Petrus Hedberg, 1849–1926
Petrus Emanuel Hedberg föddes den 23 juli 1840 i Gävle som andre son till handlaren Per Hedberg och dennes hustru Anna, född Brandell. Fadern avled snart efter sonens födelse och familjen flyttade till Härnösand, sannolikt till moderns släktingar. Modern gifte om sig tio år senare med kommissionslantmätaren Olof Emanuel Næslund, med vilken hon fick tre barn. Den nya familjen bosatte sig senare i Själevad utanför Örnsköldsvik.
För Petrus Hedberg följde efter studentexamen 1869 studier i teologi vid Uppsala universitet, där han avlade en för prästämbetet förberedande dimissionsexamen 1871. Han tycks emellertid inte ha fortsatt på den banan: möjligen återvände han till Gävle och fortsatte i faderns rörelse; en annan uppgift gör gällande att han verkade där som lärare. Under alla omständigheter flyttade han 1881 till Stockholm och skrev sig då både som ”handelsagent” och som ”prästkandidat”. Kanske hade han nu för avsikt att avsluta präststudierna, men i så fall utan framgång. Istället verkade han en tid som bostadsförmedlare och uppköpare av konkursbon. Efterhand etablerade han sig som tidningsman. Han förblev ungkarl, flyttade ofta och bodde vanligen inhyst hos andra familjer.
När den konservativa aftontidningen Vårt Land grundades vid 1880-talets mitt var Hedberg en av de fasta medarbetarna. Från denna tid återfinns också hans första identifierade översättningar: ett tiotal romanföljetonger i Vårt Land 1890 och 1891. Urvalet bestod av samtida populära författare, främst tyska men också engelska; ibland med en dragning åt det uppbyggliga, ibland åt det mer renodlat underhållande. Endast ett av verken, F. Marion Crawfords roman Grefven (1891), publicerades på förlag. Följetongsöversättandet tycks ha upphört när Hedberg 1891 blev redaktör och snart också ansvarig utgivare för tidskriften Svea.
När Hedberg slutade på denna tjänst 1894 tog han upp översättandet på nytt och samarbetade nu framförallt med det nyligen grundade förlaget Silén, som hade en fosterländskt kristen inriktning. För Silén översatte han Lew Wallaces Stjernan och korset (1895–1896), mer känd som Ben-Hur och en enorm internationell försäljningsframgång. Succén byggde, åtminstone inledningsvis, på en väl avvägd förening av element från två på ytan olikartade litterära genrer: den historiska äventyrsromanen och den uppbyggliga romanen. Siléns utgåva betonar på flera sätt det senare: den kristna legenden framför sensationen. Den till synes ganska triviala berättelsen presenteras här med största vördnad; reklamtexterna förklarar bland annat att detta är ”ett af den religiösa berättelselitteraturens allra förnämsta verk”, och det understryks att författaren behandlat ”heliga ämnen” med tillbörlig vördnad. Man förklarar också att ”intet har sparats för att gifva arbetet en värdig utstyrsel. Det utkommer på extra fint tonpapper och illustreradt af en bland Europas förnämsta tecknare” – vilket på sitt sätt visade att också ”heliga ämnen” måste ges en populär och tilldragande förpackning om de ska saluföras.
Förlagets betonande av det uppbyggliga har vissa motsvarigheter i själva översättningen, i synnerhet i de mer rafflande partierna, där Hedberg är mer återhållsam än originalet. Huruvida det är en effekt av ideologiska utgångspunkter eller av andra omständigheter – till exempel ett begränsat stilistiskt svängrum för litterärt raffel på svenska – är dock oklart. Originalets stundtals ansträngda känsloregister fångas annars väl av Hedberg.
Också Hedbergs nästa översättning för Silén var ett mastodontverk: Lev Tolstojs Krig och fred (1896), utgiven med illustrationer i samma anda som översättningen av Wallace. Översättningen var gjord från något annat språk än ryska, oklart vilket. Romanen fanns redan tillgänglig i en välspridd översättning av Walborg Hedberg (ej besläktad). Petrus Hedbergs tusen sidor långa version mötte föga uppmärksamhet och föll snart i glömska.
För Silén översatte Hedberg ett flertal titlar av idag tämligen bortglömda engelskspråkiga författare som irländaren F.F. Moore och amerikanen H.S. Edwards, men också en klassiker som Walter Scotts Ivanhoe (1901). Den omfattande översättningen Tom Sawyer's och Huckleberry Finns äfventyr (1897–1898) samlade alla Mark Twains romaner om Tom och Huck. Här lyckades Hedberg väl med att återskapa originalets lättsamma tonfall, och översättningen trycktes om upprepade gånger under 1900-talet. Nedan ett utdrag ur kapitel 16:
After breakfast they went whooping and prancing out on the bar, and chased each other round and round, shedding clothes as they went, until they were naked, and then continued the frolic far away up the shoal water of the bar, against the stiff current, which latter tripped their legs from under them from time to time and greatly increased the fun.
Efter frukosten sprungo de hojtande och dansande ut på sandbanken och jagade hvarandra rundt rundt, kastande af sig kläderna under språnget tills de blefvo alldeles nakna, och fortsatte sedan den ystra leken långt ut i det långgrunda vattnet på banken, sträfvande mot den starka strömmen, som gång på gång drog benen undan dem, hvarigenom deras nöje i hög grad ökades.
För det frikyrkliga Palmquists förlag översatte Hedberg flera så kallade andliga berättelser av den amerikanske predikanten Charles M. Sheldon. Den mest betydande insatsen i den riktningen var dock översättningarna av John Bunyans Kristens och Kristinnas resa (1899–1900) samt Det heliga kriget och tröstord för syndare (1909–1910) – den förra med flera senare omtryck.
Hedberg var också en flitig fackboksöversättare. Många av verken hade religiösa teman – det var debattböcker eller religionshistoriska arbeten i stil med Robert Falkes Buddha, Muhammed, Kristus. En jämförelse mellan de tre personligheterna (1898). Till andra nämnvärda titlar hörde reportageböcker av den populäre danske författaren Henrik Cavling, den uppmärksammade skildringen av det koloniala förtrycket på Java Max Havelaar (1902) av holländaren E.D. Dekkers (pseudonymen Multatuli), samt självhjälpspionjären Samuel Smiles framgångsrika Människans egen kraft. Rätta vägen till utmärkelse och rikedom (1908–1909).
Under åren före första världskrigets utbrott översatte Hedberg ett drygt dussin titlar i Nordiska förlagets 25-öresserie. Titlarna hämtades ur den engelskspråkiga samtidslitteraturen och hade gärna ett romantiskt eller äventyrligt innehåll. Hedberg skrev också för Idun och författade egna verk, ibland under pseudonymen Orvar Dag; mest nämnvärt den populära Svenska bilder. Romantiska berättelser ur Sveriges historia i två band (1905–1906).
Som översättare lämnade Petrus Hedberg – ibland med framgång – bidrag till Sveriges uppbyggliga litteratur och underhållningslitteratur. I detta visade han också på närheten mellan dessa populärlitterära sfärer och på deras delvis överlappande stilistiska och dramatiska ramar.