Gunnar Ekelöf hade debuterat 1932 med ”sent på jorden”, och när han 1938 gav ut ”Köp den blindes sång” var det hans fjärde diktsamling under sju år. Han hade arbetat i redaktionen för den inflytelserika tidskriften Spektrum, översatt surrealister samt André Gide och Marcel Proust, gift sig och skiljt sig, förlorat en förmögenhet, hamnat i ekonomisk knipa, genomlevt schismer med kollegorna i Spektrum, rest rastlöst och levt rotlöst, skrivit dikter och prosa för tidningar och tidskrifter, överlevt och gått vidare.

Och hela tiden hade han utvecklat sitt poetiska språk. Från debutsamlingens surrealism hade hans poesi rört sig mot ett mer självständigt innehåll och formspråk, mot ett annat slags komplexitet.

FORTSÄTT

Färjesång blir tillGunnar Ekelöf. Fotografiet, taget av en okänd fotograf –
kanske en av bröderna Hjortén – har vi lånat från en privat samling.

VISA IGEN

FÄRJESÅNG BLIR TILL

FÄRJESÅNG 1941

EN BOKFILM FRÅN
DIKTENS MUSEUM

Färjesång

EKELÖFS 1930-TAL

”Om livet, om de levande.
Om döden, om de döda.
Om älska och hata.”Manuskriptsidor från arbetet med ”Färjesång” – här till diktsviten ”Tag och skriv”. Manuskripten har vi lånat från Uppsala universitetsbibliotek.Läs manuskripten
hos LB.se

LÄS MER

Ur ”Tag och skriv”, ur ”Färjesång” (1941).

LYSSNA PÅ GUNNAR EKELÖF
SOM LÄSER UR ”TAG OCH SKRIV”
I EN INSPELNING FRÅN 1951
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

LÄS MER OM GUNNAR EKELÖF
I BARBRO ALVINGS ESSÄ
”GUNNAR EKELÖF” (1957)

Det var med sin femte diktsamling, som ännu låg några år i framtiden, som Gunnar Ekelöf skulle nå fram till det som eftervärlden betraktat som hans stora genombrott. Den bilden kan tyckas förenklad. Var inte redan ”sent på jorden” ett genombrott, och var inte Ekelöfs hela verksamhet under 1930-talet en lång och närmast obruten kedja av litterära ’framsteg’ och erkännanden? Jo, där fanns röster som talade emot Ekelöfs diktning: kritiker som vägrade förstå, eller som helt enkelt inte kunde förstå. Men hela tiden förflyttade Ekelöf sina egna och diktens gränser. Dikter han skrev upptäckte nya landskap, och tankar han undersökte avtäckte nya världar. Alla vägar som han tog ledde inte rakt mot målet. Men Ekelöf hade valt sanningens uttryck framför det insmickrande. Och ord för ord, rad för rad, växte något annat fram.Gunnar Ekelöf, ”Färjesång” (1941). Omslagets illustration gjordes av Stig Åsberg.Läs ”Färjesång”
hos LB.se

LÄS MER

Hur såg vägen ut som efter ”Köp den blindes sång” 1938 ledde fram till ”Färjesång” tre år senare? Vilka impulser och influenser ledde Ekelöf vidare? Och hur såg det konkreta arbetet ut med diktsamlingen?

Genom ett antal diktmanuskript, som bevarats vid Uppsala universitetsbibliotek, och korrektur och manuskript som förvaras i en privat samling, kan vi åtminstone delvis följa Ekelöfs arbete i spåren. Allt låter sig inte med säkerhet utredas. Men konkreta exempel som visar hur Ekelöf arbetade med sitt material är inte svåra att finna. Att det var ett grannlaga arbete som krävde tid och möda blir snabbt tydligt.Gunnar Ekelöf, ”Färjesång” (1941). Häftesomslagets baksida.
med Ekelöfs titlar – förutom debuten ”sent på jorden”, som utkom på Spektrums förlag – listade och prissatta.Läs manuskripten
hos LB.se

