Hur är det, Woyzeck, har han aldrig
hittat ett skäggstrå i sin soppskål, he? Ja, han förstår mig väl? Ett strå från en människa, från ett sappörskägg, en un- derofficers, en — tamburmajors? Nå, Woyzeck? Men han har en prima fru. Honom går det inte som andra. Woyzeck Ja, kapten. — Men va — vad
menar kapten? Kaptenen En sån min karln gör!... Ja
kanske inte just i soppan precis men — Men skyndar han sig och snor om hörnet, så kanske han kan hitta ett — på en mun? En mun, Woyzeck — jag har också känt vad älskog är, Woyzeck! — Människa! Han är ju kritande vit! Woyzeck Jag är bara en fattig stackare
kapten — och har inget annat i världen. Skämtar kapten så — Kaptenen Skämtar jag? I helvete skämtar
jag! Doktorn Pulsen, Woyzeck, pulsen! —
Svag, ryckig, hoppande, oregelbunden. Woyzeck Jorden är het som helvetet,
kapten — jag är iskall, iskall — Helvetet är kallt, skall vi slå vad? — Omöjligt! Människa! Människa! Omöjligt! Kaptenen Vill han ha — vill han ha ett
par kulor i skallen, karl! Han står och sticker ögona i mig, och så menar jag bara väl med honom, för han är en god människa, Woyzeck, en god människa. Doktorn Ansiktsmusklerna stela, spända,
understundom sprittande. Hållning exal- terad, spänd. Woyzeck Jag går. Det är mycket som är
möjligt när man är människa, människa! Mycket som är möjligt. — Vi har fint väder, kapten. Se en sån vacker, hård, grå himmel; man kunde få lust att slå in en träplugg och hänga sig i den, bara för tankestreckets skull mellan ja och åter ja — och nej. Ja och nej, kapten? Är det nejet som är skuld till jaet eller jaet som är skuld till nejet? Det skall jag tänka över. [Går med stora steg sin
väg, först långsamt, så allt hastigare] |
Doktorn
[rusar efter honom] Han är ett
fenomen, Woyzeck! Han får påökt! Kaptenen De där människorna gör mig
alldeles yr i mössan! Se så det bär i väg! Han sträcker ut, den långa slyngeln, som skuggan av ett spindelben. Den korta trippar med. Den långa är blixten och den korta åskan. Haha ... Groteskt! groteskt! Maries kammare Marie, Woyzeck Woyzeck
[stirrar på henne och skakar på
Hm! Jag ser ingenting, jag ser
huvudet] ingenting. Å, kunna se måste man, måste kunna gripa det med nävarna! Marie
[skrämd] Vad är det med dig,
Frans? — Frans, du är från vettet — Woyzeck En synd, så tjock och så bred —
stinker så man kunde röka änglarna ur himlen. Du har en röd mun, Marie. Ingen blåsa på den? Va, Marie? Skön är du som synden — kan dödssynd vara så skön? Marie Du yrar, Frans!
Woyzeck För satan! — Var det där han
stod? Så här? Eller så här? Marie Dagen är lång och världen gammal,
många människor kan ha stått här, den ena efter den andra. Woyzeck Jag såg honom!
Marie Man kan se mycket om man har
två ögon och inte är blind och solen skiner. Woyzeck Människa!
[Rusar på henne] Marie Rör mig bara, Frans! Hellre hade
jag en kniv i kroppen än att du tar i mig. Jag var inte mer än tie år gammal när far min inte längre vågade röra mig när jag spände ögonen i honom. Woyzeck Slinka! — Nej, det måste vara
nånting särskilt med dig! Varenda män- niska är en avgrund; det svindlar för en när man tittar ner i den. — Kanhända! Som oskulden går hon. Men du oskuld, du är märkt. Vet jag det? Vad vet jag om det? Vet jag det? Vem vet det? [Han går] |
