Svenskt översättarlexikon

Nils Axel Johannes Claëson föddes den 13 mars 1877 som son till Clara Claëson (f. Rohtlieb) och hennes make Hjalmar Claëson, häradshövding i Nedansiljans domsaga 1875–1913 och ledamot i riksdagens första kammare 1885–1893.

Axel Claëson växte upp i Norets by i Leksand där familjen först arrenderade och sedan förvärvade en tvåvåningsvilla av den i S:t Petersburg verksamme läkaren och ryske hovgymnasten Anders Berglind. Efter en brand 1902 uppfördes på samma plats ”Claësons minne”, en jugendinspirerad villa efter ritningar av Ernst Stenhammar.

Claëson tog studentexamen 1896 och antogs samma år som volontär vid Dalarnas regemente. Han fick löjtnants grad 1901 och var 1901–1902 stationerad i den rumänska härens 7:e jägarbataljon i Bukarest. År 1904 gifte han sig med Signhild Sebenius, dotter till Johan Sebenius och Anna Grill. Paret fick inga barn.

Efter att ha läst ryska vid Krigshögskolan 1905–1907 tjänstgjorde Axel Claëson i flera perioder på generalstabens ryska detalj och vistades i ett par omgångar som språkstipendiat i S:t Petersburg. Inte bara militärt, men också språkmässigt, var han alltså väl förberedd när han revolutionsåret 1917 tillträdde sin kommendering som militärattaché i dåvarande Petrograd. Inledningen till en av Claësons första rapporter vittnar om att han hamnade mitt i händelsernas centrum:

Petrograd den 26/10, 8/11 1917.

Här pågår som bäst den tredje revolutionen. Igår var den första verkliga stridsdagen, som slutade med att bolsjevikerna under sist förflutna natt togo efter ett ganska kraftigt motstånd från krigsskoleeleverna Vinterpalatset, som är ganska duktigt sönderskjutet, dock ej så mycket som man skulle väntat, då det även besköts med artilleri.

Han kom att stanna ett år på posten och hann skriva ytterligare 32 rapporter innan han tillsammans med den övriga beskickningspersonalen lämnade landet hösten 1918. Därefter följde kortare kommenderingar till Warszawa och London.

Den militära yrkeserfarenheten och upplevelserna i revolutionernas Ryssland visade sig vara en god förberedelse också för en karriär som översättare. Den inleddes 1910–1912 med en fyrbandsutgåva på Militärlitteraturföreningens förlag med översättningar av ryskspråkiga föreläsningar hållna vid Nikolajevska Generalstabsakademin om rysk-japanska kriget 1904–1905. År 1921, efter hemkomsten från London, publicerade Claëson sin första skönlitterära översättning, nu från engelska men med tydlig rysk anknytning: H.G. Wells klassiker Ryssland i skymning. Från mitten av 1920-talet översatte han sedan i snitt tre romaner per år, framför allt från franskan men också från ryska, engelska och tyska, huvudsakligen för Tidens och Bonniers förlag.

Tillbaka från London tillbringade paret Claëson vinterhalvåret i Paris och somrarna i Falsterbo. Där flyttade de så småningom in i villa Claëson, uppförd 1927 efter ritningar av Joseph Frank, gift med Signhild Claësons syster Anna. I Falsterbo umgicks man med bland andra Hjalmar Gullberg och Anders Österling, som skrev förord till flera av Claësons översättningar från franska. Med litterära kontakter i både Sverige och Frankrike blev Axel Claëson en viktig introduktör i Sverige av nya franska författare, varav många Goncourtpristagare och akademimedlemmar.

Det första verket från franskan var Édouard Estauniés Ansiktet som utkom 1926 med förord av Selma Lagerlöf. Därefter följde René Benjamins Balzacbiografi Balzacs underbara liv samt Joseph Kessels Furstenätter, om vinddrivna ryska emigranter i Paris. Claëson introducerade vidare författare som Georges Bernanos, Marcel Arland, Jean Prévost och François Mauriac – den senare med både Thérèse och Ormboet – och översatte även Människans lott av André Malraux. Av Estaunié blev det hela sju titlar. Till storsäljarna från franska hörde krigsministern och fredsförhandlaren Georges Clemenceaus självbiografi Segerns stolthet från 1930.

Två kvinnliga författarskap sticker ut i mängden av manliga: Clarisse Francillon, som i Stadens krönika (1935) tog upp kontroversiella ämnen som homosexualitet och kvinnors rättigheter, samt Vredens dagar (1936) av aktrisen och författaren Mme Simone (Simone Le Barcy/Pauline Benda-Perier), jurymedlem i Prix Femina och senare känd för sin brevväxling med Alain-Fournier.

