RÖSTER I ÖSTER: En historik

MED TOM HEDLUND SOM CICERON

300 ÅR SVENSKSPRÅKIG
LITTERATUR I FINLAND

Röster
i öster

Svenska bosättningar, även om de tidigaste ganska snart hade assimilerats, uppstod i vad vi nu kallar Finland under och framför allt efter vikingatiden. Naturligt nog slog sig svenskar ner huvudsakligen i kustnära trakter: nuvarande Åland med omgivande skärgård, nuvarande Österbotten och den södra kustremsan i vad som nu är Nyland. Vikingarna kom i stor utsträckning – och ofta på genomresa till vad som senare har kallats Ryssland – från Roslagen, då kallat Roden; därav fick Sverige på finska heta Ruotsi enligt den vanligast förekommande teorin. Namnet Finland finns brutalt belagt i skrift för första gången just i Roslagen på en numera försvunnen runsten från 1000-talet: ”Björn och Igulfrid reste stenen efter Otrygg, sin son. Han blev dräpt i Finland.” Det dröjde dock innan namnet etablerats på allvar och ännu några sekler användes namnet Österlandet eller Österlanden.

Arvid Mörne, Sverige och det svenska Finland (1918) – omslagsillustration samt karta över svenska socknar i Finland.

ETT KUNSKAPSRUM
I DIKTENS MUSEUM

Vägen till det svenska Finland (1)

PROSA

POESI

FÖRFATTARE

EN HISTORIK

VÄGEN TILL DET SVENSKA FINLAND

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

SVENSKSPRÅKIGT I DET RYSKA FINLAND

DET MODERNA GENOMBROTTET

1918: INBÖRDES- OCH FRIHETSKRIG

MODERNISMENS FÖRSTA FAS

1920-TALETS MODERNISM

1930-TALET: NYA RÖSTER

IN I 1940-TALET – OCH BORTOM

EN FRÅGA OM IDENTITET

Sedan Finland i flera steg blivit en del av det svenska riket och satt under svensk förvaltning, tillkom det svenska universitetet i Åbo 1640 som i nära tvåhundra år blev centralt för en svenskspråkig kultur i Finland. Till Åbo, då det svenska rikets näst största stad, lockades en rad sverigesvenskar, varav några också var – eller blev – författare. Bland dem kan nämnas Torsten Rudeen (1661–1729), född i Lysvik i Värmland och vid sin död biskop i Linköping. Under en period var han professor i Åbo; han är främst ihågkommen för sina för den tiden personligt öppna kärleksdikter till den första hustrun.

Det kulturella klimatet i Åbo vid slutet av 1700-talet och upptakten till 1800-talet präglades till stor del av Henrik Gabriel Porthan (1739–1804), som i sin dagliga gärning vid universitetet både grundade den finska historieforskningen och förmedlade impulser från litteraturströmningarna ute i Europa.

Vägen till det svenska Finland (2)

Henrik Gabriel Porthan (1739–1804). På pappret Porthan håller står ”Abjectis utile nugis” – hämtat från Horatius Epistlar: ”Bäst är att lämna struntet därhän” (den fria översättningen har vi lånat från Dialektpionjären: https://katternodigital.fi/article/dialektpionjaren/) . Porträttet har vi lånat från Nationalbiblioteket.

Bland inhemska Finlandsfödda författare, som kom att bli en del av den svenska litteraturhistorien efter överflyttning till Sverige, hör Jacob Frese (o. 1690–1729), Gustaf Philip Creutz (1731–85) och Frans Michael Franzén (1772–1847) till de mest kända. Frese är främst hågkommen för sina personliga sjukdomsdikter, Creutz för sin rokokogracila versberättelse Atis och Camilla liksom för sitt naturmålande Sommarkväde. Den mångsidiga Franzén skrev dikter i enkel viston, epigram och psalmer, bl.a. ”Bereden väg för Herran” och ”Vad ljus över griften”. Michael Choraeus (1774–1806), tidigt död som präst i Stockholm, följde delvis i Franzéns spår med ett brett register som diktare av allt från hymn till visa.

Vägen till det svenska Finland (3)

LYSSNA PÅ CHRISTINA INDRENIUS-ZALEWSKI
SOM LÄSER UR ”ATIS OCH CAMILLA”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Gustaf Philip Creutz (1731–1785), porträtterad av Alexander Roslin. Göteborgs konstmuseum. Titelsidan är hämtad från 1781 års utgåva av Atis och Camilla, som du kan läsa hos Litteraturbanken.

LYSSNA PÅ JOHAN FAGERUDD
SOM LÄSER ”ÖVER ETT BENHUS”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Ur Jacob Freses (1691–1729) samling Någre Poëtiske Samblingar (1728). ”Herren är min hälsa”, så heter en dikt. Men också: ”Anno 1727. Då en långsam och bedröfwelig siukdom hela åhret fölgt mig efter”. Klicka på bilderna för att läsa Frese hos Litteraturbanken.se.

Gustaf Philip Creutz skaldedikt Atis och Camilla fortsatte att komma i tryck också efter författarens död 1785. Till vänster en utgåva från 1792 – och nedanför syns första sidan ur trycket från 1781. Klicka på bilderna för att komma till utgåvorna hos Litteraturbanken!

LYSSNA PÅ YLVA EKBLAD
SOM LÄSER ”KEJSAR HADRIANI DÖDSSÅNG”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Frans Michael Franzén /(1772–1847), porträtterad av Fredrik Westin. I bakgrunden syns en byst föreställande Henrik Gabriel Porthan, som var Franzéns lärare. Porträttet har vi lånat från Wikimedia.

”Bereden väg för Herran! Berg, sjunken! djup, stån opp!”

LYSSNA PÅ BIRTHE WINGREN
SOM LÄSER ”SOMMARNATTEN”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

En diktare går ur tiden. Ur Solna församlings dödbok för året 1806: kunglige hovpredikanten och regementspastorn Michael Choraeus, död i lungsot den 3 juni 1806. Hans änka, Sofia Kristina Wester (f. 1780), gifte så småningom om sig med en annan finlandssvensk skald, Frans Michael Franzén (1772–1847). Dödboken har vi lånat från Arkiv Digital. Om förgängelsen hade Choraeus diktat: ”Hvar är min graf, hvar är det mörka tjellet, / Der jag skall ensam bo? / Månn någon gång jag skådat detta stället, / Och trampat det i ro?”

Teckningen: Solna kyrkogård, avbildad 1811 av Axel Fredrik Cederholm. Bilden – där Choraeus grav är blickfång – har vi lånat från Uppsala universitetsbibliotek.

Att Finland var en del av Sverige och inget främmande land illustreras av den geografiska namngivningen. Österbotten ligger på Finlands västkust, men i det sammanhängande Sverige hörde det till rikets östra del. På motsvarande sätt ligger Västerbotten vid Sveriges nuvarande östkust. Vattnet som omgavs av de två landsdelarna blev styrande för benämningarna.

Många familjer, mer eller mindre välbeställda, flyttade från vad vi nu kallar Sverige, till Finland och etablerade sig där. Åtminstone tre av de genom seklerna svenskspråkiga författarna i Finland bar redan i sina efternamn spår av tidigare generationers sverigesvenska hemvist: barockskalden Olof Wexionius (1656–1690) namn stammar från Växjö, Josef Julius Wecksells (1838–1907) kommer från Veckholm i Uppland och Arvid Mörnes (1876–1946) från Mörby i Överselö i Södermanland.

