Ola Palmaer, 1932–2011

Foto: Privat

Ola Wilhelm Palmaer föddes i Stockholm den 17 september 1932. Fadern Gustav Johansson var framträdande kommunistisk opinionsbildare, chefredaktör för Ny Dag 1934–1959 och länge riksdagsman för Sveriges kommunistiska parti, därtill omtyckt kåsör och kuplettmakare med signaturen Hjorvard. Modern var Eva Palmær, gymnasielektor, aktiv kommunist, kvinnorättsaktivist och en tid ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Sovjetunionen. Båda föräldrarna hörde med andra ord till den Kominternanslutna, revolutionära och Moskvatrogna falangen inom arbetarrörelsen både under åren då Stalin satt vid makten och under den efterföljande ”avstaliniseringen”. Paret fick tre barn, som med tiden som regel valde stavningen Palmaer.

Föräldrarnas ideologiska ståndpunkter och internationella förgreningar kom att staka ut vägen för den blivande översättaren Ola Palmaer. Efter skolgången studerade han slaviska språk och kinesiska vid Stockholms högskola. Han påbörjade licentiatstudier i ryska för professor Nils Åke Nilsson, men den planerade avhandlingen ”Diminutiver och augumentativer hos Vladimir Majakovskij” blev aldrig färdig. I 35 år, från 1962 till 1997, var Palmaer yrkesverksam som bibliotekarie vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm och en uppskattad medarbetare, trots sin omvittnat tankspridda och opraktiska läggning. Från 1950-talet och framåt var han en viktig kraft i den svenska vänstern genom sin ledande position i det radikala studentförbundet Clarté och 1960–1964 i redaktionen för dess tidskrift, som han fick att överleva fram till det nyvaknade vänsterpolitiska engagemanget senare på decenniet. Han reste flitigt till Sovjetunionen och blev personligen bekant med flera sovjetiska författare. Han besökte även Kina med Clarté 1964 men blev aldrig maoist, som senare Clartéresenärer, utan förblev den sovjetiska linjen trogen. Hans encyklopediska kunskaper om politik, teater och film och hans goda kontakter med arbetarrörelsens olika grenar var legendariska.

Som översättare var Palmaer verksam vid sidan av biblioteksarbetet. Produktionen var inte omfattande men innehöll några viktiga titlar, främst rysk dramatik, lyrik och vispoesi. Efter debuten med Vera Panovas Årstiderna, utgiven på kommunistpartiets förlag Arbetarkultur 1957, bidrog Palmaer med översättningen av artikeln ”Hur man skriver vers” i det första svenska Majakovskijurvalet Ett moln i byxor, som ingick i FiB:s lyrikklubbs bibliotek 1958. Till Majakovskij skulle han återvända flera gånger, mest nämnvärt i Dikter i urval (1981), ett omfattande urval på närmare 350 sidor. Palmaers versioner av Majakovskij var gjorda med gott humör, men den poetiska effekten uteblev ibland på grund av översättarens rimtvång, som skapade ansträngda ordföljder i strid med poetens skrivsätt. Som exempel kan tas några berömda rader ur futuristens hyllningsdikt till klassikern Aleksandr Pusjkin från 1924, av Palmaer kallad ”Jubileum”:"

 

Lyrik det brukar vi

                         med bajonetthugg

                                                  attackera.

För vi vill komma åt talet

                                   naket,

                                           skarpt

                                                    och hårt.

Men det invecklade fanstyget

                                         poesin,

                                                  den existerar.

Det kan man

                 fanimig

                           inte göra nåt åt! 

Flertalet av Palmaers översättningar utkom på politiskt vänsterinriktade förlag som ibland var knutna till ett parti, ibland inte. Typiskt var häftet Dessa riskorn och dessa sånger (1973), en samling dikter och sångtexter av vietnamesiska upphovsmän, översatta från ryska och franska original av Ola Palmaer och hans bror Carsten och utgivna av De förenade FNL-gruppernas förlag. Ola Palmaers version av kampsången ”Befria Södern” blev en obligatorisk avslutning på otaliga demonstrationer och möten. En sista gång klingade dess refräng som tidsmarkör i Mikael Marcimains film Upp till kamp (2007):

Vi slår tillbaka, vi går mot seger,

och USA fördrivs från Söderns land

med fasor, död och brand.

För Radioteatern översatte Ola Palmaer mot slutet av 1960-talet några klassiska pjäser av Maksim Gorkij och Majakovskijs Bastubadet och senare ett antal titlar av en samtida dramatiker som Aleksandr Vampilov. Andra översättningar kom aldrig att spelas och den kompletta översättningen av Bulat Okudzjavas roman Dilettanternas resa. Ur den pensionerade löjtnanten Amiran Amilachvaris anteckningar fann aldrig ett förlag. Palmaers mest bestående bidrag blev översättningarna av den sovjetryske trubaduren Vladimir Vysotskij, som han gjorde tillsammans med Carsten Palmaer. Brodern var på 1980-talet dramaturg vid Fria Proteatern, som kom att framföra brödernas översättningar i föreställningen Sånger av Vysotskij (1986) på Scalateatern. Den blev en enorm succé, och Fria Proteatern inbjöds 1988 att gästspela i Moskva på Tagankateatern, som varit Vysotskijs hemmascen. Fria Proteaterns inspelningar av sångerna från föreställningen har för många svenskar blivit synonyma med Vladimir Vysotskij.

En stor del av Ola Palmaers översättarinsats hamnade emellertid utanför dessa inspelningar – totalt översatte han, med eller utan brodern, omkring hundra sångtexter av Vysotskij. Ett urval med titeln Vargjakten utkom 1986 med en skivutgåva 1987 (med 14 nya sånger, sammanlagt 48 i nyutgåva 2007). År 1991 utgav han själv ett större urval av sina Vysotskijtolkningar på det Moskvabaserade förlaget Progress.

För sångbarhetens skull förhöll sig bröderna Palmaer ibland fritt till Vysotskijs original, men de förskjutningar som sker är vanligen relativt begränsade; det är ofta fullt möjligt att följa den ryska texten i den svenska och att se varför måltexten drar åt ett annat håll än källtexten. Prioritet ges åt rytm och effektivitet på svenska. För att en sådan avvägning skall bli lyckosam krävs översättare som på en gång kan vara känsliga tolkare och munviga estradörer. Bröderna Palmaer hade de nödvändiga erfarenheterna och Vysotskijs fräna bildspråk blev i deras versioner kraftfullt och sångbart. Mest känd blev översättningen av ”Vargjakten”, som inleds så här:

Рвусь из сил – и из всех сухожилий,
Но сегодня – опять как вчера:
Обложили меня, обложили –
Гонят весело на номера!

Из-за елей хлопочут двустволки –
Там охотники прячутся в тень, –
На снегу кувыркаются волки,
Превратившись в живую мишень.

Идёт охота на волков, идёт охота –
На серых хищников – матёрых и щенков!
Кричат загонщики, и лают псы до рвоты,
Кровь на снегу – и пятна красные флажков.

 

Strupen brinner. Jag springer, springer

men idag är allt som igår.

De har oss i fällan, de har oss i fällan.

Vi springer i cirkel, i blodiga spår. 

 

De lyfter bössorna, de skrattar och siktar

och luften stinker av blod och bly.

Vargarna snavar. Vargarna stupar.

Vi kan inte hugga. Vi kan inte fly. 

 

De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar!

Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna,

de skjuter honorna, de skjuter ungarna

och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.

 Ola Palmaer avled i Sköndal den 22 april 2011.