VERSKONSTENS ABC: Begrepp (I)

LÄS OCKSÅ JONAS
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE

EXEMPEL
ESAIAS TEGNÉR:

”På bröst och bringa
blodig var han”

ETT KUNSKAPSRUM
I DIKTENS MUSEUM

BEGREPP: I

BEGREPP: II

VERSMÅTT

VERSFÖTTER

INLEDNING

ALF HENRIKSON OM
VERSMÅTTENS HISTORIA
OCH PRAKTIK

Verskonstens
ABC

ALLITTERATION

ANAFOR

ASSONANS

CESUR

EPIGRAM

EPOD

EPOS

FRI VERS

HYMN

INRIM

KORSRIM

METER

METRIK

LÄS MER OM
ALLITERATION
HOS HENRIKSON

rim som inleder ord eller stavelser, uddrim, stavrim, ”bokstavsrim”. Sådant är mycket vanligt även i prosa, särskilt i stående uttryck av äldre årgång: barn och blomma, domens dag, flock och farnöte, gods och guld, hus och hem, klappat och klart, lätt och lagom, milda makter, nöd och näppe, prata persilja, rå och rör, soliga södern, tidens tecken, väl och ve. Ljudförbindelser som sp och st kräver full överensstämmelse för att ge allitteration: spott och spe, stock och sten. Allmänt gäller att konsonanter skall vara identiska för att allitterera, vokaler däremot olika. En för alla, ung till åren, åka på isen, ädla ynglingars öden är alltså goda vokalallitterationer.

ANAFOR

LÄS MER OM
ANAFOR HOS HENRIKSON

EXEMPEL
C.M. BELLMAN:

”Känn der far min, /
känn där hans anda.”

LÄS FLER BÖCKER
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN

är upprepning av ord och uttryck i början av en versrad eller en rhetorisk period.

EXEMPEL

O anafor, o du som återgår,
o anafor, stå stadig där du står!
O anafor, du klingar så sonor,
o anafor!

ASSONANS

LÄS MER OM
ASSONANS HOS HENRIKSON

LÄS FLER BÖCKER
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN

EXEMPEL
EDITH SÖDERGRAN:

”Nu dricker jag visdom
ur granarnas saftfyllda krona”

Lyssna på svenska poeter som läser egna dikter på Litteraturbankens sida för Ljud & Bild! Här hittar du diktare som Karin Boye, Harry Martinson, Erik Axel Karlfeldt, Anna Greta Wide, Nils Ferlin – och många fler. Klicka på bilden så kommer du till Ljud & Bild!

vokalrim, halvrim som är vanligt i folkvisor och på senare år har tagits till heders såväl av musikaliskt medvetna skalder som av poeter som vill men inte kan rimma.

Vore — gjorde, år — gå är assonanser, så ock exempelvis torg — form, frid — gris, blänga — pengar. Det finns konsonantisk assonans också, som det sista ordparet visar. Ål — hal, glans — duns är sådana assonanser.

EXEMPEL

Om ungersven jag vore
så vet jag vad jag gjorde
men jag är nittinie år
så det tör inte gå.

CESUR

LÄS MER OM
CESUR HOS HENRIKSON

LÄS OCKSÅ JONAS
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE

EXEMPEL
GEORG STIERNHIELM:

”Tänck hwad et osnygt Diur,
en gammal, och dygdelöös Man är.”

cæsura, rytmiskt avbrott vid vissa ordslut i en versrad. Sammanfaller cesuren med slutet av en versfot kallas den diœresis. Cesur i egentlig mening faller alltid inom en versfot. I längre versmått som hexameter återkommer cesur på bestämda ställen och är av stor vikt för versens välljud. Stora verskonstnärer som Stiernhielm kan få ut stor effekt av den:

Tänck hwad et osnygt Diur / en gammal och dygde-lös Man är

Denna placering av cesuren kallas på lärt språk för penthemimerés eller semiquinaria. Ibland faller cesuren i stället i hexameterns fjärde takt, vilket stämplas som hefthemimerés eller semiseptenaria och kan illustreras med en rad av Runeberg:

Kärlekens kval bortdansade där den sköne Tobias

EPIGRAM

LÄS MER OM
EPIGRAM HOS HENRIKSON

kort dikt med koncentrerat innehåll och tillspetsad poäng. Det grekiska ordet betyder egentligen inskrift, och många antika epigram är gravdikter, säkert fiktiva i de flesta fall. Romaren Martialis skrev utåtvända epigram av satiriskt innehåll och fick alltifrån renässansen många efterföljare, inte minst i Frankrike. I Tyskland på 1700-talet skrev bland andra Lessing, Goethe och Schiller en mängd epigram; de båda sistnämnda kallade sina för Xenien, vilket egentligen betyder presenter åt gäster. Denna grekiska glosa förekommer förresten som rubrik redan hos Martialis.

