ETT KUNSKAPSRUM
I DIKTENS MUSEUM

BEGREPP: I

BEGREPP: II

VERSMÅTT

VERSFÖTTER

INLEDNING

ALF HENRIKSON OM
VERSMÅTTENS HISTORIA
OCH PRAKTIK

Verskonstens
ABC

LYSSNA PÅ HORACE ENGDAHL
SOM LÄSER UR ”ATIS OCH CAMILLA” (2016)
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

LÄS OCKSÅ JONAS
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE
ALEXANDRINALEXANDRINBLANKVERSCANZONEDISTIKONHAIKUHEXAMETERKNITTELOTTAVE RIMERUNOMETERSAPFISK STROFSONETTTERZINTRIMETERLÄS MER OM
VERSMÅTTET ALEXANDRIN
EXEMPEL
BENGT LIDNER:


”Kom, Skald-Gudinna, kom,
med Hjälte-rim förklara / En
gruflig Barda-lek, som bådar
skräck och fara”
är en sextaktig jambisk vers, delad av diæresis i två hälfter som var för sig kallas hémistiche eller kolon, pluralis kola. Den sjätte och den tolfte stavelsen i versraden måste vara betonade, och hyperkatalexis är tillåten. Alexandrinen används företrädesvis stikiskt med omväxlande kvinnliga och manliga rim. Sitt namn har den fått efter ett fornfranskt epos om Alexander den store, men den är det normala versmåttet i klassisk fransk tragedi och komedi och även i andra stora verk från äldre tid. Corneille, Racine, Boileau skrev mest alexandriner, och även en sen 1800-talsförfattare som Rostand behandlade denna versform med mästerskap och deklamatorisk fröjd.


EXEMPEL

En god alexandrin har sex fransyska takter.
Den skildrar hjältars liv och Greklands gudamakter.
Den vilar i sin mitt, den går med jämn rutin.
Så rör sig ohejdbart en sann alexandrin.
LÄS FLER BÖCKER
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN
EXEMPEL
ADOLPH TÖRNEROS:


”En ljusgrå himmel öfver ljusgrå jord
Står hvälfd orörlig, och imellan bägge
Framstryker utan rast en vresig vind,
Med skarpa ilar, som, likt hvässta svärd,
Grymt mörda Floras späda barn i vaggan.”
BLANKVERSLÄS MER OM
VERSMÅTTET BLANKVERS
orimmad femtaktig jambisk vers som är vanlig i skådespel av Shakespeare och andra. Den är ofta hyperkatalektisk och lämpar sig särskilt bra för scenen därför att den lätt låter sig anpassas till prosans naturliga ordföljder i flertalet germanska språk inklusive svenska.


EXEMPEL

Det här är tekniskt sett en skaplig blankvers.
Den låter enkel, osökt och naturlig
och har i alla fall poetisk verkan
ifall den deklameras med förstånd.

LYSSNA PÅ AGNETA PLEIJEL
SOM LÄSER ”SHAKSPEARE” (2016)
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

CANZONELÄS MER OM
VERSMÅTTET CANZONE
EXEMPEL
P. D. A. ATTERBOM:


”Naturens morgontimma, / Och Du,
o första slägte, / Som trampade den
jord, der gudar lekte! / Af Eder fröjd
en strimma / Som sköna bilder
väckte, / Med ljufligt svek min
längtan ofta smekte.”
är en trettonradig italiensk strof med omväxlande sjustaviga och elvastaviga rader och förhållandevis invecklad rimflätning. På allvar används denna invecklade form av Atterbom i en numera omöjlig dikt som heter ”Gullåldern”. Där rimmar han suto-fluto-truto, delte-spelte-felte, försystring-flistring-förbistring …


EXEMPEL

Till nattens gula måne
som lyser över taken
författar jag en sång på jambisk meter.
Den kallas för canzone
och föll en del i smaken
av romantikens många små poeter,
sak samma vad de heter.
Med kräftors klor och stjärtar
och sommarkvällens gamman
hör himlaljuset samman,
ett faktum som jag känner och behjärtar.
Jag vore väl en fåne
om inte jag gav luft åt en canzone.
DISTIKONLÄS FLER BÖCKER
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN
LÄS MER OM
VERSMÅTTET DISTIKON
EXEMPEL
F. F. T. BERGSTRÖM:


