Hennes värld var icke stor, den sträckte sig en-
dast till vardags en halvmil i omkrets kring gården,
bort över de vilda bergen och de underbara da-
larna vid Marberget, där hon vallade kor och får
medan hon var barn, och där hon levde hela sitt
liv som vuxen, samt till helgdags kyrkvägen två mil
bort över ödemarken. Hon var sjätte barnet i en
fattig skogsmans hem och hon fick gå och tigga
på vintrarna för att ej hon och hennes syskon skulle
svälta ihjäl. Men när hon blev stor gifte hon sig
med torparen och gruvarbetaren Samuel, en rå-
barkad, grovlemmad och björnstark man, som köpte
en egen jordbit vid Sandtjärn och började bryta åker
av den. Hans jordbit var tio tunnland slogmark
och låg i en långsmal räcka från öst till väst på
sluttningen av berget Kaljo, så att egendomens nedre
del var sank mark, som så småningom hårdnade
uppåt. Egentligen skulle han ha byggt däruppe på
högsta punkten, men nu befanns allt timret därnere.
Hans kampkrake var för gammal och usel att dra det
uppför berget och så måste han helt enkelt timra
upp kojan där stockarna lågo. Följden blev att
stugan kom att stå på halvsank mark. Inte heller