Svenskt översättarlexikon

Lennart Kjellberg föddes den 30 november 1913 i Forsbacka, Gävleborgs län. Han tog studenten 1933 och började studera nordiska språk och engelska vid universitetet i Uppsala. Sin magisterexamen avlade han 1939 och redan samma år började han arbeta som lektor i svenska i Litauen (Kaunas och Vilnius), där han på egen hand läste polska. När andra världskriget bröt ut hemkallades han och var verksam som lärare i svenska och engelska, bland annat på ett polskt gymnasium i Stockholm. På kvällstid läste han polska och ryska vid Uppsala universitet, där han 1957 doktorerade på en avhandling om rysk historisk stilistik. År 1984 fick han professors titel. Under trettio år arbetade han i olika funktioner på Carolina Rediviva i Uppsala, vilket utan tvivel har haft stor betydelse för bibliotekets samlingar av slavisk litteratur.

I början av sin översättarbana intresserade sig Lennart Kjellberg, liksom många andra svenska slavister, framför allt för den ryska litteraturen och kulturen. Han publicerade flera tolkningar av rysk poesi samt en omfattande monografi, Den klassiska romanens Ryssland (1964). Hans antologier Ryska dikter från Lomonosov till Voznesenskij (1968) och Polska dikter från Mickiewicz till Herbert (1972) var försedda med mönstergillt kortfattade språkliga, litterära och metriska kommentarer.

Kjellbergs första större översättning från polska var Tadeusz Nowackis bok Landet utan Quisling, som utkom år 1944 under författarens pseudonym Stefan Tadeusz Norwid. Boken, som handlade om förhållandena i Polen under den tyska ockupationen och väckte stor uppmärksamhet i Sverige, översattes från det polska manuskriptet.

Efter sin pensionering 1978 översatte Kjellberg framför allt från polska. När man i slutet av 1970-talet diskuterade en polsk nominering till Nobelpriset var tre namn särskilt aktuella – Tadeusz Różewicz, Zbigniew Herbert, Czesław Miłosz – och Kjellberg började då att tillsammans med Uppsalaprofessorn Józef Trypućko att översätta Różewicz dikter, vilket resulterade i urvalet På diktens yta och i dess centrum (1979). En höjdpunkt i Kjellbergs översättningsverk var en liten, vacker bok med titeln Polsk poesi från tre sekler (1993). Där presenterar han de mest uppskattade diktarna från renässansen, barocken och upplysningstiden, författare som var i stort sett okända för de svenska läsare.

Som översättare valde Lennart Kjellberg att gå sin egen väg. Medan hans föregångare Alfred Jensen gärna översatte polsk poesi med syllabisk vers som härmade det polska originalet, och medan Ellen Wester gav prosan företräde framför poesin, bestämde sig Kjellberg för att återge polsk dikt med de konventionella versformer som använts i svensk poesi. Ett lysande exempel på detta är hans hexameteröversättning av Adam Mickiewicz epos Herr Tadeusz eller sista fejden i Litauen (1987):

Men polonäsen skall börja. – Kammarherren slår undan
kontuszens långa armar och vrider mustaschen; han räcker
handen åt Zosia och ber henne börja dansen med honom.
Bakom kammarherren par om par ställer upp sig.
Nu ges ett tecken: dansen skall börja – han är i täten.

....

Par efter par dansar festligt och glatt; än upplyses kretsen,
än drar den hop sig på nytt likt en orm som slingrar i bukter.
Damernas, herrarnas dräkter skiftar i brokiga färger
liksom blänkande fjäll, förgyllda av kvällssolens strålar,
mot en mörknande bakgrund av gräsets grönskande matta.
Dansen går; musik, applåder och leverop skallar.

(Herr Tadeusz, bok XII)

I sin artikel ”Att tolka Pan Tadeusz” (1991) skriver Kjellberg om den grundläggande frågan för varje översättning av det polska nationaleposet, nämligen vilken form som bäst återger den långa trettonstaviga versen. Denna versform, som passar den polska prosodin utomordentligt väl, motsvaras närmast av den franska alexandrinen. Man kanske kunde återge Pan Tadeusz på svenska alexandriner? frågar sig Kjellberg men svarar:

Nej det går inte. Frånsett den svenska jambiska alexandrinens ohjälpliga stelhet, hör den hemma i 1600- och 1700-talens diktning [...]. Men vi har i svensk poesi ett annat versslag, som alltsedan Stiernhielm på 1600-talet har använts av Tegnér, Stagnelius, Runeberg, Strindberg och många andra i berättande dikter, vartill alltsedan Adlerbeth på 1700-talet kommer alla översättningar: hexameter. […]

     Jag valde alltså för min tolkning av Pan Tadeusz ett i svensk litteratur traditionellt versslag i berättande dikter: hexameter. Den har fler variationsmöjligheter än vad som stundom säges: de första fyra takterna kan vara tre- eller tvåstaviga; det finns tre olika traditionella sätt att placera cesurerna; man kan göra överklivningar (enjambements) från vers till vers. Allt detta räcker till för att förhindra, att versen blir alltför monotont gravitetisk framskridande.

     En ytterligare liten fördel med hexametern: Pan Tadeusz är ju full av reminiscenser från klassisk grekisk och latinsk litteratur, och de framträder bra i en översättning på hexameter. När sålunda Mickiewicz i bok V berättar, hur Gerwazy kastar sin tunga nyckelknippa mot Protazys huvud, parafraserar han en vers ur Iliaden (3:360). Jag har tillåtit mig att här låna Lagerlöfs klassiska svenska översättning:

               men han böjde sig vigt och kom undan den gruvliga döden.

     Kanske finns det någon enstaka läsare som känner igen citatet.

Kjellberg var intresserad av skillnaderna mellan de slaviska språken och svenskan och experimenterade gärna med olika översättningsstrategier. Val av rim, rytm och versform var alltid noga genomtänkta och motiverade. I artiklar och introduktioner kommenterade han både gärna och ofta sin egen förståelse av originaltexten från en språklig, litterär och kulturhistorisk synvinkel. Ibland analyserade han även andra översättares arbetssätt och textförståelse (till exempel den kritiska granskningen ”Den svenska översättningen av dikterna i ’Doktor Zjivago’” i Bonniers Litterära Magasin 1959).

En särställning intar en översättning från litauiskan, ett språk som Kjellberg första gången stiftade bekantskap med som ung lektor i Kaunas och Vilnius. Hans tolkning – också den på hexameter – av Årstiderna (Metai), ett verk från 1700-talet av den litauiske nationalskalden Kristijonas Donelaitis, utkom 1991.

Lennart Kjellberg var en framstående kännare av slavisk litteratur- och kulturhistoria. Förutom Den klassiska romanens Ryssland, som utkommit i flera upplagor, märks särskilt den enda svenska monografin om den polske nationaldiktaren Adam Mickiewicz (1981).

Med sina översättningar, recensioner, talrika artiklar, längre studier och monografier har Kjellberg på ett viktigt sätt bidragit till kännedomen och förståelse av den polska och ryska litteraturen och kulturen i Sverige. Hans namn som översättare av polsk och rysk litteratur nämns vid sidan av Ellen S. Wester (pseudonym: Ellen Weer), Alfred Jensen och Nils Åke Nilsson.

Han mottog flera utmärkelser, bland andra allt Polska PEN-klubbens pris 1992. Kjellberg gick bort den 12 maj 2004.