LÄS MER

Detalj från manuskriptsida från arbetet med ”Färjesång” – här till dikten ”Jag tror”. Manuskripten har vi lånat från Uppsala universitetsbibliotek.Den färdiga och tryckta dikten
i ”Färjesång” (1941). Inledningen.”Jag tror
på den ensamma
mskan”Så här kunde alltså processen se ut: ur arbetet med ”Jag tror”, sedermera tryckt i ”Färjesång” (1941). Ekelöf arbetade här på ett rationellt sätt med sammandragningar av ord för att underlätta sitt arbete med dikten (”mskan” istället för ”människan”). Utkastet utgör en tidig version av den färdiga dikten.”Jag tror på den ensamma mskan
på henne som vandrar ensam
som står i förbund med det [allmän]mänskligainte den övre och yttre vägen
utan den undre och inre
Det förra för lätt
det senare svårt
då inträder jämvikt
då är det en mska”Läs manuskripten
hos LB.se

LÄS MER

”Hymn”, utkast ur en privat samling. Numrerad (i efterhand) 1 i en sekvens av fyra.”Vi bär alla samma ord
Det ordet är frid död
frid och äntlig försoning”Fyra utkast till titeldikten ”Färjesång”, här, i tidigare versioner, kallad ”Hymn” – ur en privat samling. Bladen, där åtminstone ett enligt en tillskrift skänkts vännen Victor Ek, låter oss följa den gradvisa tillkomsten av dikten och se hur Ekelöf väljer och väger ord och uttryck. En separat publicering i Ord & Bild nr 9, 1940 föregrep diktens inplacering i diktsamlingen ett år senare.

Det lönar sig att dechiffrera Ekelöfs handstil och följa honom i spåren genom dessa fyra versioner.
”Hymn”, utkast ur en privat samling. Numrerad (i efterhand) 2 i en sekvens av fyra.”Vi bär alla samma sigill
Vem läser i vårt brev,
det brevet vi skrev
(med vårt liv)
och förseglade rött
med vår död?”Ordval, nyanser, frasering: allt är föremål för förändring och omarbetning. Rader får byta plats (en diskret numrering till vänster om raden markerar den nya ordningen); ord läggs till ovan och under raderna för att justera meningarna; tilltal förändras med subtila medel; ord prövas och vägs mot varandra – ”ej dina händers” eller ”ej dina ögons”?
”Hymn”, här omdöpt till ”Färjesång”, utkast ur en privat samling. Sannolikt felaktigt numrerad (i efterhand) 4 i en sekvens av fyra. Bladet torde snarare vara det tredje i en möjlig ordning (trots att dikten redan här fått sin slutliga titel).”Vi har alla samma rop:
’Vem bryter mitt brev,
brevet jag en gång skrev
och lackade rött?’”[någorlunda] Definitiv kopia [överstr.: av tidigare insänd dikt: ’Hymn’] / Ord och Bild så småningom. / Victor Ek från tillg. förf.” Och nu har dikten fått en ny titel: ”Färjesång”. Pusselbitar faller på plats i ett till synes sista skede av omförhandling och omgestaltning.
”Hymn”, utkast ur en privat samling. Sannolikt felaktigt numrerad (i efterhand) 3 i en sekvens av fyra: rimligtvis är detta det fjärde av de fyra utkasten, en renskrift efter det föregående bladets mer kraftigt förändrade version.”O evige korrespondent!
Så lägg oss på elden”Endast små förändringar återstår att göra innan slutversionen i den tryckta diktsamlingen är färdig. Ett pronomen som byts mot ett annat, en gemen som växlas in till en versal. Smått, men ändå betydelsebärande: dikten är i praktiken färdig, och ändå återstår det saker som får tyngdpunkter och anslag att färgas in med en annan nyans.
”Jag tror faktiskt inte på krig, det vore i varje fall nästan självmord av dem som har makten bortom Rhen.”I kölvattnet av Tysklands allt mer högljudda och aggressiva vapenskrammel vistades Ekelöf under 1938 och 1939 delvis utomlands, bland annat i Finland och Paris. Arbetet med det som skulle komma att bli ”Färjesång” ägde alltså rum mot en mörk fond. Ekelöf tycks ändå hela tiden ha varit övertygad om att nazismen skulle besegras – och som ’samvetsöm’ vapenvägrare var han en uttalad antimilitarist.Ur ett brev till Brita & Johannes Edfelt, skrivet i Paris den 30 juli 1939. Citerat ur Gunnar Ekelöf, ”Brev 1916–1968”, red. Carl Olov Sommar (1989).Gunnar Ekelöfs värnpliktskort: ”Samvetsöm (civilt arbete)”. Stockholms inskrivningsområde (Io 1), Inskrivningsområdesexpeditionen (A, AB) D4a:14 (1942-1952) Bild 12740. Bilden har vi lånat från Arkiv Digital.Läs mer om diktarvännernas
upplevelser av orosåren

