Den samling som Hagar Olsson höll främst var också den som blev Edith Södergrans sista. Under blott fem år – 1916 till 1920 – utkom alla de fem böcker som Södergran hann ge ut under sin livstid. Den sista, Framtidens skugga, kom ut 1920.

Södergran hade skrivit lejonparten av dikterna i Framtidens skugga mellan mars och december 1919. Förlaget hade brutit ut de aforismer som var tänkta att ingå i samlingen och gett ut dem separat, i Brokiga iakttagelser. Att diktsamlingen därmed blev uppskjuten gav Södergran tid att skriva till ytterligare dikter, och dessa tillkom antagligen senast i april eller maj 1920.1920: ”Framtidens skugga”Edith Södergran, ”Framtidens skugga” (1920).
Exemplaret har vi lånat från Kungliga biblioteket.

FORTSÄTT

VISA IGEN

Edith
Södergran

SEPTEMBERLYRAN 1918

TILL BÖRJAN

DIKTER 1916

UNGDOMSDIKTER

FRAMTIDENS SKUGGA 1920

LANDET SOM ICKE ÄR 1925

BROKIGA IAKTTAGELSER 1919

ROSENALTARET 1919

EN BOKFILM FRÅN
DIKTENS MUSEUM

HOS LITTERATURBANKEN

LÄS DIKTSAMLINGEN

I slutet av augusti 1919 hade Södergran en annan titel i åtanke för sin diktsamling:”Skall till julen ge ut en bok ’Köttets mysterier’, det är motsatsen till fasans mysterier. Schildten skall gapa, och den övriga menigheten med.”

LÄS BREVET

LYSSNA PÅ EDITH SÖDERGRANS
DIKTER INLÄSTA AV KJELL ESPMARK,
STINA EKBLAD, AGNETA PLEIJEL & ANDRA

Diktsamlingens slutliga utseende – dess urval och omfång – verkar inte ha varit helt i Södergrans händer. Hon hade bett Schildts förlag att ta bort enstaka dikter som hon inte längre ansåg höll tillräckligt hög kvalitet (kasten var tvära och utvecklingskurvan brant), men kunde sedan konstatera (när hon väl fått hem den tryckta boken) att så inte hade skett. Det gjorde förstås att intrycket delvis blev ett annat än det hon själv hade tänkt.

Det är oklart vilka dikter som Södergran ville ta bort – korrespondensen med förlaget har, i just detta ärende, inte överlevt till eftervärlden.Edith Södergran (1912–1914). Fotografiet har vi lånat
från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_343). Detalj.
Men tilläggen som Södergran skrev fram till maj 1920 hamnade alla mot slutet av samlingen. Även detta kom förstås att förändra det helhetsintryck som diktsamlingen gav. Södergran hade samlat de nio dikterna i tilläggsavsnittet under deltiteln ”Sol”, men också denna deltitel föll bort i trycket – och därmed fick också diktcykeln ”Älvdrottningens spira och andra dikter”, som tidigare avslutat den tänkta boken, ett oväntat tillägg på åtta hemlösa dikter.Edith Södergran, två sidor ur
manuskriptet till ”Framtidens skugga”
(1920). Sidorna har vi lånat
från Svenska litteratursällskapet
i Finland (SLSA 566:1:5
manuskript 1).
Framtidens skugga kom ut lagom till julen 1920. Av mottagandet hade Södergran den här gången föga glädje att vänta. Ännu en gång hade Karl Bruhn plockat upp hennes dikter, och nu beskrev han henne som ”en sluddrig efteraperska av Nietzsche” (Vasabladet, den 5 december 1920). Arvid Mörne, som varit en tidig tillskyndare, beklagade förlusten av debutsamlingens omedelbara charm, men menade ändå att det fanns ”många poetiskt starka rader och fullgoda inslag av en genial ordkonst” i samlingen. Att Södergran var genial – därom rådde ingen tvekan, menade Mörne. Men diktsamlingen var till syvende och sist ofta ”tomma ord, granna, konstnärligt svaga fraser” (Dagens Press, 17 december 1920).Edvard Munch, porträtt av Friedrich Nietzsche (1906).
Målningen har vi lånat från Thielska Galleriet.

LÄS MER

”Kan du fånga med händerna en stjärna som stiger mot höjden,
kan du mäta dess flykt?
Hindra den icke att stiga.
Det faller glöd från planeter på jorden, främmande för din hand.
Sällsam och het är planeternas glöd för en främmande hand.
Må planeterna stiga. Stjärna på stjärna.”Edith Södergran, dikten ”Tolerans” ur manuskriptet till ”Framtidens skugga” (1920).
Sidorna har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566:1:5 manuskript 1).

LÄS DIKTEN

”Är detta dikter? Nej, det är trasor, smulor,
vardagens papperslappar.
Tantalus, fyll din bägare.
Omöjlighet, omöjlighet,
döende kastar jag en gång kransen från mina lockar i din eviga tomhet.”Edith Södergran, dikten ”Tantalus, fyll din bägare” ur manuskriptet
till ”Framtidens skugga” (1920). Sidorna har vi lånat från Svenska
litteratursällskapet i Finland (SLSA 566:1:5 manuskript 1).

LÄS DIKTEN

”En gång
skall jag spinna mig in i solen som en fluga i bärnsten,
för eftervärlden blir det ingen klenod,
men jag har varit i sällhetens glödande ugn.”Edith Södergran, dikten ”Solen” ur manuskriptet till ”Framtidens skugga” (1920).
Sidorna har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566:1:5 manuskript 1).

LÄS DIKTEN

För vännen och beundraren Hagar Olsson var det just Framtidens skugga som fångade Södergran i det skarpaste ljuset: diktsamlingen var ”den nya ingivelsens rikaste manifestation, en skänk åt morgondagen.”Edith Södergran, detalj av kyrkvägg, madonnan med
jesusbarnet (1912–1914). Fotografiet har vi lånat från
Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_309).

LÄS MER

”Här blåser en vind av ensamma vidder, här ha mystisk klarsyn och stridbar vilja ingått ett förbund. Den främmande skönheten härskar ensam över tingen och böjer dem efter sin vilja, river ned, tämjer och förlöser. Här är ingen plats för subjektiva stämningar, det personliga är undertryckt, saken strålar.”

LÄS MER

Hagar Olsson, ”Edith Södergran”,
ur Ny generation (1925)
Kanske var det Hagar Olsson som såg, mer än någon annan i Edith Södergrans samtid, de kvaliteter och egenskaper som skulle komma att försäkra poeten om eftermälet – om den plats i litteraturhistorien som snart, om än efter Södergrans död, skulle bli hennes. Även om Olsson tidigare hade haft vissa invändningar var det med vittnets säkra trosövertygelse som hon nu började placera in Södergran i samtidens och den kommande tidens litterära elit.Edith Södergran och hund, i Davos (1912–1914).
Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_344).

LÄS MER

”Edith Södergrans dikt var fortfarande starkt subjektiv till sin form, men den var inte längre individuell. Den kännspaka skälvningen — diktens själ — hade fått en annan, djupare klang. Dikten täcktes ej längre av orden. Den återgav hemlighetsfullt ekot av något större, av en längtan i släkt med den som förestavat orden: Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.”

LÄS MER

Hagar Olsson, ”Edith Södergran”,
ur Ny generation (1925)

LYSSNA PÅ EDITH SÖDERGRANS
DIKTER INLÄSTA AV KJELL ESPMARK,
STINA EKBLAD, AGNETA PLEIJEL & ANDRA