ETT KUNSKAPSRUM
I DIKTENS MUSEUM
BEGREPP: I
BEGREPP: II
VERSMÅTT
VERSMÅTT
VERSFÖTTER
INLEDNING
ALF HENRIKSON OM
VERSMÅTTENS HISTORIA
OCH PRAKTIK
Verskonstens
ABC
ODE HOS HENRIKSON
SOPHIA ELISABETH
BRENNER:
”Warelse! som utan dagar / Tideskiftningar och åhr /
Ewigt af dig sielf består;
Delar ock / som dig behagar”
Gyllene cittra, gudaklenod, du som Apollon delar
med mörklockiga muser, hell! Till dina toner lyssnar
kören som drar i festsalen in
och sångaren bidar ditt tecken när
strängen knäpps och festens fröjd begynner.
Du släcker den dödande viggens eld, och fjättrad av din ljuva ton
slumrar sött på spirans knapp den kungliga örnen hos Zeus
och vid sidan slokar dess ilsnabba vinge. —
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE
PARRIM HOS HENRIKSON
ANNA GRETA WIDE:
”Jag har försökt att stå på tå
och upp till Karlavagnen nå.
Jag ville ju så gärna
få röra vid en stjärna.”
Trötthet och leda
försvinner på freda
men olust och vånda
är tillbaka på månda.
RIM HOS HENRIKSON
RIMLEXIKON
HOS LB.SE
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN
Rim beror av ordens klang i det talade eller sjungna språket, men litteraturen saknar inte exempel på vad man kallar ögonrim. Ett inte ovanligt sådant är ordparet sommar — blommar, ett annat är stig — mig, som inte alls rimmar i nutida svenska, vilket ordparet hej — dig däremot gör. Real — steal, show — wow, word — sword, Hades — spades är alla engelska ögonrim, men day — they — bouquet rimmar förträffligt, likaså så olikstavade ord som all — haul — crawl, locust – focussed, food — lewd — gratitude, yacht — pot — what, beau — go — dough — grow — toe — sew. Engelskspråkiga poeter med en smula ordglädje har nog ett övertag över oss andra just på grund av sin groteska ortografi, som tvingar dem att lyssna på vad de skriver, och för läsare av deras dikter finns det ofta ett slags överraskningseffekt i deras rim som för ögat ser så annorlunda ut. Stavningen illustrerar eftertryckligt att rim är en musikalisk angelägenhet som egentligen inte har med tyst innanläsning att skaffa.
RYTM HOS HENRIKSON
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN
Det är en god regel bland skrivkunniga människor att prosa aldrig i allvarliga sammanhang bör tillåtas att falla in i rytmiska mönster som kännetecknar vers. Antikens rhetorer var noga med detta och gav framför allt akt på slutorden i sina meningar, de så kallade clausulae, som aldrig borde få låta som utklangen av en rad hexameter. Alltså, säger Cicero yttermera, bör talaren aldrig sluta en sats med esse videtur, så tycks det vara, utan ändra melodien genom att ta till konjunktiv och säga esse videatur, så tör det väl vara. Ciceros recept kan låta komiskt eller åtminstone lite fjantigt i osubtila svenska öron, men han visste utan tvivel vad han talade om. Antikens skriftställare hade inga tidningar att skriva i utan distribuerade i första hand sina tankar muntligen, och då var det viktigt att hålla lyssnarna vakna och undvika sövande sångrytm.
STIKISKT HOS HENRIKSON
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE
STROF HOS HENRIKSON
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN
KARIN BOYE:
”Du är fröet och jag din mull.
Du ligger i mig och gror.
Du är det barn som väntas.
Jag är din mor.
Jord, ge din värme!
Blod, ge din saft!
En okänd makt behöver i dag
allt liv jag haft.”
Själva ordet strof är naturligtvis grekiska från början och har då att göra med verbet strefein, vända. Det betecknar således en form som återvänder, vilket var fallet bland annat i de antika tragediernas körer. Ytterst sammanhänger ordet nog med körens rörelser på scenen.
Många strofmönster finns. Redan två rader kan utgöra en strof, men oftare är det frågan om längre versbyggen.
STROFBINDNING HOS HENRIKSON
WERNER ASPENSTRÖM:
”Jag väntar ännu på min ankomst
men som en brinnande vinge
föll även denna dag i havet.”
TAKT HOS HENRIKSON
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE
OM METRIK & VERS
HOS LITTERATURBANKEN
Versfoten kan gott få heta takt, förutsatt att inga missförstånd ligger på lur. Vid tonsättning av dikter hör det till undantagen att versfötter och musiktakter sammanfaller. Taktslagning i musik är en bestämd indelning av tidsflödet i lika långa perioder, men detta slags takt är vad vers beträffar inte nödvändigtvis detsamma som rytm, ty versrytm kan sällan fastställas med metronom. Ordens olika tyngd och betydelse gör sig gällande även om de är infogade i ett metriskt schema.
VERSFOT HOS HENRIKSON
ELLERSTRÖMS &
ISABELLA NILSSONS
ESSÄ ”VERSKONSTEN:
EN DIALOG I SJU AVSNITT”
HOS LB.SE
I antiken räknade man med många slag av versfötter: jamb, troké, anapest, daktyl, spondé, pæon, creticus, molossus, amfibrachys, choriamb och ytterligare en del esoteriska begrepp. Av alla dessa har den germanska eftervärlden endast brytt sig om de fem förstnämnda.