LÄS MER

”Få se. Jag kan åka skidor, köra bil och har skjutit 1 ekorre, 1 sädesärla och åtminstone 10 gråsparvar i mitt liv. Fy fan. Vad jag tror är att det finns ett hemligt ultimatum från Tyskland.”I breven till vännerna – som här till Elmer Diktonius, som levde med en mer akut oro för världsläget – var vinterkriget, efter Sovjets anfall mot Finland, en ständigt närvarande fråga. Vissa författarkollegor valde att resa till Finland för att slåss, andra stannade av olika skäl hemma (debatten rasade starkt i frågan). Ekelöf hade avskrivits från sin militära plikt knappt tio år tidigare, och var knappast stark nog att ta värvning ens om han hade velat.Ur ett brev till Elmer Diktonius, den 12 december 1939. Citerat ur Gunnar Ekelöf, ”Brev 1916–1968”, red. Carl Olov Sommar (1989).Helsingfors den 30 november 1939: civilbefolkningen, på väg ned i skyddsrummen, i väntan på de sovjetiska bombplanen. Fotografiet har vi lånat från Wikimedia.Läs vidare om diktarvännernas
upplevelser av orosåren

LÄS MER

Ecce
homo”Ecce homo” – tre manuskriptsidor. Första titeltanken tycks ha varit ”I.N.R.I” (IESVS·NAZARENVS·REX·IVDÆORVM, ’Jesus från Nazaret, judarnas konung’) – att det till slut ändrades till ”Ecce homo” (’se människan’) förändrar strängt taget inte så mycket; båda titlarna framkallar bilden av Jesu lidande och död. Ett stort antal ändringar, tillägg och alternativ går att spåra i denna tidiga version: ”Febern törstar till Gud” blev till slut ”Febertörst intill Gud”, ”Sådant är livet / och annorlunda kan det inte vara.” blev till sist ”Sådant är livet / och annorlunda är inte döden” – och så vidare. Och i blyerts, längst ned till höger: ”vet blott att du måste finnas” – som blev till ”Blott att han finns”.Manuskriptsida från arbetet med dikten ”Ecce homo”. Från samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek, 257r.Studera manuskripten
till ”Färjesång” hos LB.se

LÄS MER

Manuskriptsida från arbetet med dikten ”Ecce homo”. Från samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek, 257r (detalj).”Vi bär döden
i oss när vi föds”Ibland förändras dikten åt ett håll, ibland åt ett annat. Så kan en bild förenklas men också ibland ’försvåras’, eller – som här – upprepas; ett resultat, måhända, av Ekelöfs förkärlek för omkväden. Den enkla frasen ”Sakta virvlar tankarna kring / en död punkt” blir i den färdiga diktsamlingen till det mer utvecklade – och inte nödvändigtvis mer slagkraftiga, kan tyckas – ”Sakta kretsar tankarna kring / den döda punkten, den döda punkten”.Läs manuskripten
hos Litteraturbanken.se