Det klassiska epigrammet är oftast ett distikon, men något tvång ifråga om versformen förefinnes inte, allra minst i våra dagar. En god skrivregel har däremot formulerats förhållandevis nyligen av en okänd svensk författare:

I ett epigram
bör den sak
som skall hållas fram
stå längst bak.

EXEMPEL
ERIK SJÖBERG:

”Tvenne hamnar jag vet, /
dit ödets stormar ej hinna:
En är den grönskande graf, /
en är den älskades famn.”

EPOD

LÄS MER OM
EPOD HOS HENRIKSON

LÄS FLER BÖCKER
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN

EXEMPEL
SAMUEL COLUMBUS:

”Så ha’ nu thess’ ädle Quistar /
Uti Wijn-trät JESU CHRISTO /
Budit Werlden en god Natt”

kallas avslutningsstrofen i grekisk körlyrik; de föregående avsnitten benämns strof och antistrof. På latin används ordet epod av Horatius som beteckning för en lyrisk dikt med
versrader av växlande längd:

Lycksalig den som långt från stadens larm
i sina fäders spår
med egna oxar plöjer egna fält,
av ingen skuld betryckt —

EPOS

LÄS MER OM
EPOS HOS HENRIKSON

EXEMPEL
JOHAN LUDVIG RUNEBERG:

”Aftonvarden var nyss fulländad
i torpet. En lemning / Låg på det
rymliga bordet ännu, kring stäfjan
med kalja / Stycken af hålkaksbröd;
och i koppar potäter och mujkor.”

längre berättande dikt. Litteratur med poetisk form har av gammalt brukat indelas i lyrik, epik och dramatik, en systematik som får anses rätt naturlig och numera kan tillämpas även beträffande prosa. Adjektivet episk används inte sällan på tal om romaner och romanförfattare, men grundordet epos betyder nog fortfarande versberättelse av viss längd och bredd, en genre som åtminstone för tillfället knappast är levande. Iliaden, Odysséen och Vergilius’ Aeneid är prototyper för många versberättelser av yngre datum, men en annan typ av epos utgör de franska chansons de geste, hjältesånger om kretsen kring Karl den store, och om riddarbragder handlar också Ariostos, Tassos och Camõens stora dikter. Dantes Divina Commedia, Miltons Paradise Lost och Klopstocks Messias kan rimligen kallas religiösa epos.

På svenska är diktarten glest företrädd. Runebergs Älgskyttarna och Julkvällen är otvivelaktigt epos, men som sådant stämplar man knappast Fänrik Ståls Sägner, där formen och därmed berättartonen växlar från dikt till dikt. Frithiofs Saga av Tegnér är inte heller något epos utan räknas som lyrik. Gränsen mellan de tre genrerna är således vag, men helt godtycklig är den inte.

FRI VERS

LÄS MER OM
FRI VERS HOS HENRIKSON

LÄS FLER BÖCKER
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN

EXEMPEL
MARIA WINE:

”Övergivet av sin fot
ligger fotspåret ensamt
med sin frågande tomhet
Du kan möta det överallt:
i skogen
på landsvägen
på snöiga stigar
och infruset i isen”

betyder på svenska ett typografiskt arrangemang av orimmade rader utan gemensam taktart eller regelbundet taktantal. Uttrycket är ursprungligen en översättning av franskans vers libre men har i sak inte det ringaste med fransk metrik att göra. Mönstren är i stället tyska eller engelska. I Tyskland uppfann Friedrich Gottlieb Klopstock på 1700-talet något som kallades freie Rhythmen. Han hade gjort bekantskap med Macphersons Ossian där Fingal yttrar sig på engelsk prosa: ”Why, thou wanderer unseen! Thou bender of the thistle of Lorne! Why, thou breeze of the valley, hast thou left mine ear?” Från den sortens deklamation var steget formellt sett inte så långt till exempelvis Klopstocks körtexter i Hermannsschlacht:

Wodan! Wodan! Tyrannenblut
wegen der heiligen Freiheit!
Blut wegen der heiligen Freiheit, Blut der Tyrannen!
Wodan! Wodan!

