ETT KUNSKAPSRUM
I DIKTENS MUSEUM
BEGREPP: I
BEGREPP: II
VERSMÅTT
VERSFÖTTER
INLEDNING
ALF HENRIKSON OM
VERSMÅTTENS HISTORIA
OCH PRAKTIK
Verskonstens
ABC
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE
VERSFOTEN JAMB
DEN SVENSKA
VERSENS TEORI
HOS LB.SE
”Vem där?”
”En jamb.”
”Försvinn!”
”Vafalls?”
”Vet hut!”
”Hur så?”
”Lägg an!
Ge fyr!”
”Mådä?”
Ordet jamb lär ursprungligen ha haft att göra med något slags satiriska dikter i samband med Demeters kult; en sådan dikt skall ha kallats iambos, varur versfotens namn i sin tur sägs vara härlett. Fan tro’t.
EXEMPEL
bevis, försvinn, fantom, en jamb
VERSFOTEN TROKÉ
DEN SVENSKA
VERSENS TEORI
HOS LB.SE
Detta
är tro-
kéer.
De kan
duga
till att
fylla
hela
denna
sida.
Ordet är naturligtvis grekiska från början, trochaios. Det har att göra med ett verb som betyder springa.
EXEMPEL
hallon, duga, denna, fågel
DEN SVENSKA
VERSENS TEORI
HOS LB.SE
VERSFOTEN ANAPEST
Stig till häst.
Rid till fest.
Bli min gäst.
EXEMPEL
anapest (!), ensamhet, sorgesam, var min vän
DEN SVENSKA
VERSENS TEORI
HOS LB.SE
VERSFOTEN DAKTYL
Det grekiska ordet dáktylos betyder finger. Termen har nog att göra med stavelseräkning på fingrets leder.
Petrus Lagerlöf, professor i poesi alltifrån 1684, ansåg att svenska språkets accentförhållanden uteslöt trestaviga versfötter; anapester och daktyler utmönstrades alltså av honom. En annan Uppsalaprofessor, Carl Aurivillius, fastslog femtio år senare att hexametern med sina daktyler inte lämpar sig för svenska språket, som nämligen gärna lägger tryck på varannan av flera obetonade stavelser. Man tycker att Stiernhielms exempel borde ha övertygat professorerna om att de hade fel, men poeternas praxis vittnar om att även dessa var fångna i liknande idéer, ty jamberna är nästan allenarådande i alla slags dikter ända till 1780-talet, då Thomas Thorild väckte uppseende med ett något haltande hexametriskt kväde som heter Passionerna.
EXEMPEL
böljande, sjungande, flygande, älska mig
THOMAS THORILD:
”Från dit sköte, Natur! låt i
ätherika vågor / Strömma
öfver min Sång behag och
rörande skönhet, / Strömma
förtjusning. Dig, ach dig,
odödliga! milda! / Alt-uplifvande,
dig NATUR! min bäfvande
harpa / Stämmes. Tyst omkring
mig sväfva, OSSIANS ande!”
DEN SVENSKA
VERSENS TEORI
HOS LB.SE
VERSFOTEN SPONDÉ
Även i nutida vers talar man ibland om spondéer då tonvikten i ett ord är jämnt fördelad. Det gäller företrädesvis sammansättningar som livboj, mörkbrun, dödssjuk, köpstark. Även osammansatta tvåstaviga svenska ord med grav accent kan med viss rätt betecknas som spondéer.
EXEMPEL
livboj, mörkbrun, dödssjuk, köpstark
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN