Snart sagt allt som finns kvar av Edith Södergrans tidiga diktning, från ungdomsåren, finns i det så kallade Vaxdukshäftet – ett häfte med 238 dikter, ofta i bunden, rimmad form, som bevarats till eftervärlden genom vännen Elmer Diktonius försorg. Här finns dikter från åren 1907–1909 när Södergran var mellan femton och sjutton år gammal. Det mesta är skrivet på tyska (Södergrans självklara lyriska språk fram till 1908); enstaka saker är komponerade på franska, och en dikt är skriven på ryska. Men i oktober 1908 övergav Södergran tyskan, ryskan och franskan och började skriva sin poesi uteslutande på svenska.

FORTSÄTT

1907–1909: UngdomsdikterEdith Södergran (1905). Fotografiet har vi lånat
från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_393).

VAXDUKSHÄFTET

VISA IGEN

Edith
Södergran

SEPTEMBERLYRAN 1918

TILL BÖRJAN

DIKTER 1916

UNGDOMSDIKTER

FRAMTIDENS SKUGGA 1920

LANDET SOM ICKE ÄR 1925

BROKIGA IAKTTAGELSER 1919

ROSENALTARET 1919

EN BOKFILM FRÅN
DIKTENS MUSEUM

HOS LITTERATURBANKEN

Edith Södergran föddes i S:t Petersburg den 4 april 1892. Mamman hette Helena och pappan Matts, och familjetillvaron var länge småborgerligt trygg. När Södergran var blott tre månader gammal flyttade man ut till Raivola, där morfadern köpt en stor villatomt. Bostaden inne i Petersburg behöll man ända till 1910 (dottern gick i skolan i staden) – men Raivola blev tidigt familjens geografiska centrum.

1907, i oktober, dog pappan i lungtuberkulos. Och mot slutet av 1908 diagnosticerades även Edith Södergran med sjukdomen. Allt förändrades.Möjligen Edith Södergran som barn (1894–1896).
Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_392).
”O Petersburg, du grosse
Und nebelverhüllte Stadt,
An deinen Brücken werden
Die Taugenichtse satt”Deutsche Hauptschule St. Petri / Edith Södergrans betyg från Deutsche Hauptschule St. Petri. Fotografierna har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_es / SLSA 566_393).”O Petersburg, du stora / och dimhöljda stad / Vid dina broar får / dagdrivarna nog”

LÄS DIKTEN

När Södergran väl började skriva på svenska var det till att börja med rätt trevande och osäkert. Det tog tid att hitta fram till det som bäst kunde spegla den form som hon anade skulle klara att bära hennes tankar. Det var också nu som Södergran alltmer började experimentera med en friare form – där rimmens och versens kedjor tilläts brista. Uppväxtens miljöer och erfarenheter speglas självklart i dikterna. Men också Södergrans litterära influenser blir tydliga i Vaxdukshäftet. Det tyska inflytandet, från kanske framförallt Heinrich Heine, är uppenbart. Omvärlden tar plats i Södergrans dikter på andra sätt än genom främmande språk.Edith Södergran: Manuskriptsida ur ”Vaxdukshäftet”. Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566:1:1 manuskript 1, s. 261).
”Nu drömmer jag om tiden då jag slipper bort härifrån. Jag planerar resor. Tänk nu till Södra Ryssland, där blommar alleer af vita akazier, där bölja oändliga rågåkrar, sedan steppernas fria doft och brokiga blommor upp till midjan, sedan de praktfulla stolta djupblåa floderna. Det stormiga svarta havet, där stjernorna skola vara så kolossala och himlen så mörk.”Edith Södergran: rum på hotell Meierhof i Davos (1912–1914).
Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet
i Finland (SLSA 566_74).

LÄS BREVET

”Jag drömmer om en sjö med skogsbeklädda stränder,
Om vass och sand och vattenskvalp och änder,
Om näckros, solsken, ormbunk, ljung och alar,
Om vilda orkidéer, fukt och mörka dalar,
Om gamla båtar, musselskal och stenar
Om branta backar, tallar, granar, enar
Om djupa kärr med vita hjortronblommor.”Edith Södergran: Björkar i dimmigt landskap. Fotografiet har
vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_93).