Vägen till det svenska Finland (4)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Några sidor ur Olof Wexionius bok Sinne-Afwel (1684), tryckt i Göteborg i endast 100 exemplar. Klicka på bilderna och läs boken hos LB.se! – Längst upp syns hyllningsdikten till Samuel Columbus.

Begreppet finlandssvensk är bara drygt ett sekel gammalt och kom att användas på allvar först sedan Finland blivit en egen nation efter inbördes- och frihetskriget 1918. Numera är det inte ovanligt att begreppet används också om svenskspråkig litteratur eller svensktalande personer före 1918.

Finlandssvenskarna utgör idag 5,2% av Finlands hela befolkning och består av drygt 290 000 personer. Antalet svensktalande i Finland har varit tämligen konstant under lång tid, men med den totala befolkningsökningen har den procentuella andelen sjunkit successivt. 1880 var andelen svensktalande ungefär lika stor som nu, men utgjorde då 14,3% av hela befolkningen.

Geografisk karta över Finland, utgiven av Anders Åkerman (1774?). Kartan har vi lånat från Uppsala universitetsbibliotek.

Vägen till det svenska Finland (5)

Efter förlusten i kriget mot Ryssland 1808–09 blev Finland ett storfurstendöme under det kejserliga Ryssland med relativ frihet och bibehållen svensk förvaltning. På sikt skulle språkfrågan bli ett problem – vissa, som Johan Vilhelm Snellman (1806–81), drev åsikten att den dominerande finskan borde bli landets enda officiella språk. Frågan har återuppväckts med ojämna mellanrum och vållat strid.

I Sverige är 1800-talets romantik brokig och rik med stora namn som Atterbom, Stagnelius, Tegnér, Geijer, Almqvist och andra. Den satte spår i den s.k. Åboromantiken i 1800-talets början, men de litterära resultaten var i allmänhet blygsamma. Johan Ludvig Runeberg (1804–77) tog tidigt avstånd från det blomsterspråk och den förkonstling som han tyckte sig finna i den rikssvenska romantiken och förordade en enklare och mer realistisk stil. Han undantog Almqvist, som förblev hans favorit.

SVENSKSPRÅKIGT I DET RYSKA FINLAND (1)

LYSSNA PÅ GÖRAN SCHAUMAN
SOM LÄSER RUNEBERGS ”KYRKAN”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Johan Vilhelm Snellman (1806–1881). Klicka på bilden för att komma till Snellmans sida hos Litteraturbanken!

Två bidrag av Adolf Ivar Arvidsson (1791–1855), en framstående gestalt i Åboromantiken, i Poetisk kalender för 1820. Klicka på bilderna för att läsa dikterna hos LB.se!

Som ung hade Runeberg arbetat som informator i Saarijärvi, och han fick då en inblick i de kärva förhållanden som rådde i det inre av Finland. Dikten om den fattiga bonden Paavo, som kämpar för sin bärgning bland Saarijärvis moar, är ett av de litterära resultaten av hans vistelse.

En bekräftelse på att Finland visserligen var ett land, men med två språk, är att Runebergs ”Vårt land”, skriven och första gången framförd 1848 i tonsättning av Fredrik Pacius, fick status av nationalsång och översattes till finska 1867. ”Vårt land” inledde den första delen av Fänrik Ståls sägner, ett diktverk i två delar där Runeberg omskapade det svenska förlustkriget mot Ryssland till en svit mer eller mindre heroiska – och mer eller vanligen mindre historiskt korrekta – tavlor i en rik variation av synvinklar och diktformer.

SVENSKSPRÅKIGT I DET RYSKA FINLAND (2)

LYSSNA PÅ BIRGITTA ULFSSON
SOM LÄSER ”SVEN DUFVA”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Omslaget till Fänrik Ståls sägner (1848), samt första sidan från ”Vårt land” ur Runebergs samling. Illustrationen, som föreställer Sven Dufva, är hämtad ur Taflor till Fänrik Ståls sägner (1884). Klicka på bilderna för att komma till verken hos LB.se!

Runebergs litterära produktion är stor och skiftande: kraftfullt målande och detaljrik versepik på hexameter, antikiserande dramatik samt en tidlöst enkel och omedelbar typ av lyrik, inspirerad av serbiska folksånger som han översatt från tyska.

Sin varma och livsbejakande tro har han formulerat i Den gamle trädgårdsmästarens brev, där han försöker övertyga poeten, vännen och den stränge pietisten Lars Stenbäck (1811–70) om att jorden inte är ”såsom ett dystert fängelse för anden”.

Till de poeter som Runeberg uppmuntrade hör också Theodor Lindh (1833–1904), numera framför allt hågkommen för den lokalpatriotiska ”Sång vid Nylänningarnas årsfest den 9 april 1867”, som fortfarande sjungs till Henrik Borenius tonsättning. Vanligen var det väl så, att Runeberg kom att överskugga samtida författare, som poeten Johan Jacob Nervander (1805–48), upphovsman till bland annat dikter inspirerade av Gamla Testamentet. Tidens ledande kritiker, Fredrik Cygnaeus (1807–81), var väl bevandrad också i utländsk litteratur; han brukar ofta beskrivas som en något yvig personlighet och lysande vältalare.

SVENSKSPRÅKIGT I DET RYSKA FINLAND (3)

LYSSNA PÅ DAN HENRIKSSON
SOM LÄSER STENBÄCKS ”SORGSNA VÄN”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

LÄS TOM HEDLUND OM THEODOR LINDH
HOS LITTERATURBANKEN.SE

En sida ur Theodor Lindhs (1833–1904) Dikter, utg. 1875. Klicka på boksidan för att läsa hela dikten hos Litteraturbanken.

I det runebergska hemmet i Borgå fanns ännu en författare, men bokstavligen på bottenvåningen: Fredrika Runeberg (1807–79). Johan Ludvig uppmuntrade henne, men samtidigt var hemmets skötsel helt och hållet hennes ansvar. Hennes romaner och kortare prosatexter handlar, inte oväntat, ofta om kvinnors liv och levnadsvillkor – någon gång i mer eller mindre fjärran miljöer geografiskt och kulturellt.

Hon var inte ensam kvinna på parnassen. Sara Wacklins (1790–1846) mycket personliga Hundrade minnen från Österbotten har fått klassikerstatus. Bland övriga kvinnliga författare från den här epoken är den lågmälda lyrikern Wilhelmina Nordström (1815–1902), som prisades av Runeberg, värd en återupptäckt.

SVENSKSPRÅKIGT I DET RYSKA FINLAND (4)

LYSSNA PÅ ALMA PÖYSTI
SOM LÄSER NORDSTRÖMS ”I JUNI”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Fredrika Runeberg (1807–1879). Bägge bilderna (den lilla bilden föreställer paret Runeberg) har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland.

Fredrika Runeberg (1807–1879), ur ”En saga om vreden”, i Teckningar och drömmar (1861). Klicka på texten för att läsa hela prosastycket hos Litteraturbanken!

Gruppbild tagen av C.A. Hårdh på Kroksnäs 1862. Fredrika Runeberg, Lina Elfving, Walter Runeberg och Lorenzo Runeberg. Stående på ärthässjan, Kalle Behm (Kroksnäs Kalle). Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland.

