Josef Julius Wecksell (1838-1907)

JOSEF JULIUS WECKSELL (1838–1907) började redan som barn skriva dikter, skådespel och sagor. I början av 1850-talet uppfördes hans pjäs Tre friare i hemstaden Åbo. Debuten i bokform kom 1860 med Valda ungdomsdikter, där Wecksells läsningar av Schiller, Goethe, Byron, Heine med flera avsatt betydande spår i dikterna. Samlingen hyllades och Wecksell fortsatte, trots sviktande hälsa, att idogt arbeta med det skådespel han redan många år tidigare dragit upp riktlinjerna till. Då denna pjäs, Daniel Hjorth, om Åbo slotts belägring och intagande 1597, hade premiär på Svenska teatern i Helsingfors 1862 hade Wecksell redan tystnat och fjättrats i den själsliga skuggdal ur vilken han aldrig, under sin livstid, skulle hitta ut. Han var närvarande på teatern, men gjorde ingen min av att ta till sig det bifall pjäsen väckte eller den hyllning han bestods av publiken. Samtidigt med arbetet med Daniel Hjorth skrev Wecksell diktfragmentet ”Almqvist”; en monolog vars formmässiga släktskap närmast är Hamlet och vars problematik ligger nära Ormus och Ariman. Karl Vennberg har kallat den ”en av den svenska litteraturens modernaste dikter”. Även senare under sin sjukdomstid skrev Wecksell strödda dikter, mest känd bland dem är den svindlande, kosmiskt omspännande ”På moln stod du!”, skriven under en vistelse på nervklinik i Tyskland. Wecksells Samlade dikter utgavs 1868.