Svenskt översättarlexikon

Hjalmar Söderberg – författare, litteratur- och teaterkritiker och översättare av texter från danska, franska, tyska och norska – föddes den 2 juli 1869 i Stockholm och var länge huvudsakligen verksam där. Från omkring 1909 fram till sin död var han bosatt i Danmark. Söderberg växte upp i ett lägre tjänstemannahem utan särskilda litterära intressen men med en stark dragning till musiken. Han avlade studentexamen vid Norra Latin i Stockholm 1888 (till skolkamraterna hörde bland annat Bo Bergman och Carl G. Laurin) och anställdes samma år som (oavlönad) kammarskrivare i Generaltullstyrelsen. Efter statsvetenskapliga studier i Uppsala hösten 1890 var han anställd som journalist i Kristianstad och därefter fast medarbetare i Svenska Dagbladet 1897–1908.

I bokform debuterade Hjalmar Söderberg 1895 med romanen Förvillelser efter att sedan 1888 ha medarbetat i olika tidningar och tidskrifter med dikter, kortare prosastycken och recensioner. Till hans mest kända verk hör novellsamlingen Historietter (1898), romanerna Martin Bircks ungdom (1901), Doktor Glas (1905) och Den allvarsamma leken (1912) samt dramerna Gertrud (1906) och Aftonstjärnan (1912). Till de mindre uppmärksammade verken, men som Söderberg själv värderade högt, hör ”tänkeboken” Hjärtats oro (1909), de religionshistoriska undersökningarna Jahves eld (1918) och Den förvandlade Messias (1932) samt de samtidskritiska texter som postumt samlades i Sista boken (1942).

Söderbergs första signerade översättning, en tolkning av två dikter av den danske författaren J.P. Jacobsen – ”Irmelin Ros” och ”Det gäldar man” – publicerades 1892 i Nyaste Kristianstadsbladet. Sedan följde översättningar av kortare texter av bland annat Charles Baudelaire och Heinrich Heine. Den första översättningen i bokform, en samling noveller av Anatole France, publicerades 1897. Därefter kom ytterligare tre volymer med texter av Anatole France. Senare översatte Söderberg verk av bland annat Heinrich Heine, Guy de Maupassant och Alfred de Musset.

En betydande del av Söderbergs översättargärning utgörs av pjäsöversättningar, ofta gjorda direkt för olika teatrar i Sverige. Endast översättningarna av Alfred de Mussets pjäser publicerades. Övriga trycktes aldrig och flera av dem är numera förkomna.

Söderbergs översättningsverksamhet sträcker sig från 1892 fram till 1935. Källspråken är danska, franska, tyska och norska. Inte oväntat kan man konstatera att Söderbergs översättningar, stilistiskt sett, är av hög klass. Vid jämförelser med källtexterna ser man att Söderberg skickligt förmått bevara originalens karaktär vad gäller syntaktiska och metriska strukturer (meningsbyggnad, rytm, textens ”andning” et cetera.). Avvikelser från källtexternas språkliga strukturer finns naturligtvis, men de synes mest vara dikterade av vad som vid den aktuella tiden uppfattades vara svensk skriftspråksnorm och – vad gäller teateröversättningarna – av en strävan att forma replikerna så, att de bäst skulle ljuda från den svenska teaterscenen. Söderberg var själv dramatiker och uppenbart sökte han som översättare åstadkomma en spelbar text. Emellanåt kan man naturligtvis konstatera att Söderberg felöversätter eller gör ordutbyten som synes vara omotiverade, men generellt sett måste det sägas att Söderbergs översättningar inte bara är stilistiskt fulländade utan även i hög grad texttrogna, naturligtvis med reservation för de fall där Söderberg tillfogat kommentaren ”Fritt öfversatt” eller liknande. Därtill kan man även se att Söderbergs eget författarskap stilmässigt – liksom åskådningsmässigt – influerades av de författare, vars texter han översatte, framför andra Anatole France och Charles Baudelaire.

Hjalmar Söderberg gick bort den 14 oktober 1941 i Köpenhamn.