”Vet du hvad vrede är? Jo det är en hel knippe dolkar och svärd, fina, skarpa, hvassa och osynliga. De finnas just invid menniskohjertat, vid somliga hjertan flere, vid somliga färre, hos somliga stora, hvassa och skarpa mera än om de vore smidda af det finaste stål, hos andra likna de blott små knappnålar, ja hos några till och med endast agnar.”

Den mångsidiga och osannolikt produktiva Zacharias Topelius (1818–1898) skrev lyriska dikter, ibland i folkvisans stil, slagkraftig journalistik, dramatik och den historiska, Walter Scottinspirerade romansviten Fältskärns berättelser. Berättargreppet, där en som varit med i händelseförloppen förmedlar dem till en krets åhörare, påminner om Runebergs uppslag i Fänrik Ståls sägner. Topelius skrev dessutom mycket för barn och var epokens sagofarbror också i Sverige.

SVENSKSPRÅKIGT I DET RYSKA FINLAND (5)

LYSSNA PÅ YLVA EKBLAD
SOM LÄSER ”PÅ ROINES STRAND”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Zacharias Topelius (1818–1898). Klicka på porträttet för att komma till Topelius sida hos Litteraturbanken.se! Bilderna till höger är hämtade ur Änglarnas julklapp (1898). Klicka på bilderna för att läsa boken hos Litteraturbanken!

Ett udda geni var Josef Julius Wecksell (1838–1907), känd redan i sin samtid som mångsidig poet och som den dittills största dramatikern på svenska i Finland med det Shakespeareinspirerade Daniel Hjort (1862) som höjdpunkten. Tidigt drabbades han av psykisk ohälsa, men före det totala sammanbrottet skrev han några dikter som har lyfts fram på allvar först under 1900-talet, då de fick sin rätta resonansbotten efter modernismens genombrott.

SVENSKSPRÅKIGT I DET RYSKA FINLAND (6)

LYSSNA PÅ RIKO EKLUNDH
SOM LÄSER WECKSELLS ”PÅ MOLN STOD DU”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Josef Julius Wecksell (1838–1907). Fotografiet av den unge Wecksell har vi lånat från Museiverket; den åldrade har vi lånat från Sibeliusmuseums arkiv.

Josef Julius Wecksell (1838–1907), ur diktfragmentet ”Almqvist. Monolog”. Klicka på citatet för att läsa dikten hos Litteraturbanken!

LYSSNA PÅ RABBE SMEDLUND
SOM LÄSER ”ALMQVIST”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

”Att våga eller icke är det första,
Att lyckas eller icke är det andra,
Och deremellan ligger handlingen.
I handling ligger lifvets makt, all lycka,
All ära och all rikedom. Blott den
Bevisar att vi finnas. Hvad är tänka?
Ett embryo till lif — hvad samvetsqval?
En sjuklig handlings mord emot sig sjelf.”

Josef Julius Wecksell (1838–1907). Fotografiet av den unge Wecksell har vi lånat från Museiverket.

Ett nytt litterärt skede signalerade Karl August Tavaststjerna (1860–98) redan i titeln till sin debutdiktsamling: För morgonbris (1883). Han hade litterära kontakter också utanför Finland, bland dem Strindberg. Som flyhänt poet och realist på prosa i både romaner och noveller är han det moderna genombrottets främsta representant i Finlands svenskspråkiga litteratur. Men han var också en splittrad och orolig ande som påverkades av andra strömningar i tiden som symbolism och ockultism.

DET MODERNA GENOMBROTTET (1)

LYSSNA PÅ YLVA EKBLAD
SOM LÄSER UR ”UNGA KÄNSLOR”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Karl August Tavaststjerna (1860–1898). Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland. Klicka på bilden för att komma till Tavaststjerna hos Litteraturbanken!

Tavaststjerna avled 1898, strax efter Topelius. Yrjö Hirn (1870–1952), sedermera mångfrestande professor i estetik, har berättat hur han i begravningståget efter Tavaststjerna, med den unge författaren Mikael Lybeck (1864–1925) vid sin sida, färdades med Finlands svenska litteratur – så svag tycktes den litterära återväxten på svenska. Någon diktare av format var Lybeck inte ännu, även om han redan var en utsökt stilist. Men hans tid skulle komma. I hans romaner och dramer under det nya seklet får psykiskt förfall och moraliskt svek sina frätande analyser i det moderna genombrottets anda.

DET MODERNA GENOMBROTTET (2)

LYSSNA PÅ PEKKA STRANG
SOM LÄSER ”SMÅSTADSVY”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Mikael Lybeck (1864–1925). Fotografiet har vi lånat från Museiverket. Klicka på bilden för att komma till Lybeck hos Litteraturbanken!

Yrjö Hirn (1870–1952). Fotografiet har vi lånat från Museiverket. Klicka på bilden för att komma till Yrjö Hirn hos Litteraturbanken!

Ur Mikael Lybecks dikt ”Till Karl August Tavaststjerna (in memoriam)” ur samlingen Dikter III (1903). Klicka på citatet och läs dikten i sin helhet hos LB.se!

”Du gick i de unga åren
till hafs, med sången ombord.
Det var så ljust omkring dig,
ty diktare var du boren,
och djärf i tankar och ord.”

Karl August Tavaststjerna (1860–1898). Porträttet, målat av Albert Edelfelt, har vi lånat från Finlands nationalgalleri. Klicka på bilden för att komma till Tavaststjerna hos Litteraturbanken!

Jac. Ahrenberg (1847–1914) är vid sidan av Tavaststjerna en pionjär för en realistisk prosadiktning. Hans ojämna författarskap hämtar ofta motiven i Karelen, där han växte upp. Nyland har fått sina folklivsskildrare bl.a. i Anders Allardt (1855–1942) och Oscar Behm (1862–1933) – båda skriver med ett starkt socialt engagemang. En bygdens författare var också den mångsidiga Adèle Weman (1844–1936) från Kimito i landskapet Egentliga Finland, där hon verkade som lärare. Hennes författarskap är stort och skiftande. I äktenskapsromanen Uppåt eller nedåt (1890) närmar hon sig rikssvenska kolleger som Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler.

DET MODERNA GENOMBROTTET (3)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Adèle Weman (1844–1936). Fotografiet har vi lånat från Wikimedia. Klicka på bilden för att komma till Weman hos Litteraturbanken!

Titelsidor till några av Adèle Wemans böcker. Klicka på bilderna för att läsa dem hos Litteraturbanken!

Ur Adèle Wemans roman Uppåt eller nedåt? (1890). Klicka på citatet och läs romanen hos Litteraturbanken.se!

”Mery Ryding var trött vid hufvudstaden, öfvermätt af dess nöjen. Lifvet erbjöd henne numera intet annat än tomhet och födde en längtan efter något bättre, innehållsrikare. I tolf år hade hon lefvat detta för hennes umgängesvänner så vexlande och rika, men för henne sjelf så enformiga och intetsägande lif.”

Ur tidningarna. Annons i Dagens Nyheter 6 mars 1891; recension i Morgonbladet 29 december 1890.