LÄS MER

LÄS MER OM GUNNAR EKELÖF
I OLOF LAGERCRANTZ
TEXTER FÖR DAGENS NYHETER

”Död och törst efter liv,
törst efter vatten!”Ännu ett överstruket titelförsök på vägen mot det slutliga: ”Se människan”. (Till slut väljer Ekelöf den latinska versionen av citatet.) Hela tiden söker Ekelöf efter det fulländade uttrycket för sin tankegång – det kan röra sig om små ändringar eller stora, men inte ens i detta renskrivna, förhållandevis sena skede av diktens tillkomst går den säker för radikala omförhandlingar. Här har till exempel upprepningen av frasen ”den döda punkten” tillfälligt strukits (den skulle återkomma i den färdiga diktsamlingen): ständigt denna tvekande prövning av uttryck och form.Manuskriptsida från arbetet med dikten ”Ecce homo”. Från samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek, 258r.Studera manuskripten
till ”Färjesång” hos LB.se

LÄS MER

Manuskriptsida från arbetet med dikten ”Ecce homo”. Från samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek, 259r.”Jag kan inte tro
på något”Tre försök: ”Jag kan inte tro på något” – ”Jag tror inte längre på något” – ”På ingenting annat kan jag tro”. Subtila skillnader, men avgörande nyanser. Längst ned har Ekelöf lekt med formuleringen av det romerska tryckåret i den kommande diktsamlingen: MCMXXXXI eller MCMXLI? (Till slut väljer han det senare.)Studera manuskripten
till ”Färjesång” hos LB.se

