Bertha Straube, 1839–1910
De översättande systrarna Nathalia (född 1836) och Bertha Spanier (född 1839; senare Straube) var döttrar till Carl Martin Spanier, som förestod ett språk- och handelsinstitut i Stockholm vid 1800-talets mitt. Fadern kom, som namnet antyder, ursprungligen från Spanien men ska tidigt ha flyttat till Frankrike, där han tjänade under marskalk Bernadotte och senare följde honom till Sverige. En tid var Spanier också kronprins Oscars lärare. Hans handelsinstitut var framförallt en språkskola syftande till att underlätta rikets handelsförbindelser. Enligt en intervju med Bertha Straube gjord av teatermannen Edvard Stjernström för Idun 1909 ska systrarnas mor ha varit ”en mamsell Wahlström, dotter till ett lappfolk uppe i Qvickjockstrakten”. Möjligen var modern verkligen same, men Stjernström, som var vän till familjen, verkar själv inte helt övertygad. Under alla omständigheter fick paret, förutom döttrarna, även två söner.
Föräldrarna hade goda förbindelser i Stockholms teatervärld – i hemmet umgicks, förutom nämnde Stjernström, bland annat Auguste Blanche − och systrarna fick tidigt in en fot i den litterära världen. Att döma av systrarnas bevarade korrespondens med olika teaterchefer i Stockholm tycks emellertid detta ha skett mindre genom nepotism än genom deras starka personliga drivkrafter. Driftigheten märks från början till slut i systrarnas litterära verksamhet. I ett tidigt brev från Nathalia Spanier till teaterchefen C.F. Bergstedt (25/10 1855; KB:s samlingar) utber sig brevskriverskan om fler uppdrag: ”Förlåt oss, men vi behöfva arbeta och hafva tyvärr ingenting att göra!” Det senare ska i sammanhanget förstås som en hotande sysslolöshet.
Båda systrarna var omkring 1860 mycket aktiva som författare och framförallt översättare av dramatik för Stockholmsscenerna. Tillsammans översatte de ett dussin tryckta och över tjugo otryckta pjäser, därtill ett tiotal romaner; var för sig skrev och översatte de samtidigt också enstaka stycken för scenen. Bertha Spanier var inte ens tjugo då hennes första översättning − en fransk enaktare − sattes upp på Stjernströms Mindre teatern. Ungefär samtidig utkom systrarnas första tryckta översättning: en bearbetning av Don Quijote af la Mancha (1858), gjord från franska. När det kom till prosan översatte de främst omfångsrika underhållningsromaner, gärna i historiska ämnen och av franska eller tyska författare. Nämnvärd var Hugos Den mänskliga eländet (originaltitel Les misérables, 1862). För scenen översatte de mest lättsamma stycken, ibland med sång.
Nathalia Spanier dog vid trettio års ålder 1866.
Bertha Spanier gifte sig 1864 med Emile Straube, en tysk bördig från Kassel och anställd som bokhandelsbiträde vid Albert Bonniers bokhandel. Paret, som snart fick en son, flyttade 1869 till Paris, där maken försörjde sig som affärsagent, makan som skribent, översättare och litterär agent. Fru Straube skrev för franska och svenska tidningar och översatte för hemlandets läsare. Hon tycks ha varit en central figur i den exilsvenska miljön i Paris. I intervjun i Idun uppges att hon var bekant med flera framstående franska kulturpersonligheter, bland andra Daudet och Zola. År 1883 ledsagade hon Sarah Bernhardt på världsstjärnans Sverigebesök och i Straubes brev hem till Sverige omtalas skådespelerskan med förnamnet.
Från Paris översatte Bertha Straube ett tjugotal pjäser för de svenska teaterscenerna. Urvalet var ungefär detsamma som tidigare. Som förmedlare av lättsammare fransk dramatik brevväxlade hon också med chefer vid flera svenska teaterscener och kom med åren att utvecklas till en tidig litterär agent som inte bara rekommenderade verk utan ibland också köpte upp och sålde vidare rättigheter för Sverige och Norge. I ett brev till teatermannen Ludvig Josephson (15/3 1880; KB:s samlingar) kallar hon sig uttryckligen för ”författarnes agent för Skandinavien”. Ibland förmedlade hon också rättigheter för partitur till musikdramatik.
Bertha Straube avled i Nanterre den 24? mars 1910.