En rad kvinnliga svenskspråkiga författare under den senare delen av 1800-talet koncentrerade sig på den allt aktuellare frågan om kvinnans ställning i samhället. Alexandra Gripenberg (1857–1913) inspirerades av Fredrika Bremer och stöttades av Topelius. Helena Westermark (1857–1938) hann under ett långt liv reagera på samhälleliga förändringar som omfattade inte bara kvinnans ställning. Gerda von Mickwitz (1862–1948) tog intryck av såväl Kielland som J. P. Jacobsen, innan Nietzsche drog henne i en annan riktning. En tidig novell av von Mickwitz med den oskyldiga titeln Mässling (1886) avslöjar mycket av tidens hyckleri när det gäller synen på manligt och kvinnligt.

DET MODERNA GENOMBROTTET (4)

Alexandra Gripenberg (1857–1913). Fotografiet har vi lånat från Museiverket. Klicka på bilden för att läsa Gripenberg hos LB.se!

Gerda von Mickwitz, ”Messling” (1886), först tryckt i Framåt 1886. Klicka på bilderna för att läsa novellen hos Litteraturbanken!

LYSSNA PÅ EMILIE STRANDBERG
SOM LÄSER NOVELLEN ”MESSLING”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Ur Gerda von Mickwitz novell ”Messling” (1886). Klicka på citatet och läs novellen hos Litteraturbanken.se!

”Han tänkte på vad docenten Falk sagt i klubben, när det talades om professorskan Löwes ’mässling’: ’För f-n äkta makar måste ju dela allt vet jag, lust och nöd, som prästen sade.’ — Och så hade han gnolat — medan han slog takten med foten:

Med varann, med varann i lust och nöd,
Med varann, med varann i liv och död.”

Gerda von Mickwitz (1862–1948). Fotografiet har vi lånat från Museiverket. Klicka på bilden för att komma till von Mickwitz författarsida hos Litteraturbanken!

I själva verket stod dock en ny generation författare redo, bland dem poeten, prosaisten och dramatikern Arvid Mörne (1876–1946) samt poeterna Bertel Gripenberg (1878–1947) och Hjalmar Procopé (1868–1927). De tog alla del i kampen mot Ryssland, som hade börjat inskränka Finlands frihet och i det s.k. februarimanifestet 1899 krävt en förryskning av Finland i olika avseenden. Generalguvernören Bobrikoff mördades 1904 av en finländsk patriot och förryskningen kom på sikt av sig. En från Ryssland spridd storstrejk bröt ut 1905; året efter fick Finland en egen Lantdagsreform med lika rösträtt för män och kvinnor. Tiden var orolig, men en frigörelse var på väg.

DET MODERNA GENOMBROTTET (5)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Arvid Mörne (1876–1946). Fotografiet har vi lånat från Museiverket. Klicka på bilden för att komma till Mörne hos Litteraturbanken!

LÄS TOM HEDLUNDS DOKTORSAVHANDLING
OM ARVID MÖRNE HOS LITTERATURBANKEN.SE

Ett urval omslag till Arvid Mörnes böcker. Klicka på bilderna för att komma till Mörnes författarsida hos Litteraturbanken!

Arvid Mörne, ”Morgonvind”, ur diktsamlingen Rytm och rim (1898). Klicka på citatet för att läsa mer i diktsamlingen hos Litteraturbanken.

”Tallen och granen berätta
skogens sorgliga saga,
susande björkar sätta
doftande rim därtill.
Aspen, som hör dem klaga,
skakar sin prasslande hätta,
spelar sommarens lätta,
soliga vådevill.”

Mörne var i seklets början socialist och blev en tidig skildrare av klassklyftorna i den svenskspråkiga kustbygden. Gripenberg började som formsäker besjungare av mer eller mindre depraverad sexualitet, men mer och mer blev han en konservatismens försvarare och det finska inlandets poet. Procopé var framför allt reflexionslyriker, ofta i lättsam form efter mönster hos Heine, som han också översatte.

Under den här perioden växte Helsingfors till en relativ storstad och med impulser från bl.a. Sverige, inte minst Hjalmar Söderbergs illusionslöshet och stilkonst, skapade några yngre författare, kallade dagdrivarna (efter Torsten Helsingius roman Dagdrivare), en desillusionerad, urban litteratur. Resultatet kunde bli både distanserat och kåserande, men den litterära verksamheten var också ett försök att förstå och att finna sig tillrätta i en orolig tid.

DET MODERNA GENOMBROTTET (6)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Bertel Gripenberg (1878–1947). Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland. Klicka på bilden för att komma till Gripenberg hos Litteraturbanken!

Epokens mest lysande novellist och dramatiker, som dock inte nöjde sig med dagdrivarperspektivet, var Runar Schildt (1888–1925). Hans psykologiskt inträngande porträtt av människor som inte riktigt passar in – han var själv en sådan – och hans suveräna stilkonst med många bottnar har gjort honom till en klassiker.

DET MODERNA GENOMBROTTET (7)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Runar Schildt (1888–1925). Tidningsklippet och fotografiet har vi lånat från Museiverket. Klicka på bilden för att komma till Schildt hos Litteraturbanken!

Medan det gamla kejsardömet Ryssland föll sönder, jäste den politiska oron i Finland. Inbördeskrig bröt ut i januari 1918, efter en blodig start från socialisternas sida under hösten 1917. Socialisterna bildade en röd armé med visst stöd av de ryska bolsjevikerna, medan den vita armén var förankrad i Finland med stöd från Tyskland och i viss mån Sverige.

Efter att Finska folkdelegationen flytt senatsbyggnaden i Helsingfors, 1918. Fotografiet har vi lånat från Museiverket.

Fälttågskarta hämtad ur Der große Krieg 1914–1918 (1922). Bilden har vi lånat från Wikimedia.

1918: INBÖRDES- OCH FRIHETSKRIG (1)

Mitt i denna oroliga tid antogs Finlands självständighetsförklaring den 6 december 1917. Kriget tog slut med den vita segern i maj 1918. Med något enstaka undantag stod alla tidens svenskspråkiga författare på den vita sidan. Den från början av seklet socialt och socialistiskt engagerade Arvid Mörne tvingades att desillusionerad ta avstånd från den röda sidan efter summariska avrättningar av motståndare, medan generationskamraten Bertel Gripenberg jublade över de vitas insatser i sin diktsamling för året: Under fanan.

1918: INBÖRDES- OCH FRIHETSKRIG (2)

Sidor från Åbo underrättelser den 7.12.1917 om Finlands självständighetsförklaring. Tidningssidorna har vi lånat från Nationalbibliotekets digitala samlingar.

För Gripenbergs del kom jublet av sig. Det nya Finland som växte fram var inte i hans smak. I hans memoarbok Det var de tiderna (1943) är inbördeskriget och hans militära engagemang på den vita sidan den stora höjdpunkten. Mörne höll fast vid sina demokratiska ideal och tog bestämt avstånd från de totalitära rörelserna under de följande decennierna. Trots att han och Gripenberg intog diametralt motsatta ståndpunkter politiskt, förblev de vänner genom åren, vilket också säger något om de personliga kontakterna inom den snäva finlandssvenska miljön.

Av all den poesi som publicerades av finlandssvenska författare under krigsåret och närmast därefter, är det bara en diktsvit som tidlöst och direkt fokuserar på lidandet och krigets blodiga realitet: Mikael Lybecks Dödsfången, där den dödligt sårade soldaten i flämtande febersyner ger ord åt krigets helvete.

Bertel Gripenberg, tiden före konflikterna (1905). Fotografiet har vi lånat från Museiverket.