”Våren är kommen med jubel
och fröjd. Besegrade vintern, /
Träffad af solens pil, flyktar
från norden med hast.”
eller distichon, antikt versmått där daktylisk hexameter omväxlar med daktylisk pentameter. Det kallas ofta elegiskt distikon därför att det förekommer i elegier av mycket gamla grekiska diktare som Mimnermos och efter deras mönster hos romerska poeter som Tibullus och Propertius, men exempelvis Ovidius skrev helt andra saker på distika i löpande följd. I senare tider har detta versmått framför allt kommit till användning i epigram, även detta efter antik förebild och kanske mest på tyska. Goethe och Schiller har efterlämnat ypperliga distika i stor mängd …


EXEMPEL

Rastlöst gungar i dag hexameterns vandrande vågor —
framåt blott himmel och hav, bakåt blott himmel och hav.
Ack, men flytande plast och bälten av drivande olja
vaggar i ändlös parad på mina böljor förbi.
HAIKULÄS MER OM
VERSMÅTTET HAIKU
LÄS FLER BÖCKER
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN
eller hokku är en japansk versform som består av tre rader med respektive fem, sju och fem stavelser. Hokku är alltså fotad på stavelseräkning. Stavelsernas tonvikt eller längd räknas inte. På västerländska språk har formen tidvis använts rätt flitigt i våra dagar, i Sverige särskilt av Per Erik Wahlund.


EXEMPEL

Kring bilfabriken
blommar körsbärsträden än
mycket effektivt.
HEXAMETERLÄS MER OM
VERSMÅTTET HEXAMETER
LÄS FLER BÖCKER
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN
är det allmännaste och även det äldsta kända av alla antika versmått. Det består av sex takter med fallande rytm varav den sista måste vara en troké eller en spondé, medan de fem föregående är daktyler som alltid kan dras ihop till spondéer. Redan i de homeriska dikterna är hexametern fullt utbildad, och för episk diktning på grekiska och latin förblev den det enda versmåttet i bortåt två tusen år. Den användes emellertid även till andra slag av poesi och hade monopol på all didaktisk sådan. Även rena lyriker skrev ofta hexameter.

I Sverige var Stiernhielm tidigast ute. Han var en betydande skribent även på latin och var väl medveten om antikens metriska regler, så han tar alltid hänsyn till stavelsekvantiteterna och undviker positionslängd.


EXEMPEL

Såsom en Eld, en Ström, ett Glas, ett Gräs och en Blomma
Brinner och Rinner och Skijn och Grönskas och Blomstras om afton
men fins Slächt Stild Bräckt och Torkat och Wissnat om morgon,
alltså Menniskio-lijff som röök förswinner i Wädret —

LYSSNA PÅ KJELL ESPMARK
SOM LÄSER UR ”HERCULES” (2019)
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Läs vidare om svenska poeter i andra utställningar i Diktens musem! Här finns utställningar om Nils Ferlin, Evert Taube, Anna Greta Wide, Edith Södergran – och andra. Klicka på bilden så kommer du vidare till andra utställningar i Diktens museum!
KNITTELLÄS MER OM
VERSMÅTTET KNITTEL
LÄS OCKSÅ JONAS
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE
EXEMPEL
OLOF VON DALIN:


”Salig Gubben har ur sin grift
I pennan fattat denna skrift
Öfwer det Dygdädla Brude-Par,
Som nu skiner som Solen klar”
tysk och nordisk talvers med fyra höjningar och ett godtyckligt antal sänkningar i versraderna, vilka mestadels rimmar parvis.

Versformen är medeltida. Den bär upp våra rimkrönikor, den användes i Tobie Comedia av Olaus Petri och den togs i sinom tid upp av Strindberg i hans drama Mäster Olof. Då hade knitteln dock redan upplevt en renässans i Tyskland, där Goethe har använt den i de äldsta delarna av Faust, och Schiller har gjort detsamma i dramat Wallensteins Lager. Med stort mästerskap behandlar Ibsen knitteln i Peer Gynt, som också är äldre än Strindbergs pjäs. Versformen ifråga gör emellertid god tjänst även i alldeles illitterata sammanhang:

Trettio dagar har november,
april, juni och september.
Februari har tjugoåtta allen.
Alla de övriga trettioen.