LÄS MER

En plan
för diktenAtt Gunnar Ekelöf arbetade mycket medvetet med sitt författarskap vittnar inte bara de många diktutkasten om – utan också, som här, anteckningar om ett ”program” mellan 1932 och 1942. Kanske är listan framställd 1939 och sedan reviderad 1941 – här tycks volymen ”Promenader” ha planerats för 1940; den kom istället ut först 1941, efter ”Färjesång”. Detaljerna kan möjligen kvitta, annat än ur ett biografiskt perspektiv (nog så intressant). Men medvetenheten om författarskapets övergripande bana, dess utvecklingstråd, är påtaglig.Anteckningar på frånsidan av manuskriptblad inför arbetet med det som skulle bli dikten ”Eufori” i ”Färjesång”: en tidig version av dikten, med titeln ”Stilla Natt”, publicerad i BLM nr 7, 1939.
MelancholiaDet är klokt att börja med att läsa Bengt Landgren: ”I sin starkt sympatiserande, inkännande recension av [Ekelöfs] diktsamling Köp den blindes sång (1938) i Stockholms-Tidningen den 10 december 1938 talar Gunnar Mascoll Silfverstolpe om ’en pinande melankoli’ som grundtonen i den Ekelöfska lyriken och framkastar tanken att den yngre poetens ’livsleda och trånad bortom allt förstånd efter en syskonsjäl har sin motsvarighet redan hos Dürers grubblande ’Melancholia’, skapad i den nya tidens gryningsstunder av ett visionärt geni.’” Ekelöf, menar Landgren, kan sägas ha svarat Silfverstolpe i föreliggande dikt: ”Melancholia”. Dikten såg offentligheten första gången i Ord och Bild 1939, och två år senare kom den med i ”Färjesång”. I Uppsala förvaras ett antal utkast till dikten, där vi kan följa Ekelöfs arbete med det som Bengt Landgren kallade ”ett poetiskt svar” på Silfverstolpes karaktäristik. Här följer tre utkast med varierande grader av omarbetningar och ändringar.Manuskriptsida från arbetet med dikten ”Melancholia”. Från samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek, 265r.Albrecht Dürer, ”Melencolia I” (1514). Bilden har vi lånat från Minneapolis Institute of Art.
”Till sista man
försvara vad
jag vunnit av
verklighet”Ännu ofärdigt och tentativt. Prövande uppställningar av rim tecknade med blyerts i marginalerna: ”stupad / fördjupad”, ”önskar / grönskar” etc. Fraser som tecknas ned för att sedan aldrig återkomma – men manuskripten fungerade, för Ekelöf, som ett hela tiden tillgängligt arbetsarkiv (så arbetade han med ”sent på jorden”, som så sent som 1962 omarbetades med utgångpunkt i både tryck och manuskript).Manuskriptsida från arbetet med dikten ”Melancholia”. Från samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek, 267r. Här tycks en fortsättning och avslutning saknas, kanske har ett blad förkommit.
”Vid Indus
stod jag”Dikten genomgår många förändringar – av alla de slag – innan Ekelöf når fram till sin slutversion i ”Färjesång”. Han ändrar tempus, han byter ord; han specificerar ”flod” till ”Indus”; han komprimerar tre långa och utdragna ”Att”-fraser (”Att vaggas av och an”, ”Att sköljas ut och in”, ”Att vara något” till slutversionens ”Att föras bort tills stränderna försvunnit. / Att varken vända eller återvända. / Att varken ha förlorat eller vunnit.” Att det här rör sig om en maskinskriven sida innebär att vi i praktiken redan är långt framme i skrivprocessen, men Ekelöf är – som synes – på intet sätt klar med dikten.Manuskriptsida från arbetet med dikten ”Melancholia”. Från samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek, 266r. (Versionen är sannolikt senare än den som numrerats 267r i arkivet.)
EuforiDet vore en överdrift att kalla Ekelöf för en folkets poet – folkkär som Nils Ferlin eller Karin Boye har han nog aldrig blivit. Men enstaka fraser och dikter har ändå letat sig in i det kollektiva minnet. Främst bland dessa dikter kan kanske i våra dagar ”Eufori” stå, som så sent som 2020 i en omröstning genomförd av Dagens Nyheter valdes till en av sju finalister i en tävling om Sveriges ”bästa sommardikt”. Konkurrensen var hård, med dikter av Anna Greta Wide, Harry Martinson och andra. Till sist fick ”Eufori” se sig besegrad av Martinsons dikt ”Juninatten”.Gunnar Ekelöf. Fotografiet, taget av en för oss okänd fotograf, har vi lånat från en privat samling.Tidningssidor från DN, 2020.
”Så nära. Eufori.”Men popularitet är knappast ett säkert mått på dikters betydelse. För exempelvis Anna Greta Wide (1920–1965), och många av hennes diktarkamrater, var Ekelöf en färdkamrat: en diktarens diktare. ”Färjesång” kom ut 1941, året därpå debuterade Wide med ”Nattmusik”. I Wides tidiga lyrik kunde man inte spåra så många influenser av Ekelöf, men de skulle bli fler under framförallt 1950-talet. I den kanske sista text som Wide skrev, när hon var döende i cancer 1965, var det just ”Eufori” som hon mindes. Och då, i Wides läsning av Ekelöfs dikt, var det dödens befrielse som framkallade euforin, förlösningen, skönheten: ”Detta är väl vad som kallas eufori?” Euforin var inte döden: men dödens frihet var berusande, euforisk, sommarnattsmjuk.Anna Greta Wide läser Gunnar Ekelöfs ”En Mölna-elegi” (1960). Bilden har vi lånat från Norstedts arkiv.Ur manuskriptet till Anna Greta Wides efterlämnade prosatext ”Att veta att man skall dö” (1965). Längst ned skriver Wide: ”Så nära. Eufori. Gunnar Ekelöfs sommarnattsdikt: ’… allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära …’ Och längre ner, slutet: ’Och det porlar inom mig av renaste lyckan.’” Wide binder euforin till dödens frihet (och citerar måhända passagerna ur minnet, och kastar därmed om ordningen).Läs Anna Greta Wides ”Att veta att man skall dö” hos LB.se