1918: INBÖRDES- OCH FRIHETSKRIG (3)

LYSSNA PÅ PEKKA STRANG
SOM LÄSER LYBECKS ”KVÄLLSVIND SPELADE”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

”Allt går under. Alla de höga
livsidealen ha ömkligen dött.
Kvar är blott fasan, som stirrar – ett rödt,
blodvardrypande, utstunget öga.”

Mikael Lybeck, ur Dödsfången (1918).

Mikael Lybeck (cirka 1901), tecknad av Uno Zeipel. Porträttet har vi lånat från Museiverket.

Mikael Lybeck, Dödsfången (1918).

Krigets efterspel blev brutalt. De röda förlorare som dog i segrarnas avrättningar och fångläger blev mångdubbelt fler än offren på den vita sidan. Jarl Hemmer (1893–1944), som debuterat några år tidigare med ungdomligt skönrimmad lyrik, publicerade under krigsåret några av de mest aggressiva dikterna mot den röda sidan i sin diktsamling Ett land i kamp. Han kom dock att ifrågasätta både kriget och våldet i sina romaner Onni Kokko (1920) och En man och hans samvete (1931). I krigets efterdyningar skrev Sigrid Backman (1880–1938) två romaner där kriget och dess följder ovanligt nog betraktas ur förlorarnas perspektiv: Ålandsjungfrun (1919) och Familjen Brinks öden (1922).

1918: INBÖRDES- OCH FRIHETSKRIG (4)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Jarl Hemmer (1893–1944). Fotografiet har vi lånat från Museiverket. Sigrid Backman (1880–1938). Fotografiet har vi lånat från Biografiskt lexikon för Finland. Klicka på bilderna för att komma till Gripenberg och Backman hos Litteraturbanken!

Resultatet av kriget, som alltså pågick ännu när självständighetsförklaringen undertecknades, blev Finlands självständighet, med allt vad det innebar – bland annat att begreppet finlandssvensk kom att bli den självklara benämningen på en svensktalande finländare.

Festligheter i samband med Finlands självständighetsförklaring. Fotografiet har vi lånat från Museiverket.

1918: INBÖRDES- OCH FRIHETSKRIG (5)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

1918 hade en litterär revolt redan hunnit ske: Edith Södergran (1892–1923) hade debuterat 1916 med Dikter. Själva krigsåret 1918 gav hon ut sin andra diktsamling, Septemberlyran, där hon i ett företal markerar både sin självständighet och beskriver sin intuitiva arbetsmetod. För samtiden representerade hennes poesi något helt nytt, vilket gav upphov både till gyckel och oförstående recensioner. Hennes uppväxt och skolgång i Sankt Petersburg med de språkliga och kulturella impulser hon där fick, liksom vistelser i sanatorier på kontinenten, hade givit henne andra perspektiv än de svenska i Finland.

MODERNISMENS FÖRSTA FAS (1)

LYSSNA PÅ LILGA KOVANKO
SOM LÄSER ”INGENTING”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Möjligen Edith Södergran som barn (1894–1896).
Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_392).

LYSSNA PÅ EDITH SÖDERGRANS
DIKTER INLÄSTA AV KJELL ESPMARK,
STINA EKBLAD, AGNETA PLEIJEL & ANDRA

Två diktsamlingar, Rosenaltaret (1919) och Framtidens skugga (1920), och en samling aforismer, Brokiga iakttagelser (1920), tillkommer under en hektisk skaparfas. Ett markant inflytande från Nietzsche kommer på sikt att ersättas av antroposofin och Rudolf Steiner, innan allt landar i en närmast kristen hållning i de sista dikterna i den posthuma diktsamlingen Landet som icke är (1925).

Före sin debut hade hon sökt upp några av samtidens poeter och bett om ett omdöme om de manuskript hon medförde. Arvid Mörnes reaktion har bevarats: ”Ser inte fröken själv, att edra dikter är stiliga?” Mörne hörde också till dem som kom att recensera hennes böcker seriöst och positivt, om än inte utan reservationer.

MODERNISMENS FÖRSTA FAS (2)

LYSSNA PÅ MARJORITA HULDÉN
SOM LÄSER ”VIERGE MODERNE”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Missa inte Litteraturbankens bokfilm om Edith Södergran! Klicka på bilderna för att gå vidare in i Södergrans diktning.

Hennes samtida modernistpionjär i Sverige, Pär Lagerkvist, gav 1916 ut diktsamlingen Ångest, som blev betydelsefull för den litterära utvecklingen i Sverige. Man kan uppfatta den estetiska teoretikern Lagerkvist som en motpol till Södergran, som hyllar den intuitiva skaparkraften; i den inledande anmärkningen i Septemberlyran skriver hon: ”Mina dikter äro att taga som vårdslösa handteckningar. Vad innehållet vidkommer, låter jag min instinkt bygga upp vad mitt intellekt i avvaktande hållning åser.”

MODERNISMENS FÖRSTA FAS (3)

LYSSNA PÅ STINA EKBLAD
SOM LÄSER ”DAGEN SVALNAR …”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Omslaget till Pär Lagerkvist, Ångest (1916).

Ur Edith Södergran, Septemberlyran (1918).

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

En tidig vapendragare blev den mångsidiga Hagar Olsson (1893–1978), som kritiker en mycket energisk talesperson för modernismen, och dessutom essäist, dramatiker och romanförfattare. Hennes internationella orientering bidrog till att ge den finlandssvenska modernismen en förankring också utanför den avgränsade svenskspråkiga kulturmiljön i Finland. Med sin expressionistiska och experimentella dramatik kom hon senare i sitt långa liv att åter utmana den traditionella smaken.

MODERNISMENS FÖRSTA FAS (4)

Hagar Olsson (1893–1978). Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland. Klicka på bilden för att komma till Hagar Olsson hos Litteraturbanken!

Edith Södergran, med björnstatyett i handen (1910-tal). Fotografiet har vi lånat från Svenska litteratursällskapet i Finland (SLSA 566_335).

Elmer Diktonius (1896–1961) engagerades starkt av Edith Södergrans författarskap och kom att tillsammans med Hagar Olsson redigera Södergrans posthuma diktsamling Landet som icke är (1925). Han var även delaktig i tidskriftsprojektet Ultra (1922, sju nummer), där tidens moderna idéer exponerades i både svenskspråkiga och finskspråkiga bidrag.

MODERNISMENS FÖRSTA FAS (5)

LYSSNA PÅ ELMER DIKTONIUS
SOM LÄSER ”ORDET”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

En omistlig källa till kunskap om Edith Södergran är Svenska litteratursällskapet i Finlands samlingar. Klicka här för att gå vidare till Edith Södergrans arkiv hos SLS.

SE MER

Elmer Diktonius (1896–1961, i mitten), omgiven av Erik Asklund (1908–1980) och Rabbe Enckell (1903–1974). Året är 1931. Fotografiet har vi lånat från en privat samling. Klicka på bilden för att komma till Diktonius hos Litteraturbanken!

Några egentliga efterföljare fick Edith Södergran knappast. Snarare var det hennes inspirerande exempel som bidrog till att forma en livskraftig generation av i grunden mycket olikartade författare. Hos Södergranbeundraren Elmer Diktonius frigjordes andra krafter i hans starkt expressiva och enligt egen utsago expressionistiska poesi. Han var en språkligt vital författare vad han än skrev och vad han än skrev om, oavsett om det var prosa eller poesi. Hans expressiva dikt ”Jaguaren” från tidigt 20-tal signalerar både vild styrka och mild innerlighet.

