRINA
1869: MIN PENNAS SAGA1943: LITEN DRÖMMARPILT1886: MESSLING1954: ANSA OCH SAMVETET1890: UPPÅT ELLER NEDÅT?1893: I FÖRBUND MED DÖDEN1900: DEN STARKARE1919: ÅLANDSJUNGFRUN1920: HÄXSKOGEN1926: MR JEREMIAS SÖKER EN ILLUSIONDen tecknade serien ovan från Levande livet (1942), samt de två omslagen till Illustrerade klassiker har vi lånat från ”Min seriesida”. Topelius historiska romancykel hade ett långt liv också på 1900-talet. Fotografiet, som föreställer Johan Ludvig Runeberg till vänster och Zacharias Topelius till höger, har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland.

LÄS JOHAN LUDVIG RUNEBERG
HOS LITTERATURBANKEN.SE

Läs mer ur Fältskärns berättelser
hos Litteraturbanken.se

LÄS MER

FREDRIKA RUNEBERG
MIN PENNAS SAGA (1869)
”Jag var ett sjukligt och klent barn och skulle derför, enligt den tidens åsigter, instängas och aktas för beröring med luft. En kring byggd, instängd, djuptliggande, källarlik och stenlaggd gårdsplan, några alnar i qvadrat, lockade ock föga till lekar i det fria. Dockor eller leksaker ägde jag icke, icke heller någon lekkamrat. Alla syskonen voro betydligt äldre än jag och sysselsatta med skolgång och lexor. Men jag brann af begär att kunna läsa ’roliga böcker’ och sysselsatte mig derför mycket med att åtminstone betrakta bokstäfverna och att af än en, än en annan, fråga namn på någon bokstaf, och att under det jag sprang ikring i rummen utan bok stafva tillsammans ord och meningar, och så befanns, när man ernade börja lära mig läsa i bok, att jag redan innehade konsten. Jag torde väl då varit nära fem år gammal. Jag erinrar mig ännu särdeles väl en afton hos min Farbror Erkebiskop Tengström, der ett sällskap var församladt för att fira någon namnsdag i huset, huru jag vid soupén framkallades för att uppläsa dagen till heder skrifna verser, hvilka lågo på en spegelplatå midt på bordet. Att detta var någon slags uppvisning föll mig icke in. Verserna skulle uppläsas, och när ett barn fanns tillhands, så besvärades naturligtvis dermed ingen fullvuxen, detta föreföll mig högst naturligt.”Gruppbilden från 1863 har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland, som beskriver det så här: ”Sittande: Johan Ludvig Runeberg (i skärmmössa), Fredrika Runeberg, änkeprofessorskan Carolina Tengström, änkeprofessorskan Natalia Castrén f. Tengström, doktorinnan Sofie Nordström f. Ottelin och Robert Castrén. Bakom stående: änkeprofessorskan Sofi Kellgren f. Tengström och Johan Wilhelm Runeberg. Nere på trappan sittande Hanna Tikkanen, Fredrik Runeberg och J.J. Tikkanen.”

LÄS FREDRIKA RUNEBERG
HOS LITTERATURBANKEN.SE

Läs mer ur Min pennas saga
hos Litteraturbanken.se

LÄS MER