LÄS MER

LYSSNA PÅ STINA EKBLAD
SOM LÄSER ”ATT VETA ATT MAN SKALL DÖ”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

”Stilla natt”Samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek ger oss en inblick i arbetet med dikten, ett arbete som var utdraget och intrikat. Den första version av ”Eufori” som kommer i tryck är den som föreliggande två manuskriptblad ligger till grund för. Det är inte det första manuskriptet – Bengt Landgren vet att berätta, i ”Polyederns gåta. En introduktion till Gunnar Ekelöfs Färjesång”, om ännu en version som har ett än tidigare tillkomstdatum. Men också här är skillnaderna mot den dikt som skulle komma att tryckas i diktsamlingen 1941 avgörande. Den tydligaste skillnaden är kanske i tilltalet – här är det ett diktjag som tydligt talar om sig själv – ”Jag sitter i trädgården”, jämfört med samlingens mer intima ”Du sitter i trädgården”. Och titeln har ännu inte kommit på plats; här laborerar Ekelöf ännu med flera olika idéer innan han slutligen bestämmer sig för titeln ”Stilla natt” – som dikten kommer att heta när den trycks i Bonniers Litterära Magasin 1939.Manuskriptsida från arbetet med dikten ”Eufori” – en tidig version, från 1939, inför en publicering i BLM nr 7, 1939. Från samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek, 268r.
”Ändå skälver och spelar det i mig av renaste glädje”Manuskriptsida från arbetet med dikten ”Eufori” – en tidig version, från 1939, inför en publicering i BLM nr 7, 1939. Från samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek, 269r.”Och ändå” blir till ”Men”, blir till sist endast ”Ändå” i 1939 års version av dikten: ”Ändå sjunger och spelar det i mig av renaste lycka”. Sången har fått ersätta skälvningen, lyckan glädjen. Ingenting i Ekelöfs dikt är möjligt att ersätta utan konsekvenser, och han tycks väga varje ord på guldvåg. Hur avgöra vad som är sannast mot tanken?Studera manuskripten
till ”Färjesång” hos LB.se

LÄS MER

”Det mörknar,
nu mörknar det
allt djupare
mörknar
det …”Utkasten ger en del av berättelsen om processen som ledde fram till ”Färjesång”, ett snitt genom tillkomsten (och det finns mer att hämta, inte minst kring arbetet med dikten ”Tag och skriv”). Och de två korrektur som bevarats i en privat samling ger fortsättningen. Som här, till höger, där en lekfull dedikation på uppmaning av förlaget strukits och ersatts med en dikt (som innan dess fattats in långt senare i diktsamlingen). Ekelöf arbetade in i det sista med att förbättra och förädla boken. En av de sista dikterna att finna nåd inför poetens ögon var ”En värld är varje människa” (som i det andra korrekturet ännu hette ”De ofödda”). Där ser vi ett frenetiskt sista arbete med formuleringar och nyanser. Och till slut satte Ekelöf punkt. Diktsamlingen var klar.En överstruken, lekfull dedikation i korrekturet till ”Färjesång” (1941) samt (till höger) första sidan i korrekturet till dikten ”En värld är varje människa”. Klicka på bildtexten och studera korrekturen hos LB.se.Ur ett manuskript skrivet inför krigsutbrottet (1939). Citerat ur Gunnar Ekelöf, ”En självbiografi. Efterlämnade brev och anteckningar” (red. Ingrid Ekelöf), 1971.Läs ”Färjesång”
hos LB.se

LÄS MER

GÅ VIDARE I BOKFILMEN