1920-TALETS MODERNISM (1)

LYSSNA PÅ ELMER DIKTONIUS
SOM LÄSER ”BEETHOVEN I HAMMARBY”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

”Jaguaren”, ur Elmer Diktonius diktsamling Hårda sånger (1922). Klicka på bilderna för att läsa diktsamlingen hos LB.se!

Rabbe Enckell (1903–74) skrev till en början en lågmäld och ordknapp naturlyrik men han var dessutom som teoretiker en viktig talesman för den nya generationen. Hans författarskap kom att utvecklas på olika sätt genom åren, bl.a. i lyrisk dramatik med antik bakgrund och några volymer originell reflexionsprosa. Som han hörde till de yngsta och var den som levde längst av de ledande 20-talsmodernisterna, med undantag av Hagar Olsson, kom han att möta motstånd på 1960-talet av en yngre generation för sin brist på socialt och politiskt engagemang.

1920-TALETS MODERNISM (2)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Rabbe Enckell (1903–1974). Året är 1931 – Diktonius står längst till höger. Fotografiet har vi lånat från en privat samling. Klicka på bilden för att komma till Enckell hos Litteraturbanken!

Längst i djärvt nyskapande gick Gunnar Björling (1887–1960) med sin egensinniga språkbehandling; han var också den som hade svårast att nå fram till en mer traditionsbunden publik. Hans register var dock vidsträckt: han kunde skapa allt från renläriga sonetter till knappa och verbala explosioner. I sin sena produktion skriver han ljusgenomströmmad poesi enligt en egen grammatik.

1920-TALETS MODERNISM (3)

LYSSNA PÅ HORACE ENGDAHL
SOM LÄSER ”SÅ TYST, SÅ ENSAMT ÄR BLOTT JAG”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Gunnar Björling (1887–1960). Fotografiet har vi lånat från Museiverket. Klicka på bilden för att komma till Björling hos Litteraturbanken!

En viss påverkan från Södergran kan man finna i delar av Kerstin Söderholms (1897–1943) poetiska produktion. Söderholms skönlitterära författarskap överskuggas numera, något orättvist, av den starkt självbespeglande dagbok hon skrev under större delen av sitt liv och som efter hennes egen önskan publicerades efter hennes död.

Den yngste av modernisterna var den tidigt döde Henry Parland (1908–30) som inte nöjde sig med att vara modernist, utan främst inriktade sig på att fånga det moderna livets puls och hela rekvisita som bilar, bensin och cigaretter i ett lite slängigt men pregnant vardagsspråk.

1920-TALETS MODERNISM (4)

LYSSNA PÅ HENRIC HOLMBERG
SOM LÄSER SÖDERHOLMS ”DIKTEN”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Kerstin Söderholm (fotograferad 1923), detalj. Fotografiet har vi lånat från en privat samling. På resa genom Sverige 1943 valde Söderholm, märkt av livet i krigets skugga, döden. Till vänster: en maskinskriven sida från Söderholms dagböcker, hämtad från Svenska litteratursällskapet i Finland. Klicka på bilden för att komma till SLS sajt om Kerstin Söderholm!

Efter Hagar Olssons försök med den tvåspråkiga Ultra, samlades modernisterna kring den helt svenskspråkiga Quosego, utgiven 1928–29 med fyra nummer. Diktonius var ännu en gång drivande.

Österbottningen R(agnar) R(udolf) Eklund (1895–1946) var en udda generationskamrat till modernisterna. Under en kort period utgjorde Södergran, Olsson och Eklund ett slags modernistisk pionjärtrio, innan Eklund valde en ensam väg som poet, prosaist och aforistiker, långt från alla litterära kotterier.

1920-TALETS MODERNISM (5)

Quosego (1928–1929).

R. R. Eklund (1895–1946). Fotografiet har vi lånat från Åbo Akademis bildsamlingar. Klicka på bilden för att gå till Eklund hos LB.se!

Uppmärksamheten var som ofta liten i de svenska tidningarna. Här Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 10 november 1922, om Södergran och Ultra.

På sikt kan man kanske hävda att Diktonius fick rätt: kontinuiteten i den finlandssvenska litteraturen blev viktigare än brytningen mellan generationerna. Vad man heller inte får glömma är att modernisterna dominerar sedda i efterhand; i samtiden var publiksmaken oftast konventionellare och det var en mer traditionell litteratur som då stod i centrum.

Quosego (1928–1929). Här ett uppslag, med en dikt av Kerstin Söderholm.

Dagens Nyheter den 28 januari 1938. Elmer Diktonius ger den svenska läsekretsen en inblick i den finlandssvenska bokfloden.

1930-TALET: NYA RÖSTER (1)

LYSSNA PÅ JESSICA SCHIEFAUER
SOM LÄSER HENRY PARLANDS
”DÖDENS STJÄRNA”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

De författare ur den i efterhandsperspektivet dominerande 20-talsgenerationen som fortsatte att utvecklas var framför allt Hagar Olsson, Rabbe Enckell, Gunnar Björling och i viss mån Elmer Diktonius. Därtill kom nya författare med egna röster: Henry Parlands bröder Ralf Parland och på sikt Oscar Parland, den förstnämnde framför allt poet, den senare en alltmer produktiv prosaist.

Arvid Mörne blev, efter sina tidiga kampår, en ytterst tungviktig författare, som ur ensamhet och besvikelse skapade en rik poetisk produktion med viss, om än begränsad, inspiration av 20-talsmodernisternas nya poetiska praktik.

Vinjetter ur Arvid Mörnes diktsamling Ny tid (1903).

1930-TALET: NYA RÖSTER (2)

Till de mest uppmärksammade författarna ur den generation som debuterar under 1930-talet hör Sally Salminen (1906–76). Sedan hon lämnat sin fattiga hemmiljö på Åland skrev hon romanen Katrina (1936), som vann första pris i en nordisk romantävling. Den följdes av en rad romaner, som dock inte väckte samma uppmärksamhet som debuten, skrivna under ett kosmopolitiskt liv.

Andra pris i romantävlingen vanns av österbottningen Anna Bondestam (1907–95), som skulle komma att bli en av få skildrare av det finlandssvenska proletariatet.

1930-TALET: NYA RÖSTER (3)

Sally Salminen (1906–1976) anländer till Helsingfors 1936 (ovan). Fotografiet har vi lånat från Museiverket. Klicka på bilden för att gå till Salminen hos LB.se! Till vänster: Anna Bondestam (1907–1995). Klicka på bilden för att gå till Bondestam hos Litteraturbanken.se!

Tidningsklippet är från Aftonbladet den 14 oktober 1936.

Även om man inte kan tala om ett genombrott för en ny, ifrågasättande generation i likhet med modernisternas under 1920-talet, har likväl tre 30-talsdebutanter, alla både poeter och prosaister, ibland kommit att betraktas som en andra våg modernister: Solveig von Schoultz (1907–96), Mirjam Irene Tuominen (1913–67) och Eva Wichman (1908–75). Mest mångsidig är von Schoultz; i sin variationsrikedom, sitt omfång, sin relativa lättillgänglighet och sitt psykologiska djup är hennes författarskap unikt. Skuld och lidande står ofta i centrum för Tuominen, som i sitt senare författarskap blir alltmer expressiv och personlig. Wichmans produktion spänner över ett brett register, från hårdknuten poesi till socialt och politiskt engagerad prosa.