EXEMPEL

Knittel är det bästa som står att få
till att skriva teaterrepliker på.
Innehållet är förstås ett annat kapitel
men till formen finns det inget som går upp mot knittel.
OTTAVE RIMELÄS MER OM
VERSMÅTTET OTTAVE RIME
EXEMPEL
KARL AUGUST
TAVASTSTJERNA:


”Jag drömde vi lågo som lik vi båda
och öfver oss gjorde man anatomi,
all världenes läkare skulle oss skåda,
och främst bland dem mästarn i kirurgi.
De kommo med tänger och fingerklåda,
de skuro oss upp, och de höjde ett skri:
Du hade två präktiga hjärtan att råda,
men jag, jag var alldeles hjärtefri.”


Tavastsjerna förhåller sig delvis fritt till formen – här finns inget rim på slutraderna.
femtaktig jambisk strofform i åtta rader med rimställningen abababcc eller oftare AbAbAbCC. Strofen härrör från Italien, där renässanspoeterna Ariosto och Tasso använde den i stora verk och gjorde den berömd. Den har brukats av Camões i Os Lusiadas, av Byron i Don Juan, av Goethe bland annat i prologen till Faust, av dansken Paludan-Müller i hans omfångsrika Adam Homo och i Sverige av bland andra Geijer och Tegnér i några mycket kända dikter. En variant är den engelska Spenserian stanza. Hos Ariosto och Tasso, mestadels även hos Camões, är alla de åtta rimmen kvinnliga, men Byron har idel manliga rim, och i tyska och skandinaviska exemplar av arten brukar rimslagen växla. Detta är ingen oviktig skillnad, ty strofen klingar rätt olika alltefter rimmens natur.


EXEMPEL

Septembersolens ljusa skimmer strilar
mot grus och grönska mellan trädens blad
och markens kummel i förflutna stilar
bär välbekanta namn i rad vid rad.
Ja, hela svenska romantiken vilar
i samlad skara i sin vilostad.
Envar som varmt för dikt och kunskap känner
befinner sig bland idel gamla vänner.

LYSSNA PÅ HORACE ENGDAHL
SOM LÄSER ”MJÄLTSJUKAN” (2016)
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

RUNOMETERLÄS MER OM
VERSMÅTTET RUNOMETER
LÄS FLER BÖCKER
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN
är fyrtaktig trokeisk orimmad vers, stikiskt använd på finska i Kalevala och på svenska av bland andra Runeberg. Den klingar så här i Björn Collinders översättning av finnarnas nationalepos:

Det är redan tid att tystna,
tid att hålla tand for tunga,
sluta upp att sjunga sånger,
dämma dessa toners flöde.
Hästen vill ju också vila
då den har fått lunka länge;
även lien lär förslöas
innan slåttern är till ända —


Runometern säger gärna samma sak med andra ord två eller flera gånger, men i Kalevala tröttar inte detta; det står ett skimmer av juninatt och björklöv över långa stycken av denna stora dikt. När amerikanen Longfellow använder versmåttet och parallellismen i sitt indianepos Hiawatha är det väl dock inte utan att resultatet kan kännas komiskt ibland. Som versmått är runometern ingen exklusivt finsk uppfinning. Den kan vara helt identisk med en antik rytm som heter trokeisk dimeter.
SAPFISK STROFLÄS MER OM
VERSMÅTTET SAPFISK STROF
LÄS OCKSÅ JONAS
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE
EXEMPEL
JOHAN OLOF WALLIN:


”Var är den Vän, som över allt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sig öker;
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
Fast hjärtat brinner.”
antik versform:

Denna strof är verkligen mycket sapfisk.
Andra raden låter som första raden.
Tredje raden dito, men fjärde raden
rumphugges härmed.


