Svenskt översättarlexikon

Bengt Anderberg föddes den 17 april 1920 i Göteborg. Hans föräldrar var redaktör N.A. Anderberg och Lillemor Strandberg. Anderberg tog studentexamen 1937 och var därefter verksam som författare, översättare och i vid mening kulturskribent. Tillsammans med sin hustru Astrid, född Nordlind, var han under många år bosatt på Bornholm.

Anderberg började tidigt som journalist och medverkade först i Göteborgs Morgonpost och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Från 1947 var han regelbunden kritiker i Bonniers Litterära Magasin och från 1950 i Expressen. Den skönlitterära debuten kom 1945 med novellsamlingen En kväll om våren, därefter följde i snabb takt romanerna Fanny och Nisse Bortom, båda 1946. Han hade redan gjort sig ett namn som ung och känslig romantiker när han väckte stort uppseende med den radikalt pacifistiska och frispråkiga romanen Kain 1948. Därmed befäste han sin position som en mångsidig outsider, även i fortsättningen omdebatterad men alltid hyllad som en lysande stilist; med åren därtill en populär krönikör och kåsör i såväl tidningar som i radio. På 1960-talet bidrog han med liv och lust till den erotiska och sexuella frigörelsen genom sitt arbete med antologierna Kärlek 1 till och med Kärlek 14. Romanen Amorina 1998 var ett kraftprov från den vitala ålderns senhöst.

Det finns ett mindre antal teaterstycken av Anderbergs hand: dels radiodramatik, dels två scenpjäser för Göteborgs stadsteater, Förrädaren 1950 och Skurken 1958. Hit kan också räknas tv-dramat Dacke 1961. År 1955 medverkade han tillsammans med Alf Sjöberg som manusförfattare till filmen Vildfåglar, baserad på romanen Nisse Bortom. Den blev föremål för ett censuringripande av Biografbyrån men friades av regeringen.

Som översättare började Bengt Anderberg med prosatexter men kom snart att bli en av våra mest produktiva översättare av dramatik, både för radio och för scenen. Bredden i hans gärning är imponerande såväl vad gäller språk som konstnärlig inriktning. Han översatte komedier och tragedier, vers och prosa, musikaler och lyriska hörspel. Genom den nära kontakten med Danmark blev det många pjäser därifrån, från Ludvig Holberg till Ernst Bruun Olsen, Klaus Rifbjerg och andra. Verklistan innehåller också många klassiker, av vilka kan nämnas John Millingtons Synges skröna Hjälten från den gröna ön och Bertolt Brechts parabel Arturo Ui. De flesta av dem ligger otryckta i teatrarnas pjäsarkiv. Några har nått trycket, bland dem Shakespeares sena romantiska sagospel Stormen.

Att än en gång översätta Hamlet, som Bengt Anderberg gjorde för Etienne Glasers uppsättning på Unga Klara 1995, innebär också att ibland tvingas ta ställning till Carl August Hagbergs fortfarande bevingade rader. Hur tolkar då Anderberg slutraderna i prinsens mest kända monolog?

And thus the native hue of resolution
Is sicklied o’er with the pale cast of thought,
And enterprises of great pith and motion
With this regard their currents turn awry,
And lose the name of action.

 

Så gör oss samvet till pultroner alla,
Så går beslutsamhetens friska hy
I eftertankans kranka blekhet öfver,
Och företag af merg och eftertryck
Vid denna tanke slinta ur sin bana
Och mista namnet handling.

− Hagberg

 

Så gör förnuftet oss till fega narrar
beslutsamhetens rosor mister färgen;
så fort man tänker, vissnar viljekraften.
Enorma planer vacklar till och faller
när handlingens sekund har blåst förbi:
de ligger där som tomma tankar.

− Anderberg

Anderberg är friare mot originalet än Hagberg och introducerar till exempel en metafor som ”rosor” där inga sådana finns hos Shakespeare. Originalet har the native hue of resolution, som Britt G. Hallqvist på mitten av 1980-talet med Hagbergs ord återger som ”beslutsamhetens friska hy”, som även hos henne går över i ”eftertankens kranka blekhet”. Anderbergs lösning är enklare och vardagligare, den flyter framåt på ett talspråkligt vis. Därtill skapar den en fin kontrast mellan ”enorma planer” och ”tomma tankar”.

Ett annat exempel på Anderbergs sätt att närma sig texten finns i första aktens första möte mellan Hamlet och hans nyblivne styvfar Claudius. Prinsen svarar på usurpatorns försök till kontakt med orden A little more than kin and less than kind. Anderberg försöker inte finna en svensk motsvarighet till ordleken utan låter Hamlet svara ”Jo, släkt och vänner vet man var man har”. Kungens svar How is it that the clouds still hang on you? blir även det omvandlat till en ledigare lösning: ”Du står här som en mulen vinterdag?” Och när så drottningen i originalet försöker få sin son att sluta tänka på den döde fadern, Do not forever with thy veiled lids / seek for thy noble father in the dust säger hon hos Anderberg ”Stå inte där med ögonlocken sänkta / din ädle far finns inte under golvet!” Det upphöjda och i begravningsritualen använda ordet dust blir konkretiserat, nästan degraderat på ett sätt som antyder drottningens falska sorg. Orden ”finns inte under golvet” är utomordentligt spelbara, då golvet samtidigt kan framställas som det som skådespelaren står på.

Intressant är skiftningen i Anderbergs version av pjäsens och världsdramatikens mest berömda ord, de som till svenska brukar översättas med ”Att vara eller icke vara”. Här får den filosoferande prinsen säga ”Att leva eller inte leva”. Skillnaden mellan ”vara” och ”leva” kan tyckas liten men är viktig. Det första associerar till filosofiskt grubbel mer i allmänhet över frågan varför finns man till. Anderbergs version får oss däremot att tänka på konkreta funderingar på vad livet går ut på, vad man kan och bör göra av det.

Bengt Anderberg avled den 24 september 2008.