konstaterar Mörne inledningsvis . Den omedelbarhet som fanns i Dikter försvann i och med
Septemberlyran och författarens upptäckt av sina ” dimensioner ” . Dikterna har förlorat den
omedvetna charm och intuition som tidigare träffade rätt . Likväl finns det ” många poetiskt
starka rader och fullgoda utslag av en genial ordkonst ” i Framtidens skugga . Den bärande stäm-
ningen saknas emellertid och det hela upplöser sig ofta i ” tomma ord , granna , konstnärligt
svaga fraser ” . Suggestionen , som tidigare var så medryckande , saknas i det poetiska bildspråk et
och flertalet dikter lämnar recensenten oberörd . Mörne reserverar sig för att Södergrans ord-
konst är svår att bedöma och menar att omdömet bara kan bli subjektivt . Han citerar och
räknar upp ett antal dikter som vittnar om ” sin skapares genialitet ” , men om de sedan förmår
beröra läsaren är en annan sak .
Agnes Langenskjöld recenserade Framtidens skugga i Finsk Tidskrift 91 ( 1921). Recension en
formar sig till en värdering av Edith Södergrans författarskap som helhet och omdömet är
inte särskilt erkännsamt . Langenskjöld anser att Edith Södergran inte slagit sig in på någon
ny väg med Framtidens skugga . Samlingen innebär dock ett rätt betydande framsteg i tekniskt
avseende – dikternas ” konception ” förefaller nu ” mestadels mindre lös ” . Idésammanhanget
är tydligare och ordbeståndet mer enhetligt . Langenskjöld menar att det är innehållet långt
mer än formen som gör att dikterna ” för mången äro och måste förblifva värdelösa . ”
Därtill anmäldes Framtiden skugga huvudsakligen nedsättande i fyra dagstidningar : av
signaturen E . S – nd . i Vasa-Posten ( 11/12 1920), av Ernst Lindberg i Åbo Underättelser ( 14/12
1920), av en anonym skribent i Östra Nyland ( 18/12 1920), och av Henning Söderhjelm i
Hufvudstadsbladet ( 22/12 1920).
Kommentarer till de enskilda dikterna
Variantförteckningarna för de enskilda dikterna upptar inte skillnader i typografi eller grafiska
element . För dessa slag av varians redogörs här :
I manuskripten är dikttitlarna i enstaka fall understrukna , och ibland avslutas de med en
punkt . I originalupplagan ( 1920) avslutas titlarna med en punkt . Romerska siffror som mark
erar strofer eller delar av diktcykler efterföljs också av en punkt i originalupplagan . I Samlade
Dikter ( 1949) är titlarna satta med versaler utan punkt . De inom parentes satta undertitlarna
till ” Uppståndelsemysterium ” och ” Älvdrottningens spira ” avslutas med punkt i manuskripten
och originalupplagan .
I manuskript 566.1.6 avslutas alla dikter med ett horisontellt streck , likaså i manuskript
566.1.5 med undantag för dikterna ” Uppståndelsemysterium ” och ” Älvdrottningens spira ” . Där-
till avslutas de med en romersk siffra numrerade stroferna i ” Hyacinten ” och dikterna i ” Fyra
små stranddikter ” med ett streck i manuskript 566.1.6. I originalupplagan , Samlade Dikter , SS
och i eventuella brev avslutas inga dikter eller strofer med ett horisontellt streck .
Om ett ord åtföljs av tre punkter föregås de i manuskripten , originalupplagan och Samlade
Dikter av blanksteg , i SS saknas blanksteget .
I manuskriptet används tyska citattecken ( „ “ ) ; i originalupplagan och i Samlade Dikter
används högervända gåsögon som citattecken ( » » ) .
272 Kommentarer till Dikter och aforismer