På lärt litteraturvetenskapligt språk innebär detta att sagda strof, metrum Sapphicum minus, består av tre akatalektiska logaoediska pentapodier som kallas Sapphici minores samt en akatalektisk dipodi som heter adonius. Den sapfiska strofen är mycket vanlig i antik poesi och har befunnits mycket användbar även i senare tider, mest kanske i Tyskland men även i Sverige, där exempelvis Vilhelm Ekelund och Tomas Tranströmer har skrivit sådana i vårt århundrade.
SONETTLÄS MER OM
VERSMÅTTET SONETT
Läs vidare om svenska poeter i andra utställningar i Diktens musem! Här finns utställningar om Nils Ferlin, Evert Taube, Anna Greta Wide, Edith Södergran – och andra. Klicka på bilden så kommer du vidare till andra utställningar i Diktens museum!EXEMPEL
WILLIAM SHAKESPEARE
& C. R. NYBLOM:


”Skall med en sommardag jag dig jemföra?
Du är dock mera mild och älsklig än.
Majs ljufa knoppar brukar stormen störa,
Och sommarns fröjd – hvad är så kort som den?”
specialrimmad jambisk versform som regelrätt skall bestå av två fyraradiga strofer och två treradiga, alla med fem takter i raden. Raderna är alltså fjorton, och i stavelseräknande sydeuropeiska länder kallar man dem för elvastavingar, endeca sillabi, men på andra håll har det hänt, särskilt på 1600-talet, att de i stället blev alexandriner med sex takter. Rimställningen är lämpligen ABBA ABBA CDC DCD men kan skifta något, framför allt i slutstroferna, där ställningar som CDE CDE eller CDD CEE också är vanliga. Många varianter finns, särskilt i engelskspråkig poesi där sonetten är mycket vanlig alltsedan Shakespeares och Miltons dagar och många sköna och allmänt kända dikter har denna form. Dess fyrradiga och treradiga avdelningar brukar där kallas respektive octave och tercet medan tyskarna som också har gott om sonetter i sin litteratur benämner dem Quartetten och Terzinen efter mönster från Italien, där man säger quartine och terzine och använder idel kvinnliga rim, medan dessa på engelska oftast är manliga och på andra språk kan vara båda delarna. Ytterst lär sonetten vara en provençalsk uppfinning, men sin internationella spridning och berömmelse vann den genom Petrarca, som på 1300-talet skrev en stor samling italienska, alltjämt läsbara sonetter till en dam vid namn Laura.
TERZINLÄS MER OM
VERSMÅTTET TERZIN
LÄS FLER BÖCKER
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN
treradiga strofer som binds samman av rim på speciellt sätt. En sonett slutar alltid med två terziner, men versformen kan också användas i löpande följd efter mönster av Dante, vars Divina Commedia genomgående består av terziner. Raden uppbyggs normalt av fem jamber med hyperkatalexis i händelse av kvinnliga rim:

Det går att skriva dikter på terziner
ej blott med bläck och pennor av en gås
men även på moderna skrivmaskiner.

Det gäller då att finna rim gunås
som går att sammanställa tre i taget
ty annars går det hela ej i lås.

Då blir poetens fröjd i minsta laget.
Då faller hela nöjet i ruiner.
Ja, då förbleknar glädjen och behaget.
TRIMETERLÄS MER OM
VERSMÅTTET TRIMETER
LÄS OCKSÅ JONAS
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE
EXEMPEL
JOHAN LUDVIG
RUNEBERG:


”Här vid den lilla insjöns
blomsterrika strand /
I skuggan af de sommargröna
björkarne / Nedsättom oss
Achates här på tufvans bädd.”
betyder nästan alltid jambisk trimeter. Trokeisk trimeter alias hexapodi förekommer dock i den attiska komedien ibland och anapestisk trimeter i katalektisk avkortning påstås ha varit de spartanska stridshymnernas speciella versmått:

fatta mod och gå fram, raska på och hugg in, sätt i gång och klipp till –

Daktylisk trimeter, som ju räknas i versfötter och inte i dipodier som de andra taktarternas, förekommer på svenska ibland:

Bara du går över ängarna —