”EDITH SÖDERGRAN (1892–1923) kom till världen i Sankt Petersburg och började redan tidigt skriva dikt, då bunden på rim och meter och skriven på skolspråket tyska. Då hon var femton år gammal dog hennes far i tuberkulos; en sjukdom som också strax därefter fick sitt grepp om henne. Långa vistelser på sanatorier i Finland och Schweiz följde, men med revolutionen 1917 försvann familjens pengar och Södergran kom att bo med sin mor, under svåra förhållanden, i byn Raivola på Karelska näset. Hon hade då redan debuterat med samlingen Dikter (1916) präglad av ett måleriskt språk stöpt i den fria, associativa versens form. Någon större uppmärksamhet rönte verket inte. Hennes andra diktsamling – Septemberlyran – utkom 1918 och var, enligt Södergran själv, avsedd ”endast för de få individer som stå närmast framtidens gräns”. Kraften i hennes visioner gick de flesta läsare förbi, och samlingen har också ryktbarhet som den om vilken den första debatten om obegriplig svensk lyrik kom att handla.”
Stycket ovanför kommer ur Lotta Lotass introduktion av Edith Södergran hos Litteraturbanken.
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från inläsarna.
