Taube: vallfartens diktare

Taube

VALLFARTENS DIKTARE

En utställning om Evert Taubes
arbete med Vallfart till Trubadurien och Toscana
& radioprogrammen 1956–1957

En introduktion.

Evert Taube (1890–1976) var en man med många ansikten. Många känner till upphovsmannen bakom visorna om Fritiof Andersson och Rönnerdahl, Vingasonen och sjöfararen likaså. Sannolikt är en och annan även förtrogen med bildkonstnären och pjäsförfattaren Taube.

Men den vittre Taube talas det tämligen sällan om i historieböckerna. Och det är just denna gestalt vi ska bekanta oss med i utställningen – närmare bestämt den vittre Taube som under 1950-talet överraskade svenska folket med en räcka radioprogram om den medeltida trubadurlyriken.

Evert Taube (1956). Fotografier inför presskortet till tidningen Vi. Fotografierna återfinns i samlingen vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Ur Sveriges Radios arkiv har vi nämligen grävt fram de åtta radioprogram som sändes på fredagar under bästa sändningstid, med programtitlarna ”Evert Taube i Trubadurien” (1956) och ”Evert Taube på nya strövtåg i Trubadurien” (1957). Nu publicerar vi alltså helheten här på Diktens museum, ihop med ett par kortare texter och en längre essä av Taubeforskaren David Anthin. 

Inledningen till ett av Taubes radioprogram som aldrig sändes – lyssna på hela avsnittet här. Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna. 

Evert Taube, den 25 februari 1955. Fotografiet har vi lånat från Örebro läns museum.

Men först en kort introduktion av det sammanhang som radioserien uppstod ur. Redan under 1920-talets resor i Sydeuropa introducerades Taube på allvar för medeltida poeter som Arnaut Danièl (1180–1200) och Dante Alighieri (1265–1321), och hänförd av dessa kom han mer och mer att betrakta sig som trubadur, och ej blott som kabarésångare eller visdiktare. De höviska idealen, som är kännetecknande för de medeltida trubadurernas konst, blev alltmer avgörande för hans egen diktning.

Evert Taube (1920). Fotografiet, av en okänd fotograf, återfinns i samlingen vid Göteborgs universitetsbibliotek.

När Taube långt senare på 1950-talet tillfrågades om att författa en artikelserie om de medeltida trubadurerna för tidningen Vi blev svaret ett entusiastiskt ja! Taube vallfärdade omedelbart ner till källorna, det vill säga Provence, Pyrenéerna, Katalonien med omnejd, för att söka rätt på trubadurtraditionens rötter. Det är alltså dessa landområden som omfattas av det uppdiktade namnet Trubadurien. Resan resulterade i nitton märkvärdiga artiklar som befinner sig i gränslanden mellan reseskildring, historisk redogörelse och fantasieggande fiktion. 

1957 redigerades artiklarna till en vacker bok: Vallfart till Trubadurien och Toscana. Den har i efterhand kallats Taubes mest lärda verk. Och det var alltså strax härförinnan radioserien blev till. I samarbete med radioproducenten Bertil Perrolf (1917–2004), och kapellmästare Gunnar Hahn (1908–2001), tillsammans med en ”medeltida balladkvintett”, spelades programmen in under ett par dagar i Södra Teatern på Mosebacke torg. Radioavsnitten baserades, liksom boken, på de nitton artiklarna i Vi.

Omslaget till Vallfart till Trubadurien och Toscana (1957).

Att bildning bör kombineras med underhållning var en grundprincip för Taube, och den gällde även här. Det faktum att radioprogrammen gick på djupet av den medeltida poesin förhindrade inte närheten till skrattet. Att Taube inflikade egna visor och sånger skadade inte heller. Och alltsamman, även prosastycken, är varsamt tonsatt och ackompanjerat av Hahn och kompani.

Evert Taube (1956). Fotografiet, av en okänd fotograf, återfinns i samlingen vid Göteborgs universitetsbibliotek.

För den svenska allmänheten presenterade alltså Taube medeltida trubadurer som Peire Vidal (ca 1175–1229), Vilhelm IX av Akvitanien (1071–1127) och Bernard de Ventadorn (ca 1135–1194), men även en del av tidens kvinnliga så kallade trobairitzer, såsom Beatritz de Dia (ca 1140–1175). Av den vittre Taube är det kanske översättningarna av dessa poeter som förvaltats bäst. Taube översatte nämligen obehindrat från occitanska, franska, spanska, katalanska, italienska – listan kan göras lång. Radioprogrammen med dess talrika uppläsningar talar synnerligen för den saken.

EVERT TAUBE HOS LITTERATURBANKEN
VALLFART TILL TRUBADURIEN OCH TOSCANA (1957)
DAVID ANTHIN: EVERT TAUBES SCENER (2007)

Nog talat. Det är hög tid att lyssna, att låta Taubes röst tala för sig själv, och höra hur den sträcker sig över decennierna. ”Det är minsann värt en vallfart, det vill jag lova” – för att låna Taubes egna ord.

MARTIN JOVIKEN

Litteraturbanken

EN INTRODUKTION

RADIO: SÄSONG 1
AVSNITT ETT
AVSNITT TVÅ
AVSNITT TRE
AVSNITT FYRA

RADIO: SÄSONG 2
AVSNITT ETT
AVSNITT TVÅ
AVSNITT TRE
AVSNITT FYRA

BORTKLIPPT

DAVID ANTHIN:
EVERT TAUBE I TRUBADURIEN
1. INLEDNING
2. DAMEN I SVART MED VIOLER
3. EN VALLFART I FLERA MEDIER
4. VALLFARTENS EVIGA VÄRDE


OM UTSTÄLLNINGEN

Utställningen ”Taube: vallfartens diktare” producerades för Litteraturbanken under februari & mars 2021 av Martin Joviken. Där inget annat anges är alla texter skrivna av Martin Joviken. ”Evert Taube i Trubadurien” är skriven av David Anthin.

Radioprogrammen återges med tillstånd från rättighetshavaren och Sveriges Radio.

Ladda ner Evert Taubes bok Vallfart till Trubadurien och Toscana (1957) till din läsplatta.

Läs gärna mer i Pia Schmidt de Graafs och Lennart Starks utställning ”Evert Taube och den provensalska trubadurlyriken” på Göteborgs universitetsbiblioteks hemsida. Där kan du också se en del av de manuskript som ligger till grund för Taubes arbeten.