Edith Södergrans produktionstakt under åren 1918–1919 var högt uppskruvad. Mot slutet av 1919, i november, meddelade hon förlaget att hon ville ge ut sin nästa diktsamling, Framtidens skugga, redan till julen. Förlaget hade fått sig manuskriptet till den nya diktsamlingen tillsänt, men nu svarade man och ville annorlunda. I den tänkta samlingen ingick uppenbarligen ett antal aforismer: dessa ville man nu ge ut separat, i ett tunt häfte, och resten av diktsamlingen tyckte man kunde vänta till nästa år.

Så blev det också. Samlingen fick namnet ”Brokiga iakttagelser”, och den blev Södergrans tunnaste bok – blott ett tjugotal glesa sidor.1919: ”Brokiga iakttagelser”Edith Södergran, ”Brokiga iakttagelser” (1919).
Exemplaret har vi lånat från Kungliga biblioteket.

FORTSÄTT

VISA IGEN

Edith
Södergran

SEPTEMBERLYRAN 1918

TILL BÖRJAN

DIKTER 1916

UNGDOMSDIKTER

FRAMTIDENS SKUGGA 1920

LANDET SOM ICKE ÄR 1925

BROKIGA IAKTTAGELSER 1919

ROSENALTARET 1919

EN BOKFILM FRÅN
DIKTENS MUSEUM

HOS LITTERATURBANKEN

LÄS SAMLINGEN

Aforismerna hade antagligen haft en lång tillkomsttid. Vissa hade sannolikt skrivits ned redan kring 1916, andra var av senare datum. Även här, precis som i dikterna, var anslaget storslaget och anspråket anspänt.Edith Södergran, s. 19 i ”Brokiga iakttagelser” (1919).
Bilderna som föreställer Napoleon är hämtade ur en privat samling.

LÄS SIDAN

”Husen, dem vi bebo, äro urtidskojor i jämförelse med den conception av en människoboning vi bära inom oss.”

LÄS VIDARE

”Ingen rår för
sin stjärna, man
är tvungen att följa den.”

LÄS VIDARE

”Bör icke varje mycket stor människa utom allt det andra ha ett eget stort öde, en särskild brännpunkt i livet?”

LÄS VIDARE

LYSSNA PÅ EDITH SÖDERGRANS
DIKTER INLÄSTA AV KJELL ESPMARK,
STINA EKBLAD, AGNETA PLEIJEL & ANDRA

Till och med aforismens form kommenterades av Södergran – i en aforism:Edith Södergran (1912–1914). Fotografiet har vi lånat
från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_343).”Det är så sällsamt med aforismens konst: leken med kontrasten är futtig som en ordlek, sanningarna oftast anspråkslösa och dock är detta sanningens över allting kostbara dräkt som väves.”

LÄS VIDARE

Men boken väckte ingen större uppmärksamhet. Dånet från debatten kring Septemberlyran hade nu avtagit. I Hufvudstadsbladet konstaterade man att aforimerna gav prov på ”lyrisk känsla”. Karl Bruhn skrev i Vasabladet – här var omdömet skarpare formulerat, och Södergran framstod i aforismerna, menade han, som ”representanten för en ny typ av den moderna människan: den småborgerliga övermänniskan, profetissan från tantsällskapet.”

”Profetissan från tantsällskapet”. Som så ofta innan var det i första hand kvinnan man värderade. Det anspråksfulla anslaget ankom henne inte, vare sig som kvinna eller poet – undertonen i det kritiska omdömet var fortsatt tydlig.Edith Södergran (1912–1914). Fotografiet har vi lånat
från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_343). Detalj.

LÄS MER