Det dröjde inte lika länge med den tredje diktsamlingen som med den andra. Arbetet med Septemberlyran hade i praktiken bara fortsatt, närmast sömlöst, med det som skulle bli Rosenaltaret året därpå. Vissa av dikterna hade lika gärna kunnat komma med i Septemberlyran; nu ställdes de istället samman med andra, nyskrivna dikter, och redan i början av april 1919 fick förlaget ett manuskript att ta ställning till. Nu var det Hagar Olsson som läste och kommenterade Södergrans dikter. Olsson skulle, som trofast vän, komma att bli den viktigaste samtida läsaren av Södergrans diktning, och även om hon hade haft vissa invändningar redan i samband med Septemberlyran, i en recension – och föreslog ändringar och strykningar även här, i Rosenaltaret – var det med djup beundran hon mötte Södergrans diktning.1919: ”Rosenaltaret”

FORTSÄTT

VISA IGEN

Edith Södergran, ”Rosenaltaret” (1919).
Exemplaret har vi lånat från Kungliga biblioteket.

Edith
Södergran

SEPTEMBERLYRAN 1918

TILL BÖRJAN

DIKTER 1916

UNGDOMSDIKTER

FRAMTIDENS SKUGGA 1920

LANDET SOM ICKE ÄR 1925

BROKIGA IAKTTAGELSER 1919

ROSENALTARET 1919

EN BOKFILM FRÅN
DIKTENS MUSEUM

HOS LITTERATURBANKEN

LÄS DIKTSAMLINGEN

”Redan debutsamlingen ’Dikter’ var en underbar poetisk gåva. Den är den formellt enhetligaste av alla Edith Södergrans diktsamlingar och tillika den enda som har en intim prägel. Den vann också tidigast beundrare. Denna vers har en mjuk glimmande charm som fångar en på ett egendomligt inträngande vis. Den andas en bestickande primitiv sagostämning som ibland är så intensiv, att den blir magisk. Tingen leva, träden vända sig om och fråga, fönstren sörja. Stjärnor falla klingande ned i underbara trädgårdar och krossas som glas. Där går en underström av stark animalisk magnetism som levandegör tingen, och på ytan glimmar en omedveten lekande grace som tyckes fången i sin egen tjusning.” – Hagar Olsson, ur ”Edith Södergran”, i Ny generation (1925).Hagar Olsson i sitt föräldrahem i prästgården i Räisälä (1920).
Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_es25).

LÄS HAGAR OLSSON

”Begreppet vers måste offras för det vidare begreppet poesi. Ingivelsen överger de traditionella normerna och följer utan tvekan eldstoden. Dikten blir allt mera ett med en hög uppgift, som skalden är satt att tjäna: varje ord blir ett svärd — ’o du mitt goda svärd’ — varje rad ett framtidens redskap.” – Hagar Olsson, ur ”Edith Södergran”, i Ny generation (1925).Hagar Olsson ur ett manuskriptfragment kring Edith Södergran (ca 1932).
Sidan har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 774:1 manuskript 23).

LÄS HAGAR OLSSON

”Varje rad ett framtidens redskap”. Så skrev Hagar Olsson med en handfull års distans. Olsson höll inte Rosenaltaret som en av Södergrans starkare diktsamlingar. Men anslaget var samma som innan och omöjligt att inte känna igen.

Öppningsraderna:Edith Södergran, titeldikten i ”Rosenaltaret” (1919).”Jag skiljer mig från eder,
ty jag är mer än ni.”

LÄS DIKTEN

”Till fots
fick jag gå genom solsystemen,
innan jag fann den första tråden av min röda dräkt.
Jag anar ren mig själv.
Någonstädes i rymden hänger mitt hjärta,
gnistor strömma ifrån det, skakande luften
till andra måttlösa hjärtan.”Edith Södergran (1916–1919). Fotografiet har vi lånat
från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 1223_1).

LÄS DIKTEN

”Världen är min.
Vartän jag går
kastar jag rosor åt alla.
Konstnären älskar varje marmoröra som uppfattar hans ord.
Vad är mig smärta, elände?
Allt störtade tillsammans med ett brak:
jag sjunger.
Så stiger smärtans stora hymn ur lyckligt bröst.”Edith Södergran (1916–1919). Fotografiet har vi lånat
från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 1223_1).

LÄS DIKTEN

Även om Hagar Olsson höll Framtidens skugga (1920) högre än Rosenaltaret – hon tycks ha betraktat den senare mer som en typisk ”mellanbok” – var det många andra som inte höll med henne. Mottagandet blev mer positivt än för Septemberlyran. Kanske hade debatten kring den tidigare samlingen bidragit till att göra kritikerna mer välvilligt inställda, kanske hade man tröttnat på debatten – kanske hade också Södergrans tidigare utgivna diktsamlingar bidragit till att förändra det poetiska klimatet. Här fanns ”originella och logiskt oförklarliga tankekombinationer” – så skrev Arvid Mörne i Dagens Press den 27 juli. Och här fanns dikter präglade av ”starkt liv och sund tanke”, menade R.R. Eklund i Dagens Press den 2 februari 1920.Edith Södergran, dikten ”Rosor” i ”Rosenaltaret” (1919).

LÄS VIDARE

LYSSNA PÅ EDITH SÖDERGRANS
DIKTER INLÄSTA AV KJELL ESPMARK,
STINA EKBLAD, AGNETA PLEIJEL & ANDRA