HYMN

LÄS MER OM
HYMN HOS HENRIKSON

EXEMPEL
ULRICA CAROLINA
WIDSTRÖM:

”På morgonvindar buren, /
Allsmägtige! till Dig, / Som
lifvade naturen, / Min stämma
höje sig”

Läs vidare om svenska poeter i andra utställningar i Diktens musem! Här finns utställningar om Nils Ferlin, Evert Taube, Anna Greta Wide, Edith Södergran – och andra. Klicka på bilden så kommer du vidare till andra utställningar i Diktens museum!

hymnos, kallade antikens hedna greker en högtidlig tempelsång, vars form omsider övertogs av de kristna och fick ett mer eller mindre rättroget innehåll. Senare tiders kristna hymntexter bygger naturligtvis inte på kvantitet utan på tonvikt.

Ordet hymn är släkt med hymen, som egentligen var ett slags hyllningsrop till brudpar men även fick beteckna en bröllopssång. Sin vana trogna personifierade grekerna ropet till en liten gud, Hymen, han som än i dag knyter Hymens band. Numera kan ordet hymn beteckna vilken högtidlig sång som helst, oftast kanske en patriotisk sådan.

Sverige, fädernesland, hallå!
Tag våra skatter, du gula och blå!
Tag vårt verk, tag vårt liv, tag vadhelst du begär!
Tag även vår sång, inget knussel här
uti Sverige!

INRIM

LÄS MER OM
INRIM HOS HENRIKSON

LÄS OCKSÅ JONAS
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE

EXEMPEL
URBAN HIÄRNE:

”Frisk upp mitt hierta lill,
ingen nu sorgen vil lijda”

är rim inuti en versrad:

Rimmar i timmar gör yrkesmedveten poeten.

Assonanser och allitterationer räknas inte som inrim. Det skall vara rena slutrim för att kallas så.

KORSRIM

LÄS MER OM
KORSRIM HOS HENRIKSON

EXEMPEL
SOPHIA ELISABETH
BRENNER:

”ÄR frihet sådan skatt som
owärderlig skattas / Wid den
man ingen ting i werlden likna
wet / Förutan hwilken oß wår
hela wälfärd fattas / All sälhet
usel är och sielfwa lifwet ledt”

är rim i ställningen abab:

Nog är det ändå höjden,
ja, nog är det kosmiskt fel
att den ljuvliga skaparfröjden
avsätter sorgespel.

METER

LÄS MER OM
METER HOS HENRIKSON

LÄS FLER BÖCKER
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN

ytterst ett grekiskt ord metron som på latin blev metrum, betyder mått, versmått. Måttenheten kallas versfot, och en dikts meter är mönstret för dess versfötters art, antal och gruppering. Nästan all västerländsk poesi av äldre datum är metrisk, och känslan för meter är en förutsättning, inte den enda men en viktig sådan, för att ha glädje av flertalet stora diktares verk. Intelligenta reflexioner i detta ämne kan läsas i en amerikansk bok som heter Style in language och har upplevt åtskilliga upplagor fast den egentligen blott refererar en tvärvetenskaplig konferens vid Indiana University 1958. Till en kollega som sagt att vilken idiot som helst kan räkna versfötter genmäler professor Wimsatt från Yale att vilken idiot som helst kan sätta det ena benet före det andra, men avstår han från detta blir han ingen sprinter.

METRIK

LÄS MER OM
METRIK HOS HENRIKSON

LÄS OCKSÅ JONAS
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE

verslära, teoretisk redogörelse för byggnaden och beskaffenheten av vers inom ett eller flera språkområden. Vetenskapen i fråga är helt analytisk. Att verksamma poeter befattar sig med den händer numera inte ofta. Detta är dock ingenting att skryta med.