1930-TALET: NYA RÖSTER (4)

Solveig von Schoultz (1907–1996). Fotografiet har vi lånat från Museiverket. Klicka på bilden för att gå till von Schoultz hos LB.se!

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Till den psykologiska linje med förgreningar som löper genom de nämnda författarskapen, hör också Tito Collianders (1904–89) i mycket självbiografiska produktion, där frågor om religion och moral är grundläggande. Nämnas bör också Olof Enckell (1900–89), äldre bror till Rabbe Enckell, som debuterade som romanförfattare 1930, men som främst har blivit känd som litteraturhistoriker med grundläggande verk om Edith Södergran, Hagar Olsson och Elmer Diktonius. Namnkatalogen skulle kunna förlängas avsevärt.

Tito Colliander (1904–1989) och hans hustru Ina Colliander, med barn (1930-tal). Fotografiet har vi lånat från Wikimedia. Klicka på bilden för att komma till Collianders sida hos Litteraturbanken!

Olof Enckell (1900–1989). Fotografiet har vi lånat från Wikimedia. Klicka på bilden för att komma till Enckells sida hos Litteraturbanken!

1930-TALET: NYA RÖSTER (5)

Medan modernismen utvecklades i Sverige under 1930- och 40-talen, pågick ingen motsvarande process i den finlandssvenska litteraturen. 20-talsmodernisterna hade influerat och inspirerat den rikssvenska litteraturen; vissa personliga kontakter fanns fortfarande mellan finlandssvenska och rikssvenska författare.

I Finland hade man mycket annat att tänka på än kultur under 1940-talets första hälft. Förhållandet till Ryssland var inflammerat och resultatet blev två krig, Vinterkriget 1939/40 och Fortsättningskriget 1941–44. Det var ingen tid för litterära experiment. Ett undantag bör ändå nämnas: den tidigt döde Christer Lind (1912–1942), som vid utgivningen av sin enda diktsamling Vindarnas bröllop (1940) hälsades som en modernist i Södergrans anda.

Christer Lind, Vindarnas bröllop (1940). Klicka på bilden för att läsa diktsamlingen hos Litteraturbanken! TIll höger också en recension av antologin Dikterna om Finlands kamp, tryckt i Dagens Nyheter den 10 september 1940.

Spåren av ett liv och en gärning. – Christer Lind, ur Svenskt författarlexikon (1953). Klippet har vi lånat från Projekt Runeberg.

IN I 1940-TALET – OCH BORTOM (1)

Ur Christer Lind, Vindarnas bröllop (1940). Klicka på bilderna för att läsa hela diktsamlingen hos Litteraturbanken!

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Lågmälda och stramt ordknappa poeter som Ole Torvalds (1916–95) och Thomas Warburton (1918–2016) blev röster i en pressad tid; Warburton skulle senare som litteraturkritiker teckna den finlandssvenska litteraturens 1900-talshistoria.

En av krigstidens poetiska debutanter, Ulla Olin (1920–2009), skulle, efter flyttning till Sverige, för sina sakligt precisa och vardagsnära dikter långt senare bli uppmärksammad som en av de mest betydande poeterna i sin generation.

Diktsamlingar i urval av Ulla Olin (1920–2009) och Ole Torvalds (1916–1995).

IN I 1940-TALET – OCH BORTOM (2)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Några decennier framåt i tiden hade 20-talsmodernismen blivit gammal i en yngre generations ögon. Rabbe Enckell beskylldes på 60-talet för att sitta i ett elfenbenstorn i stället för att vara ute i den sociala verkligheten, där politiskt engagerade författare som Claes Andersson (1937–2019) och hans generationskamrater befann sig. Rabbe Enckell visste att bita ifrån.

Rabbe Enckell (1903–1974, till höger), Elmer Diktonius (1896–1961), i mitten), och Erik Asklund (1908–1980, till vänster). Året är 1931. Fotografiet har vi lånat från en privat samling. Klicka på bilden för att komma till Enckell hos Litteraturbanken!

IN I 1940-TALET – OCH BORTOM (3)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Intresset i Sverige för den finlandssvenska litteraturen har tyvärr inte stärkts, vilket är pinsamt lätt avläsbart i poesiantologier utgivna i Sverige, men med ambitionen att representera hela den svenskspråkiga poesin. Det som har hänt efter 1920-talet i vad Bengt Holmqvist, med diskret udd riktad mot Sverige, har kallat ”den svenska litteraturfilialen i Finland”, har sällan observerats över huvud taget, sånär som på enstaka namn. Tove Janssons (1914–2001) rikt varierade författarskap hör till de få som har nått också Sverige alltsedan den första boken om vad som skulle bli Muminvärlden kom ut 1945.

IN I 1940-TALET – OCH BORTOM (4)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Tove Jansson (1914–2001). Fotografiet har vi lånat från Museiverket.

Ändå är det en vital och mångskiftande litteratur som har vuxit fram under den senare delen av 1900-talet och fram till idag. Några exempel: Bo Carpelan (1926–2011), som har skrivit i alla genrer är en av de verkligt stora författarna på svenska. Christer Kihlman (1930–2021) och Henrik Tikkanen (1924–84) har både i fiktionsprosa och självutlämnande bekännelseböcker blottlagt nya sidor i den finlandssvenska kulturen. Än mer har Märta Tikkanen (f. 1935), som en sentida syster till Fredrika Runeberg, bland annat berättat i både poesi och prosa om hur det är att leva under trycket av en dominant författande make med grava missbruksproblem. Andra, som Jörn Donner (1933–2020) och Sebastian Lybeck (1929–2020), har på olika sätt revolterat mot den finlandssvenska kulturen. Den till en början Björlinginspirerade naturlyrikern Peter Sandelin (1930–2019), paradoxernas mästare Gösta Ågren (1936–2020) och den oakademiska akademikern Lars Huldén (1926–2016) påminner om Österbottens viktiga roll i den finlandssvenska kulturlivet.

Märta Tikkanen och Henrik Tikkanen, med barn (1966). Fotografiet har vi lånat från Wikipedia.

IN I 1940-TALET – OCH BORTOM (5)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Men det är en annan historia, som får skrivas en annan gång. Invalet 2019 av Tua Forsström (f. 1947) i Svenska Akademien är ändå en markering av att den finlandssvenska litteraturen är en väsentlig del av den svenskspråkiga.

Tua Forsström (f. 1947). Fotografiet, taget av Rickard L. Eriksson, har vi lånat från Svenska Akademien.

IN I 1940-TALET – OCH BORTOM (6)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Den svenskspråkiga kulturen i Finland kommer att hävda sin egenart på olika sätt under den ryska tiden. Josef Julius Wecksell skriver 1857 en dialogdikt mellan svenskan och finskan som låter båda språken komma till tals. Det etablerade kulturspråket svenskan får både första och sista ordet, men på ett sådant sätt att en ömsesidig respekt blir slutsatsen.

Mikael Lybeck (cirka 1901), tecknad av Uno Zeipel. Porträttet har vi lånat från Museiverket.

Josef Julius Wecksell, ”Svenskan och Finskan”, tryckt i Samlade dikter (1868). Klicka på bilderna för att läsa mer hos Litteraturbanken!