Ett mer kontroversiellt namn på Claësons verklista var den tyskspråkige Manfred Hausmann, som kritiserades för att han under mellankrigstiden publicerade dikter och noveller i nazisttrogna tidskrifter. Hans lyriska genombrottsroman Lampioon kysser flickor och unga björkar. En luffares äventyr utkom 1933 med introduktion av Marika Stiernstedt. Omdiskuterad var också krigsentusiasten och ”kvinnohataren” Henry de Montherlant, som på 1930-talet introducerades med Ungkarlarna och Beundrarinnorna i Claësons översättning. Den senare skulle komma i nyutgåva på Coeckelberghs förlag så sent som 1977.

Översättningarna från ryska förhöll sig på olika sätt till den politiska situationen i Sovjetunionen. År 1930 utkom en ostruken version av den i Sovjet hårt censurerade Michail Lykov. Roman från revolutionsårens Sovjet-Ryssland av Ilja Ehrenburg. För Radioteatern gjordes en tolkning av Familjen Turbin, en pjäs i sex scener av Michail Bulgakov som sändes i Olof Molanders uppsättning 1935. Vid samma tid översatte Claëson också Maksim Gorkijs släktroman Artamonovs, samtidigt som författaren hårdbevakades av säkerhetstjänsten i stalinismens Sovjet och hans böcker brändes i Tyskland.

Succéförfattaren Robert Bruce Lockhart var en av dem som Axel Claëson översatte flitigast. Lockharts Som politisk agent. En skildring av mina ungdomsår i olika länder och av mitt uppdrag som politisk agent i Moskva 1918 utkom 1933 och recenserades brett. Därefter följde Farväl till ära och härlighet, Retur till Malacka samt Min skotska ungdom, alla utgivna i flera upplagor.

Recensionerna var överlag positiva. Översättaren berömdes för intelligens och stilkänsla, och omdömen som ”omsorgsfull”, ”god och kultiverad” och ”förtjänstfullt lättflytande översättning” dominerade. I sin recension av Montherlants Ungkarlarna konstaterade Eyvind Johnson att ”Axel Claëson är en av våra allra bästa översättare från franskan”.

De invändningar som emellanåt restes handlade antingen om att tolkningen låg för nära originalspråket eller att den var för stilmässigt radikal. Så anmärkte till exempel Ruben G:son Berg på en lätt ”förfranskning” av språket i Eustanies Madame Clapain och Mauriacs Ormboet, medan Olle Holmberg, som i övrigt menade att översättningen lästes ”ledigt och raskt”, i sin recension av Madame Clapain ansåg att Claëson var för osvensk och radikal i sin användning av tilltalsord. I sin anmälan av Francillons Stadens krönika slog Ann Boileau ned på ”frivoliteter” som att översättaren använde sig av förkortade konjunktioner (eftersom > som), medan Sven Stolpe i Ord och Bild beklagade sig över att Mauriacs svårdefinierade stil i Ormboet reducerats till ”redig normalprosa”. I en anmälan av Valliands Den sällsamma leken, vilken blev Claëson sista översättning, kom Stolpe slutligen med ett verkligt nedgörande omdöme:

Till slut måste med beklagande sägas, att en mer groteskt dåligt översatt bok icke på länge förekommit i vår bokhandel. Axel Claëson kan säkert franska alldeles utmärkt. Men han kan inte skriva svenska! En man med så abnormt svagt språksinne bör icke gärna syssla med översättningar. (Aftonbladet 30/10 1946)

Axel Claëson gick aldrig i försvar och uttalade sig ingenstans om sin syn på hantverket, men kritiken kom att få konsekvenser för hans yrkesutövning. Efter makens död berättade Signhild Claëson i brev till väninnan Else Ström om hur förläggaren ”en vacker dag tog ifrån Axel Lockhart därför att han ansåg honom vara en dålig översättare”. Hon skrev också om hur den yngre kollegan och litterära agenten Karin Alin gjort upp med förläggaren om att hon skulle överta översättningen av Mauriac.

Axel Claëson blev sjuttio år gammal. Han somnade in den 7 november 1947. Sju år senare, efter Signhild Claësons bortgång, donerades parets boksamling, med över tusen volymer franskspråkig skönlitteratur – bland annat Mme de Staëls Corinne i originalupplaga – och även en del rysk och polsk litteratur, till Malmö Stadsbibliotek.