Ingrid Emond, 1925–2012
Ingrid Elise Carlsson föddes i Lund den 9 juni 1925, men familjen var hemmahörande i Båstad, där Ingrid växte upp. Hon var dotter till överlärare Eric Carlsson och dennes hustru Agnes, född Ståhl, och hade en bror. Båda föräldrarna var språkintresserade. Modern hade som ung rest till San Francisco, där hon utbildade sig till sjuksköterska och lärde sig tala flytande amerikansk engelska. Ingrid gick sina första skolår i Båstad och tog sedan studentexamen vid flickläroverket i Helsingborg. Efter andra världskrigets slut gav hon sig ut i Europa och studerade franska och fonetik vid Sorbonne. Åter i Sverige studerade hon i Lund och tog en dubbel fil.mag. i franska, engelska och nordiska språk.
År 1953 gifte hon sig med Tryggve Emond, som var verksam som poet och författare och studerade språk (engelska, franska och tyska) samt filosofi. Han disputerade senare i teoretisk filosofi med inriktning på estetik. Båda makarna utbildade sig till lärare. Ingrid hade sin första tjänst i Oskarström. Paret Emond tjänstgjorde därefter vid läroverket i Trelleborg, där Ingrid bodde en kortare tid, varefter hon återvände till Lund. Tryggve hade då en tjänst vid universitetet där. Senare blev han lektor i engelska, franska, psykologi och filosofi på Katedralskolan, där han även återupplivade skolans teaterförening Scenia. Han kom också att bli verksam som översättare, ibland i sällskap av hustrun. Paret fick döttrarna Vibeke (född 1956) och Cecilia (född 1960) som senare skulle verka som översättare respektive pianopedagog. I samband med att Ingrid Emond fick sina döttrar slutade hon att undervisa och kom i stället att arbeta hemifrån med översättningar.
Översättarbanan inleddes vid 1960-talets mitt med en serie populärt hållna historiska och konsthistoriska biografier för Malmöförlaget Allhems serie Gestalter och öden ur världshistorien. Dessa översättningar gjordes vanligen tillsammans med maken. I början av 1970-talet gick Ingrid Emond allt mer över till det som skulle bli hennes huvudgenre som översättare: tecknade serier. För uppdragsgivaren Hemmets Journal översatte hon Disney-verk av olika slag, bland annat Kalle Anka (pocketböcker) men också de franska serieskaparna René Goscinnys och Albert Uderzos serieböcker om Oumpa-pa och inte minst Asterix. Det var just under 1970-talet som dessa franskspråkiga serier, ofta med hemvist i Belgien, fick sitt stora genombrott i Sverige genom att man lyckades fånga också äldre läsare och därigenom i viss mån höja den grafiska berättelsens status.
Att översätta den tecknade seriens pratbubblor kräver en fallenhet för att skriva dialog på ett komprimerat utrymme. I flera av de franskspråkiga serierna, inte minst Asterix, var det också inbjudande att leka med anakronistiska skämtsamheter i en studentikos spextradition. Det dröjde några album innan förlaget hittade fram till Ingrid Emond, men sedan höll man fast vid henne och hon fick också i uppgift att nyöversätta de tidigare berättelserna för att ge serien enhetlighet. Det särskilda skämtlynne som utmärkte Ingrid Emonds översättningar tydliggörs vid en jämförelse mellan hennes nyöversättningar och föregångarna. Så exempelvis när Obelix i albumet Asterix drar i fält stövlar in i ett träd och helt sonika fäller detta med sin atletiska bukkraft, heter det i originalet Elle est mal tenue, cette forèt… Il y a des arbres partout! Den första (anonyma) översättningen hade här det mer ordagranna: ”Förlåt… men … skogen är så illa planterad … det finns ju träd överallt”. Emond lyckas här göra ett spirituellt bravurnummer genom att kasta om ett par ord i ett känt talesätt: ”F’låt, men man ser ju inte träden för bara skog”.
En annan populär serieskapare som Emond fick ta hand om var Pierre ”Peyo” Culliford, i första hand de många albumen om smurfarna, med deras välkända användning av det universella ordledet ”smurf”: ”Det var då försmurfat också” eller ”Har du smurfat ihop den här tårtan alldeles själv?” Andra albumserier av Peyo i Emonds verklista kretsade kring Starke Staffan eller Johan och Pelevin. En blandning av saga och science fiction återfinns i Willy Vandersteens album om Finn och Fiffi, som ingår i den tradition som skapats i Tintins efterföljd, men de nederländska originalen översattes som regel från franska.
En serie av helt annan karaktär, vilken Emond fick överta från det nionde albumet, var den hårdföra westernserien Blueberry, skapad av Jean-Michel Charlier. En mer realistisk westernserie var nederländska Hans Kresses Indianserie, även den översatt från franska.
Parallellt med serierna översatte Ingrid Emond också en stor mängd böcker, främst barnböcker av olika slag, bland annat sagor av bröderna Grimm och H.C. Andersen, folksagor, rim och ramsor, pysselböcker, lättlästa klassiker och uppslagsböcker för barn, men också, i samarbete med maken, flera band i Bra böckers världshistoria samt den stora botaniska och historiska boken Tulpanen (2000) av Anna Pavord. Tillsammans med dottern Vibeke översatte hon den italienske 1500-talsförfattaren Matteo Bandellos novellsamling Romeo och Julia och andra noveller (1993).
Ingrid Emond var alltid mån om att använda ett nyansrikt och vårdat språk utan onödiga förenklingar, oavsett om målgruppen var barn eller vuxna. De många serierna gjorde att hon med åren kom upp i ett mycket stort antal publicerade översättningar, med över sexhundra nummer, vilket möjligen är svenskt rekord. År 1980 tilldelades Ingrid Emond Svenska serieakademins diplom för sin översättargärning inom serielitteraturen.
Ingrid Emond avled den 25 juli 2012.