EN FRÅGA OM IDENTITET (1)

I själva verket förekommer det redan under 1800-talet viktiga och impulsgivande kontakter mellan finskspråkig och svenskspråkig litteratur. Zacharias Topelius far samlade muntligt traderad diktning på finska och eldsjälen Elias Lönnrot (1802–84) gjorde under långa fotvandringar genom Finland uppteckningar av muntlig finskspråkig poesi. Dessa textmassor kom, i olika redigeringar, att först ges ut på finska och sedan i översättning till svenska under titeln Kalevala, och betraktades som ett slags ursprungligt nationalepos liknande Iliaden och Odyssén. Referenser till Kalevala, och även annan finskspråkig litteratur, är inte så sällsynta i den finlandssvenska litteraturen.

Man kan också nämna att den unge Emil von Qvanten (1827–1903) redan 1845 hade publicerat den fosterländska dikten ”Suomis sång”, där Finland bär sitt finska namn. I likhet med Runebergs ”Vårt land” tonsattes den av Fredrik Pacius, och kom att betraktas som en andra nationalsång.

LÄS TOM HEDLUND OM EMIL VON QVANTEN
HOS LITTERATURBANKEN.SE

Uppifrån och ned: Elias Lönnrot (1802–1884). Fotografiet har vi lånat från Museiverket. Akseli Gallen-Kallela: två konstverk med motiv från Kalevala. Konstverken har vi lånat från Wikipedia.

EN FRÅGA OM IDENTITET (2)

Axel Olof Freudenthal (1836–1911) och Carl Gustaf Estlander (1834–1910) ville på olika sätt bevara det svenska språkets och den svenska kulturens fortlevnad, Freudenthal som förespråkare för vad som har kallats en bygdesvensk hållning och Estlander för en kultursvensk. I Freudenthals anda startade Svenska folkskolans vänner 1882; med Estlander som drivande skapades Svenska Litteratursällskapet i Finland 1885 där även Freudenthal ingick i styrelsen. Båda dessa organisationer är verksamma än idag, Litteratursällskapet med en verkligt imponerande bokutgivning.

Svenska litteratursällskapet i Finland (2024). Klicka på bilden för att gå till Svenska litteratursällskapets rika hemsida!

Svenska folkskolans vänner(2024). Klicka på bilden för att gå till sällskapets hemsida!

EN FRÅGA OM IDENTITET (3)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Jämfört med sådana tungviktiga inslag i strävan att bevara och befästa den svenskspråkiga kulturen kan V. K. E. Wichmanns (1856–1938) författarskap under vikingapseudonymen Gånge Rolf kanske uppfattas som ett slags kuriosum. Arvid Mörne, som på sikt skulle skriva Freudenthals biografi, hade i sin ungdom lyssnat också till Gånge Rolfs eldande fanfarer, till exempel i den dikt där denne jublar ”Skandinaver, Skandinaver, Skandinaver äro vi!” Just det skandinaviska perspektivet, där alltså inte bara den rikssvenska kulturen utan också norsk och dansk kultur ingår som viktiga och inspirerande inslag, är värt att notera. Det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets svenskspråkiga litteratur i Finland är inte influerad bara av Strindberg och de svenska 90-talisterna, utan också av Ibsen, Björnson, Kielland, Jacobsen, Brandes, Bang och många andra norska och danska författare. Också i det svenskspråkiga Finland ville man, med Brandes ord, ”sätta problem under debatt”.

Karl Emil Wichmann, ”Skandinaver äro vi!”, tryckt i Dikt och drapa (1882). Klicka på bilderna för att läsa dikten hos Litteraturbanken!

EN FRÅGA OM IDENTITET (4)

LYSSNA PÅ HORACE ENGDAHL
SOM LÄSER RUNEBERGS ”VÅRT LAND”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Gabriel Lagus (1837–96) hade ett öppet sinne åt olika håll: han skrev dramatik influerad av såväl Björnson som Ibsen och i ”Finsk brödrasång” (1868) lyder upptakten: ”Ty kärleken till fosterland, / Hon bindes ej af språkets band”. Liknande tongångar kan man hitta även hos andra av tidens författare. Lagus var också en litteraturhistorisk pionjär med Den finsk-svenska litteraturens utveckling (1866–67).

Efter inspiration främst från Estland anordnades från slutet av 1800-talet sångfester på olika håll i Finland. Efterhand har dessa fester ofta blivit en rent svenskspråkig angelägenhet. Till Sångfesten i Åbo 20/6 1897 skrev Mikael Lybeck ”Den unga sommaren”, där språket skapar både en identitet och kontinuitet som bildar ett andligt blodomlopp:

”Stolt och stilla på samma gång
följer det tankens fåra.
Modersmålet är blodets sång,
sagan om oss och de våra.”

Gabriel Lagus (1837–1896), samt två av hans böcker. Fotografiet har vi lånat från Museiverket. Klicka på bilderna för att gå till Lagus hos Litteraturbanken!

EN FRÅGA OM IDENTITET (5)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Året efter, vid en fest som firade halvsekelminnet av det första framförandet av Finlands nationalsång, sjöngs för första gången unisont ”Modersmålets sång”, skapad av författaren och kompositören Johan Fridolf Hagfors (1857–1931). Än idag sjungs den ofta i olika finlandssvenska sammanhang. Liksom i nationalsånger, föreningssånger eller lystringssånger är det värnandet av en tillhörighet som är det centrala – här den språkliga. Hagfors tonsatte också ”Ålänningens sång”, med text av John Grandell.

Själv gifte sig Hagfors med en rikssvenska och flyttade till Sverige. Han hamnade därmed i en språklig miljö som varken var ifrågasatt eller i behov av att värnas.

Johan Fridolf Hagfors (1857–1931). Fotografiet har vi lånat från Sibeliusmuseums arkiv. Klicka på bilderna för att gå till Hagfors hos Litteraturbanken!

EN FRÅGA OM IDENTITET (6)

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

Just Österbotten, med sina rika litterära anor, har kulturellt blivit en delvis egen finlandssvensk region med egna litterära traditioner och institutioner mer eller mindre vid sidan av den kultur som har sitt centrum i Helsingfors. Svenska Österbottens litteraturförening, grundad 1950, ger ut tidskriften Horisont sedan 1954.

EN FRÅGA OM IDENTITET (7)

Några nummer av tidskriften Horisont, här från 1969.

LÄS FLER BÖCKER
AV FINLANDSSVENSKA
FÖRFATTARE HOS LITTERATURBANKEN

LÄS FINLANDSSVENSKA
TIDNINGAR (OM ÄN INTE
HORISONT!) HOS
NATIONALBIBLIOTEKET.
KLICKA PÅ BILDEN!

Som helhet är den finlandssvenska litteraturen nästan ofattbart rik om man ser till antal utgivna titlar i förhållande till befolkningens storlek. Det ofta påpekade fenomenet att flera personer i samma familj eller släkt, t.ex. Enckell, Parland, Huldén och Ågren, är kulturellt verksamma, ger en antydan inte bara om hur snäv den finlandssvenska kulturkretsen är, utan än mer om dess rika kulturella aktivitet.

Karta öfver storfurstendömet Finland (1840/1852). Kartan har vi lånat från Uppsala universitetsbibliotek.

EN FRÅGA OM IDENTITET (8)