LÄS DIKTEN

”En älskling har jag, som jag så vill äga,
Men all min kärlek skulle han försmå.
Och låtsas all min längtan ej förstå
Fast jag i gudars språk det honom skulle säga.

Men han är klok, min älskling, ty han vet
Att diktarsjälen söker utan ända,
Och att den ser, när verket sig fulländar
Att den ännu ej nått sin salighet.”Edith Södergran (1906–1910). Fotografiet har vi lånat
från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_394).

LÄS DIKTEN

”Glädjen är en fjäril
Som fladdrar lågt över marken,
Men sorgen är en fågel
Med stora, starka, svarta vingar,
De bära en högt över livet,
Som flyter nere i solljus och grönska.
Sorgens fågel flyger högt,
Dit där smärtans änglar hålla vakt
Över dödens läger.”Vykort, framsida. ”Arbeta och förtvivla icke”. På kortets baksida
står skrivet: ”Detta hade Edith Södergran enligt hennes mors
berättelse hängande över sin säng.” Bilden har vi lånat
från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566:2:5 trycksak 3).

LÄS DIKTEN

Den sista dikten i Vaxdukshäftet heter ”Raivola”: ”Och utav alla mina älsklingsställen / Finns intet kvar, och bakom stängda portar / Försöker jag få en skymt av det / Som en gång varit min förtjusning.” Utvecklingen hade varit snabb. Och ett annat slags liv väntade nu. Så länge det fanns pengar till behandlingar för Södergrans svåra sjukdom, och så länge som det fanns tid att skriva, uppstod ett slags frihet – en diktandets vila och tillflykt.Edith Södergran: Manuskriptsida ur ”Vaxdukshäftet”. Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566:1:1 manuskript 1, s. 262).

LÄS DIKTEN

Sjukdomen var svår och livshotande. Men ännu fanns det pengar att betala sanatorievistelser med. Under ett antal år kom alltså Edith och Helena Södergran att vistas utomlands: först kom man till Nummela sanatorium i Nurmijärvi i Finland, och 1911 reste man via Helsingfors och Stockholm vidare till Schweiz, och Alt-Sanatorium i Arosa. Efter bara några månader bytte man sedan vistelseort, och flyttade över till Sanatorium Davos-Dorf i Davos.

Davos blev, under några mycket intensiva år, den punkt från vilken Edith Södergran och hennes mamma upplevde kontinenten. Härifrån reste man, när dotterns hälsa tillät, till bland annat München, Berlin och Zürich – och mötte världen.Edith Södergran: Sanatorium Davos-Dorf samt manlig patient på sanatoriets balkong (1910-tal). Fotografierna har vi lånat från Svenska litteratursällskapet
i Finland (SLSA 566_134a samt SLSA 566_194).
I mars 1914 blev Edith Södergran utskriven från sanatoriet i Davos: hon ansågs tillräckligt återställd för att kunna resa hem. Hon vistades en kort tid på sanatoriet i Nummela, men vägrade sedan – efter att behandlingen där misslyckats – att tillbringa mer tid på sjukhus.

Så kom kriget.
Södergran arbetade vidare med sina dikter.Sanatoriet i Nummela. Bilden har vi
lånat från ett vykort från tiden.

LYSSNA PÅ EDITH SÖDERGRANS
DIKTER INLÄSTA AV KJELL ESPMARK,
STINA EKBLAD, AGNETA PLEIJEL & ANDRA

1909, när Vaxdukshäftet upphör, publicerade Edith Södergran för första gången en dikt i offentligheten, i den politiskt infärgade ungdomstidningen Vårbrytning: ”Hoppet”. Dikten kan ses som en besvärjelse. Här börjar det.Edith Södergran: ett tidningsklipp ur ungdomstidningen ”Vårbrytning”. Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 774:1 trycksak 1).

LÄS DIKTEN